Kort och gott

Den här veckan har gått med en rasande fart verkligen. Ömsom upp, ömsom ner. Men idag har det varit en bra dag, även om jag kände mig lite trött inför föredraget som avslutade arbetsdagen. Vi skrattar mycket ihop på jobbet, mer än jag nog varit med om på andra ställen, och det är väldigt energigivande. Det behövs så mycket. Vi har det alla tungt i perioder, brottas med svåra saker eller bara med att hinna med. Då är det skönt att samlas i lunchrummet och skratta åt de historier som delas. Så många olika typer av människor, men ändå hjärtligt, på nåt vis.

Och så hann jag med en fika med en bekant som hittills varit bekant på distans. Det var trevligt och slutade med att jag har en purfärsk diktbok med mig hem i väskan. Jag har redan tjyvläst lite och det känns som att det är en bok jag kommer att kunna läsa klart också. Jag har ju annars inte varit så bra på det den sista tiden. Kanske har jag siktat helt fel; det kanske är dikter jag skulle gett mig på. Snabbt att läsa, kan gro länge i huvudet utan större ansträngning och efterlämna en känsla nog så god som efter en hel roman.

Ikväll är det en grinig katt, en doft av tigerbalsam och ett okänt antal avsnitt av Grey's Anatomy som gäller. Tidigt i säng. Gott så.

Lättköpt?

Vännen S fyllde nästan-vuxen i förrgår så igår var vi där på tårtkalas. Planen var att köpa nån biografi i present då han tycks gilla att läsa det (som jag sen kan låna eftersom jag också uppskattar såna väldigt mycket, evil va?), men så ville lil'sis gå förbi den hyfsat imponerande stora hyllan med serier/comic books som den bättre bokhandeln i stan har. Väl där kom en säljare fram som pratade så inspirerat om allehanda serier att jag 1) istället köpte S en seriebok* som beskrevs som "en blandning av Robocop och Den långa färden" (weird enough) och 2) för första gången på riktigt överväger att själv fördjupa mig i den där hyllan. Bra säljare, med andra ord!

Sen när den skulle betalas så dämpades min entusiasm något när personen i kassan sa att det rosa snöret skulle passat så bra till det gröna pappret men att hen av paketinnehållet att döma inte trodde att rosa snöre skulle vara lämpligt. Jag blängde lite och sa att rosa snöre visst blev väldigt bra.

*Nu vet jag ju att han gillar sånt, så det var inte alldeles ut i det blå

Snusklitteratur ger skeva förväntningar

Efter alla spaltmeter av varningar för våldsfilm, dataspel och annat som sägs rubba verklighetsuppfattningen hos framför allt unga människor kommer nu nån form av forskning om faran med 'kärleksromaner av Harlekin-typen'*. Jag brukar faktiskt säga det när det kommer upp ny forskning kring faran med våldsspel, att det i så fall borde vara lika stor fara med extremt överromantiska romaner där kvinnor är totalt underlägsna och beroende av nån slags alfahjälteman där förväntningarna på framför allt sexlivet är skyhöga.

"Romanerna skapar också orealistiska förväntningar om ett sexliv med ständigt multipla orgasmer och okomplicerade barnafödanden."

Skillnaden när det gäller snusklitteratur (jo det får man väl kalla det) är att forskningen inte på något sätt leder till nån slags högljudd debatt om faran eller att det börjar tjoas om ett förbud eller åldersgränser, som med dataspel. Litteratur av det här slaget ger väl annars ungefär lika skev bild av 'relationer' som porrfilmer och som vanligt tror jag man istället borde satsa mer på att förebygga olycka genom kvalitativ sexualundervisning i skolan.

Men det som är kanske mest intressant är varför behovet av Harlekin-böckerna verkar vara så stort. Är det inte verklighetsflykten i sig som är grejen? Eller är den kanske inte medveten i de fall där verkligheten plötsligt blir ett problem? Skulle en något mer verklighetstrogen (och kanske jämställd) Harlekin-roman sälja sämre?

*Jag läser inte Harlekin-böcker men skulle nog vilja påstå att jag dykt på liknande handling även i 'vanliga' romaner.

Skådisens råd; läs boken istället?

Hm, sågar inte Robert Pattinson sin egen film här? Samtidigt lägger han ytterligare en pinne på plussidan för att övertyga mig om att jag bör läsa Twilight-böckerna ändå. Film nummer två var ju så väldigt dålig, kanske var boken inte i samma dimension?

Det är alltid svårt med böcker som blivit filmatiserade innan jag hunnit läsa dem. Jag borde antagligen även läst både Da Vinci-koden och Harry Potter-böckerna, men jag har inte riktigt lyckats hitta motivationen. Trots att jag inte heller sett filmerna (eller jo, var jag inte och såg en Harry Potter-film på bio för evigheter sen?).

Jag vet, jag är lite kinkig. Jag blir snabbt avtänd om böcker får för mycket hyllningsstatus för fort utan att jag hinner på tåget hyfsat tidigt. Jag tappar som lusten. Chansen att bli överraskad är liksom förbrukad.