Trästock-lördag

Åter hemma från Trästockfestivalen. Sista kvällen, som också kändes lite som ett avslut på min semester, även om jag har lite drygt tre dygn kvar. För min del (och säkerligen många andras) var det kanske inte riktigt samma uppsluppna festivalglädje som det var igår, innan terrorattentatet var ett riktigt faktum. Och inte heller vädret var särskilt glatt, men det blev ändå en trevlig kväll.

Bäst ikväll var Stefan Sundström, han är som alltid bra. Jag har sett honom en triljard gånger men det är alltid en ny konsert, verkligen inga upprepningar av den förra. Och det är trevligt. Vi pratade om det på vägen hem i bilen; att de artister som verkligen gillar sin publik, som är villiga att improvisera lite för att underhålla och som inte tänker att publiken är där för dem utan tvärtom; de är nästan alltid bra på scenen. Och Stefan Sundström är en av dem helt klart. Precis som Säkert! igår. Hon älskar sin publik, det är så tydligt. Det var kanske det som bidrog till en lite tristare upplevelse av fredagskvällens avslutningsband Sahara Hotnights. De kändes mer som yta, stil och...jag vet inte. De var inte heller så ösiga eller rockiga som jag hade hoppats utan mer trista. Och eftersom jag var den enda i vårt lilla gäng om fem personer som alls var intressad av dem så gick vi innan det var slut. Det kändes inte kul nog, helt enkelt.

Annars var Kapten Röd braigt (när är reggae inte det?) och ikväll var det i ett av de mindre tälten som vi blev som mest överraskade, av All Electric från Sundsvall som var ösigast och vars sångare blev charmigt überglad när tältet plötsligt fylldes till bredden, ovetandes om att det just börjat tokregna utanför...

Jag är glad över min trevliga helg och över att en så väldigt bra grej som gratis, öltältsfri musikfestival får leva vidare, bättre än nånsin. Fler städer borde ta efter. Trästock is the shit!