Nu är det snart bara två veckor kvar av min kära semester. Hög tid att hitta lugnet alltså. Men det vill sig bara inte. I helgen var jag snarare som en rastlös semestermarodör som steg upp tidigt och sen bara rusade runt och skulle göra en massa hela tiden. Jag försökte verkligen att inte gnälla på resten av familjen men det sägs att det bara funkade bitvis. Böckerna jag beställde för en dryg vecka sen har fortfarande inte kommit (typiskt, har nog aldrig hänt mig förut men nu så) så jag hade som inget annat för mig än att rensa varje liten jävla rabatt, plocka, söka, ordna och ständigt fråga efter nån form av planering av resterande semestertiden (med noll i respons eller möjligen ett "det ordnar sig, vi tar det som det kommer" av min tvärtomkontrollfreaksambo). Sjukt jobbigt, säkert.
Jag tror att jag egentligen bara skulle behöva fara iväg nånstans där det inte finns trädgårdsland att rensa, inga diskmaskiner att fylla och plocka ur, inga tvätthögar att sortera osv. Och det gör mig mer motiverad än någonsin att försöka hitta en tillvaro där jag faktiskt kan ha möjlighet att ta mig råd till något sådant kommande semestrar. Utan att behöva vara beroende av att någon annan hjälper mig eller följer med (även om det är klart roligast).
För inte ens min önskade lilla weekend iväg med M tycks bli av. Han tycks inte särskilt peppad och själv har jag faktiskt inte råd. Så jag får väl bli här och försöka bli till freds med att både ogräset, disken och tvätten är saker som kommer igen och som kanske inte måste jagas efter på en gång. Att huset (som eg inte ens är mitt hem på riktigt) inte behöver vara mer i ordning efter semestern än det var innan. Och att det inte spelar någon roll att jag inte kommer ha rest eller gjort nåt särskilt på mina lediga veckor mer än att ha haft semester (vilket verkligen borde vara bra nog).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar