Självkontroll...

Jag avslutade min kväll igår med att se en film som handlade om child grooming och pedofili (recension kommer). Nu när jag läser dagens nyheter hittar jag det här om papporna som höll kvar en man de kommit på med att smygfota deras döttrar i duschen på en camping. Den som känner mig vet att det inte finns några spår av våldförespråkare i mig, men faktum är att den spontana tanken var att jag var imponerad av att papporna bara höll kvar honom tills polisen kom. Mäkta imponerad faktiskt. Huga.

Polanski och orättvisan

Jag hittar den dessvärre inte på nätet men VK:s Mats Olofsson (var det väl?) skrev i pappersupplagan väldigt klarsynt om hela den unkna Polanski-soppan där den ena namnkunniga efter den andra tar ställning för en sexförbrytare för att, vill jag hävda, denna sexförbrytare råkar vara en känd regissör.

Visst, det är oändligt länge sedan det hela skedde och man kan säkert diskutera det här med erkännandet osv, men i grunden handlar det om en man som erkänt olovligt sex med en minderårig flicka, ett brott som vi normalt reagerar på med avsky. De som ställer sig så högljutt bakom Polanski måste nog ställa sig frågan om de skrikit lika högt om det hade varit en annan, random 76-årig man som gjort sig skyldig till samma sak.

Om fallet sen kan ge lite ljus på frågan om preskriptionstid är det naturligtvis bra, men tills dess att det blir nån ändring på det bör alla vara lika inför lagen.