Jag hade faktiskt sett fram lite mot att stanna i stan alldeles ensam, sova i min egen säng osv, men just nu känns det som en nitlott. Visst var det skönt att sova i min egna, lite hårdare säng, men i övrigt var det ingen höjdare. Jag har sovit uselt. Jag har drömt idel stressdrömmar (typ tappa-kontrollen-drömmar), vaknat av kyrkklockan, av barnskrik i trapphuset, av springande/dunkande i trappräcket osv osv. Dessutom har det varit ungefär 350 grader varmt här inne.
Så nja, jag längtar ut till landet, till den svala gräsmattan, den tysta omgivningen och den lilla familjen igen. Det här var way too much vardag för mig på en enda gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar