Efter alla spaltmeter av varningar för våldsfilm, dataspel och annat som sägs rubba verklighetsuppfattningen hos framför allt unga människor kommer nu nån form av forskning om faran med 'kärleksromaner av Harlekin-typen'*. Jag brukar faktiskt säga det när det kommer upp ny forskning kring faran med våldsspel, att det i så fall borde vara lika stor fara med extremt överromantiska romaner där kvinnor är totalt underlägsna och beroende av nån slags alfahjälteman där förväntningarna på framför allt sexlivet är skyhöga.
"Romanerna skapar också orealistiska förväntningar om ett sexliv med ständigt multipla orgasmer och okomplicerade barnafödanden."
Skillnaden när det gäller snusklitteratur (jo det får man väl kalla det) är att forskningen inte på något sätt leder till nån slags högljudd debatt om faran eller att det börjar tjoas om ett förbud eller åldersgränser, som med dataspel. Litteratur av det här slaget ger väl annars ungefär lika skev bild av 'relationer' som porrfilmer och som vanligt tror jag man istället borde satsa mer på att förebygga olycka genom kvalitativ sexualundervisning i skolan.
Men det som är kanske mest intressant är varför behovet av Harlekin-böckerna verkar vara så stort. Är det inte verklighetsflykten i sig som är grejen? Eller är den kanske inte medveten i de fall där verkligheten plötsligt blir ett problem? Skulle en något mer verklighetstrogen (och kanske jämställd) Harlekin-roman sälja sämre?
*Jag läser inte Harlekin-böcker men skulle nog vilja påstå att jag dykt på liknande handling även i 'vanliga' romaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar