Harry Potter VII: 2

Så var det till ända ändå, med Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011) slutade så sagan om Harry och hans modiga vänner. Jag ska inte gå in så mycket på handlingen eftersom alla säkert inte sett de tidigare filmerna, men låt oss säga att det mest löser sig, med väldigt mycket dramatik. Kära karaktärer dör, andra visar sig kanske inte vara så genomgoda som man först trodde och vilka som är vänner och fiender är lite oklart filmen igenom. Och det är absolut en av själva historiens fördelar, i mitt tycke; att ingen riktigt någonsin är antingen helt god eller ond. Fienderna ändrar skepnad och hjältarna står, serien igenom, ibland inför moraliska dilemman där besluten kanske inte alltid är de bästa.

Det här är en snygg, spännande, välgjord och fartfylld film som absolut gör sig bäst på bio (som säkert flera av de tidigare). Den är mörk och dyster men ljusglimtarna finns och lyckas ibland lysa upp hela biosalongen. Framför allt är den välspelad. Trion (Radcliffe, Watson och Grint) känns bättre tillsammans än någonsin (även om jag fortfarande saknar den lite mer barntrotsiga Hermoine ibland), men utöver dem är det framför allt Maggie Smith, Alan Rickman och Robbie Coltran (främst då i tidigare filmer) som jag kommer att minnas. Ralph Fiennes är dessutom som skuren som Voldemort och bli

r nästan än läskigare då hans mer mänskliga sidor blottas.

Jag är nöjd över att det där tonårsromantiska strulandet inte tog en så stor de av den här filmen, det får sin förtjänta plats lite i bakgrunden utan att försvinna helt. Charmen och humorn finns där också och det känns över lag som att regissören David Yates liksom höll inne på en massa inför den här sista filmen. Synd att han inte släppte på lite tidigare.

Oavsett är det en värdig avslutning på en historia som både skådespelare och fans har vuxit upp i. Jag skulle tro att de absolut flesta lämnar biosalongen fullt nöjda. Jag ser nu mycket fram emot vad den fortfarande unga trion kan göra på vita duken framöver. Betyget blir en stark 4/5.

Harry Potter VII:1

Jag har just sett Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010) och den var lite svårbedömd i jämförelse med de andra. Visserligen är den, precis som förra, något av en transportsträcka inför den stora uppgörelsen, men å andra sidan så var den ganska spännande och gav både svar på gamla frågor i samma stund som den ställde nya.

Jag blir också allt mer sugen på att läsa böckerna för att förhoppningsvis få svar på sådant som det nu känns som att filmerna lämnar utanför. Just i den här filmen kändes det som att trions uppbrott och återförening saknade en del information, det gick (precis som just deras personliga relationsproblem tidigare i filmserien) väldigt fort mellan trubbel och 'lösning', så att säga. Trion känns annars mer välspelad än någonsin, det finns verkligen nån form av kemi mellan Radcliffe, Grint och Watson. Om det sen bara är på duken låter jag vara osagt, men jag gillar dynamiken. Det var även kul att se Ryhs Ifans i rollen som pappa Lovegood. Han har verkligen utvecklats i en riktning jag inte såg komma när jag först la märke till honom i Notting Hill som den oförglömlige Spike. Han är definitivt inte typecastad utan tycks snarare vara ovanligt mångfacetterad i sitt skådespel.

Den sjunde filmen var om möjligt ännu lite snyggare än de tidigare. Effekterna är precis lagom utan att ta över filmen och miljöerna väldigt vackra. Sorgen över de karaktärer som en efter en försvinner, och mörkret, ligger som en mantel över filmen men bär den ändå framåt. Ser fram emot upplösningen även om det blir lite ledsamt att resan då är över (väl?). Betyget blir en svag 4/5.

Harry Potter VI

Nu tror jag förvisso att jag inte var på mitt bästa HP-humör, men den sjätte filmen, Harry Potter and the Half-Blood Prince (2009), var ganska svajig och lite tråkig, i mitt tycke. Inte alls vad jag hade behövt eller hoppats på idag.

Den spretar lite och känns mestadels som en transportsträcka till vad man anar ska komma i upplösningen; de sista två filmerna. Under tiden serveras man lite tonårsromantik med förhinder och svartsjukedrama på låg skala. Inte sådär väldigt skojigt, egentligen. Där tycker jag att regissören David Yates och Steve Kloves, som gjort manuset från boken, kunde använt sig av lite glimten-i-ögat-humor för att lätta upp den annars väldigt svarta filmen. Jag saknar fortfarande samarbetet mellan de tre unga kompisarna, men kanske är det så att det kommer att hänga allt mer på den ensamma Harry Potter? Slutet på filmen visar en annan möjlig väg och jag hoppas att det stämmer. Det är dynamiken mellan de tre och i förlängningen dynamiken mellan de unga och de äldre magikerna som är själva gnistan i berättelserna, tycker jag. Så jag hoppas på mer sånt i nästa film. Den här filmen är så nära en tvåa man kan komma, men jag väljer ändå att ge den 3/5.

Harry Potter V

I den femte filmen, Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007), höjdes så kvalitén något i mitt tycke. Det blev mer spännande även om filmen till stor del bestod av prat och förberedelser av olika slag. Lite mer humor upplevde jag också, vilket var ett stort plus. David Yates är regissör nummer fyra i ordningen under Harry Potter-sviten och det är också han som regisserar filmerna som följer efter, ända fram till och med den sista. Med Yates kom åter det lite svarta fram igen som jag upplevde som ett plus i tredje filmen (som också är den bästa hittills). Hermoine (Emma Watson) är också åter lite koolare även om hon fortfarande är mer 'timid' än hon var i de första filmerna.

Effekterna blir allt snyggare utan att ta över men det som är den tydligaste höjningen är nog karaktärerna och insatserna från de som spelar dem. Helena Bonham Carter som crazy Bellatrix var säkerligen ett självklart val (hon spelar såna roller utomordentligt bra) och Dolores Umbridge (Imelda Staunton) var, bokstavligen, en färgklick som fick mig att le nästan varje gång hon dök upp i rutan. Luna Lovegood, den knasiga nästan genomskinliga flickan var också väldigt bra castad i Evanna Lynch. Det finns såklart fler att nämna men ni bör se för er själva. Jag börjar dock fundera på vad som är Severus Snapes (skickligt spelad i varje film av Alan Rickman) hemlighet, men det kommer säkert.

Den femte boken ska visst också vara den tjockaste, men jag måste säga att som icke-läsare (än) av böckerna så märktes det inte så väldigt mycket att det skulle saknas saker. Jag skulle säkert tycka annorlunda om jag läst dem, men det är också anledningen till att jag tycker det blir bäst att se filmen före boken; man får så mycket mer sen. Betyget denna gång blir i vart fall en svag 4/5.

Hörmojni? Hörmajåni?

Dagens nyttiga skratt bjöd Piotten på när han apropå det här skickade en länk till följande klipp:

Hur kul som helst. Men hur många gånger jag än försöker så kommer jag aldrig lyckas säga det rätt. Det är bara så. Can't do it!

Harry Potter IV

Igår kväll såg jag Harry Potter and the Goblet of Fire (2005), den fjärde i serien. En ny regissör igen, Mike Newell (den första britten), som enligt uppgift valde att gå emot filmbolagets rekommendationer att göra två filmer av den tydligen ganska tjocka fjärde boken. Därmed lär mycket vara borta ur handlingen, något som jag tyckte mig märka utan att faktiskt ha läst boken. Saker avklaras väldigt fort, som t.ex. bråket mellan Harry (Daniel Radcliffe) och Ron (Rupert Grint). Historien känns lite ihoptryckt och ibland är det svårt för ett icke-mega-fan att förstå turerna fullt ut.

Men trots den höga hastigheten tycker jag att den här tappar mot den förra filmen. Den kändes mer välgjord och hade en humoristisk 'glimt i ögat'-känsla som jag saknar här. Skildringen av de nu 14-åriga huvudkaraktärerna är också lite platt och trist. Det blir lite på gränsen till fånigt ibland. Dessutom saknar jag Hermiones (Emma Watson) starka karaktär; i den här filmen är hon mest söt, intresserad av pojkar och hojtar oroligt när någon gör sig illa. Det är riktigt trist. Och vad är grejen med alla oklippta pojkar?

Det som lyfter filmen är effekterna och sidohistorien där Lord Voldemort är med. Vi får nu se hur han formas till den välkända, näslösa figur han numera är känd som, i Ralph Fiennes skickliga tappning. Hade det dock inte varit för de snygga effekterna hade filmen blivit knappt godkänd, nu får den betyget 3/5.

Harry Potter III

Nu börjar det likna något, Harry Potter and the Prisoner from Azkaban (2004) gillade jag! Det här var snyggare, mer spännande och med betydligt mer glimt i ögat än de tidigare, som nu framstår som lite torra i jämförelse.

Chris Columbus, som regisserade de första två filmerna stod nu istället som producent och lämnade över regin till Alfonso Cuarón och jag tror att det var ett bra drag. Synd att han inte fortsatte med nästa. Sen är det klart att även huvudrollsinnehavarna känns mer varma i kläderna i sina respektive roller och som helhet känns det som att filmen växt med dem.

Gary Oldman gör mig aldrig besviken och Emma Thompson i rollen som den knasiga professor Trelawney var lite kul. Ny Dumbledore också (Michael Gambon) då Richard Harris tragiskt nog gick bort precis innan den förra hade premiär. Men bytet märktes inte så jättemycket, kanske en förlust i utstrålad värme, men i det stora funkade det bra.

Bra film! Betyget blir: 4/5.

Spännande, nu ser jag fram emot nummer fyra, The Goblet of Fire!

Harry Potter II

Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002) var mer spännande, hade lite snyggare animationer och var över lag en mer engagerande film. Det slog mig dock tydligt att Harry Potter, likt andra 'hjältar' som exv Neo i Matrix osv, är förvånande, och stundtals nästan irriterande, 'clueless' för att vara just Hjälten. Hermione (ett namn jag aldrig kommer lära mig uttala btw) är egentligen tusen resor koolare, men så är hon inte 'the one' förstås.

Jag var inte nöjd med Jason Isaacs insats som evil pappa Malfoy, men rollen som professor Gilderoy Lockhart passade Kenneth Branagh bra får jag säga. Fortfarande ingen toppfilm, enligt mitt tycke, men jag ser fram emot film nummer tre. Betyg: 3/5.

P.S Dobby the house-elf var f.ö allra bäst.

Harry Potter

Apropå film håller jag på att titta igenom alla Harry Potter-filmerna från början. Jag antar att jag tillhör nån form av minoritet som inte har sett (eller läst, för den delen, det kommer nog sen) Harry Potter, men tänkte att det kunde vara läge nu så att jag kan se den allra sista (?) på bio innan den slutar gå. Som en snygg finish om jag gillar dem.

Jag såg Harry Potter and the Sorcerer's Stone (2001) igår, och den var helt okej. Väldigt mycket mer 'bara' barnfilm än vad jag förväntat mig och kanske inte så superspännande rakt igenom, men hade jag sett den för tio år sen när den först hade premiär kanske jag tyckt annorlunda. Men den var fin och de väldigt små, men numera ohyggligt rika och välkända, skådespelarna gjorde ett bra jobb. Ja, alla i filmen spelade bra och karaktärerna var nog det jag tyckte bäst om när historien inte riktigt engagerade. Betyg: en svag 3/5.

Trollkarlsfebern inom räckhåll?

Jag tillhör ju den lilla (?) skara som inte sett (eller läst för den delen) Harry Potter än. Inte någon volym. Eller jo, jag var med lillasyster och såg någon av filmerna för ett antal år sen, men inte minns jag så mycket av den idag. Jag såg den ju dessutom out of context, vilket väl är en av orsakerna till att jag inte minns den.

Men nu har jag skaffat mig majoriteten av de som finns på DVD så jag kanske skulle börja plöja igenom dem från början för att sen kanske hinna se de två sista på bio? Låter som en plan det.

7 timmar senare...

Känner mig lite bättre efter några timmars sömn. Men gosh vilken natt. Ett tag mitt i eländet när det var tillfälligt lugnt, började jag och mina två kollegor som jag fick hjälp av att tokskratta. Vi var så illa tvugna för att inte bli tokiga tror jag. Hela situationen på jobbet förefaller absurd ibland. Sötast var farbrorn som efter att ha stått bredvid och sett hur jag blev upptryckt mot väggen, fasthållen och nypt sa när jag kommit loss: "jag väntade bara på att du skulle be mig ingripa". Hehe.. Ja, men det är svårt. De kan vara ganska starka och även om jag skulle kunna komma loss så finns alltid risken att jag gör dem illa, och jag vill verkligen undvika det.. Även om jag ibland får bita mig i läppen för att tränga undan de inte så etiska tankarna som trillar fram. Men så är det för alla, har jag förstått. Det tog bara ett tag innan någon vågade nämna det och då visade det sig att alla känner lite så. Vilken blev en lättnad på jobbet, tror jag. Men det är svårt att le och inte bli förbannad när man blir nypt hårt i överarmsfettet, kan jag lova. Det gör ont som satan.

Jaja, nu är jag i vart fall ledig till söndag så jag ska väl hinna vila upp mig och skaka av mig den här natten med. Min lillasyster är på besök hos en kompis i Robertsfors, vi träffade henne igår kväll en stund och åt underbar indisk mat på en restaurang där. Ikväll ville hon och hennes kompis att Mattias och jag skulle ta med dem till stan och bowla och se på bio. Så det ska vi göra. Jag vet att han inte älskar att bowla, men han är snäll som ställer upp. Tjejerna är lite Harry Potter-tokiga så det är den vi ska se. Själv har jag vare sig sett någon film eller läst någon bok så jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig. Men hoppas att det ska gå bra att se film fyra (?) ändå. Jag har inte lyckats drabbas av Harry-febern, men har tänkt ge mig på böckerna någon gång då jag får tid och ork. Men det ska bli trevligt att umgås med dem iaf. Även om jag är lite trött och sliten.