Framgångar, tack!

Ett litet mål nådde jag idag i vart fall. Det kändes skojigt. Jag hade helt glömt att det var på gång. Så då fick jag klappa mig själv på axeln lite i vart fall:

Jag har en just startad pms-vecka, vilket jag sedan jag inledde mitt lilla projekt har lärt mig innebär att jag är hungrigare än annars. Inte bara sugen; hungrigare. Jobbigt som attan. Det i kombination med att jag har svårare för träningen under mens ger nästan två veckor av lägre prestation. Ska det behöva vara så? Dumt. Och orättvist.

Imorgon ska jag upp med tuppen och vara på däckverkstan klockan sju för att få mina beställda sommardäck pålagda. Jag som tidigare tyckte det var dumt att betala för däckbyte är verkligen nöjd med att ha gått över till däckhotell. Supersmidigt att få däcken kollade, tvättade, balanserade (vilket jag lärt mig sparar bränsle och därmed pengar) och förvarade utan att jag behöver göra mer än att dyka upp på bokad tid och dricka te i väntan på att nån annan gör jobbet. Klart smidigt. De ringde i mars och berättade att sommardäcken var snedslitna och behövde bytas och så bokade de in tid för att justera hjulinställningen. Det hade jag antagligen inte haft koll på själv.

Direkt efter det besöket ska jag över vägen och besiktiga Suzy. Stora årskollen. Jag hoppas att allt ska gå bra. Jag har kollat lampor och annat själv så det ska väl inte vara nåt uppenbart i vart fall. Jag tvättade henne dessutom igår men det är knappt att det syns idag. Så var det med det.

Suzy-dag imorgon alltså. Håll en tumme för att det är en nöjd Sara när allt är klart. Jag har presterat 10% viktminskning, då kan väl Suzy bjuda till lite?

Godkänd fransk dam

Lite nervöst styrde jag min gamla fransyska mot besiktningen i eftermiddags. Jag vill såklart att bilen ska vara okej och om den inte är det så vill jag veta, men är det nåt fel så tenderar det ofta bli rätt dyrt. Nu har hon förvisso hållit sig på banan riktigt bra sedan jag la ner en hel del pengar på att fixa saker för ett par år sen, men man vet ju aldrig. Förr eller senare kommer det nåt och då är det frågan om det är värt att göra nåt åt det. Jag hoppas hoppas ju att hon ska hålla åtminstone ett, gärna två, år till.

Och besiktningen gick bara bra. Jag är ju en nyfiken bilägare som gärna följer med under besiktningen, ställer frågor och tittar på saker de grejar med. Det är lite roligt och framför allt kan man snappa upp saker som kan vara bra att hålla koll på, även om det inte genererar ett underkänt betyg. Och besiktningsmannen var trevlig, pratade melodifestival mellan knackandet under bilen och delade glatt med sig av synpunkter och tips.

Så med ett godkänt protokoll for jag nästgårds och köpte bromsolja efter tips som jag sen fyllde på när jag kom hem. Med en bil som är godkänd ett år till. Heja bilen!

Diagnos: förmycketihuvudet (men jag tänker på alla)?

Konstaterar att jag är rätt bra på att minnas saker innan de händer. När det väl är dags att göra något åt det har jag dock glömt dem. Förrförra veckan mindes jag att det var hög tid för besiktning av bilen. Hela veckan mindes jag det, men då det fanns gott om tider skyndade jag mig inte att boka. Sen försvann det och kom åter nästsista dagen, den 28:e, och då fanns det såklart inga tider alls. (Tack till M som flexade från jobbet för att fara med min bil ända till Ånäset för en sistaminuten-besiktning...)

Veckan som gick mindes jag också väldigt väl att min storebror fyller år idag och jag hade tanken på att skicka kort hela tiden, men annat (jobb bl.a.) kom i vägen. Det var dock först när frågan om hur mycket han fyller, vilken kom från min kollega för sisådär tre timmar sedan, som jag kom på att han faktiskt fyller 40! Då funkar "ett födelsedagskort på måndag" betydligt sämre. Tack och lov för blombud utan krav på så lång framförhållning.

Undrar vad jag skulle få för diagnos...

My french lady

Fransyskan blev då godkänd, men med nån anmärkning. Tydligen har bilstackaren ett fjäderben (?) som kärvar. Det låter ju lite...spännande. Blir något att kolla upp. Nu är den i vart fall körklar. Thanks for that!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tänk...

Tänk att man kan bli så glad över en plötsligt uppkommen ledig tid på bilprovningen! Imorgon ska min röda fransyska genomgå testet och jag hoppas att hon visar sig på sin allra bästa sida. Jag ska ge henne all kärlek jag kan imorgon förmiddag så kanske det går bättre.

Dude, I want my car!

Hm, vaknade just upp efter nästan tio timmars sömn, what's up with that? Ska jag behöva sätta klocka nu också? Annars har jag ju vaknat och stigit upp så tidigt nästan varje dag.

Men det kanske gör detsamma. Det blåser lite kyligt och himlen är full av moln så sådär väldigt soligt och fint kan jag väl inte säga att det är. Hade vi nu bara haft min bil så hade jag kunnat lasta in lillsyrran och farit iväg på nån dagstur nånstans i Västerbotten dit vi inte varit förut, det hade det varit perfekt väder för. Eller hälsat på hos lammen i Sikeå (hos M:s syster). Eller vadsomhelst. Men se bilprovningen tycks gå på lågvarv i sommar, alternativt vill resten av Sverige besiktiga sina bilar samtidigt, för i flera veckor nu har det sagts att tidigaste tiden som finns är i mitten av augusti. Jag ger dock inte upp hoppet. Inte än. Och om en vecka får M (förhoppningsvis) semester så då har vi ju hans bil.

Vardagsrage!

Alltså bilprovningens hemsida har ju en del kvar att önska. Snacka om vardagsrage! Hemsidor som inte funkar och/eller är ologiska ger mig krupp och kli. Jag vill nästan ringa och skälla på någon.

Jaja, hursomhelst ser det inte ut som att jag ska kunna få bilen i laglig rullning före jobbhelgen ändå. Mycket besviken på min egen snigelfart.

Den där tuppen har det inte lätt

Det blev en tidig morgon. Eftersom jag inte hann igår så fick jag stiga upp tidigt och byta däcken på bilen som skulle besiktigas på morgonen. Kvart över sex ringde klockan och då hade jag kanske sovit som mest 4 timmar. Det var såklart beckmörkt ute så det blev lite teamwork att hålla ficklampa och greja däck. Jag lyckades i min trötthet tappa ena däcket på mitt högra knä -ajajaj! Det är nu svullet och blått. Så det blev väl i ärlighetens namn mest M som stod för däckbytet. Snälla snälla M.

Bilen gick i vart fall igenom, med undantag för att jag missat (onödig miss) kolla skyltlamporna bak. Så nu har jag egen bil igen. Det känns väldigt bra. Frihet i en liten bil.

Bilbesiktning

Idag har jag spenderat lunchtid på bilbesiktningen. Gick väl sådär kanske. Den blev underkänd och måste ombesiktigas inom en månad. Tydligen hade nåt fäste på krängningshämmaren fram lossnat (samt var glapp på andra sidan). Var förbi Mekonomen som sa att det inte var en vanlig förslitningsdel just det jag behövde så det bästa var att skapa en själv om jag inte ville lägga hutlösa pengar hos Volvo. Tur att M och hans pappa är värsta "Staffan & Bengt" på egna fiffiga lösningar då.

Dessutom noterade de att ena bakdäcket hade en märklig förslitning; däcket var alldeles bulligt, på ett snett och konstigt sätt. Antagligen nåt tillverkningsfel, trodde han men oavsett måste jag byta innan det smäller. Frågan är om det känns safe att byta till sommardäck nu? Kör ju bara i stan nästan med min bil, det lilla jag kör. Har inte riktigt ekonomi för att köpa nya vinterdäck just nu. Skulle ju gissa att alla fyra kanske borde köpas nya samtidigt.

Skojiga nyheter.

Och bilen går bra?

Besiktningen gick bra, by the way. Nåt litet om att ena dimljuset kanske var för högt vinklat och att handbromsen inte riktigt släpper på sekunden. Men inga anmärkningar, så det känns ju bra. Fort gick det också. Tre personer i stort sett angrep bilen så snart vi klivit ur och 9 minuter senare var det klart (bra timpenning...). Bara att tuta och köra alltså!

Modernt besök hos bilprovningen

Bilen gick igenom. Och jag får väl hålla med Anna som tyckte att vi förtjänade lite flyt såhär efter en vecka av konstigheter. Det var faktiskt lite nervöst, kändes som att man skulle bli bedömd själv på nåt sätt. Ja, jag vet inte.
Det var inte alls som jag kom ihåg det. Jag har inte varit på bilprovningen i vuxen ålder utan bilden jag hade av besöket kom från barndomen. Till att börja med brukade det vara ett litet kontor med en kvinna i som tog emot avgiften och anvisade plats. Nu var det en apparat som man fick en lapp ur och sen ställde sig där man skulle och väntade på att ens registreringsnummer skulle komma upp på en tavla. Betalningen tog besiktningsmannen. Man fick inte heller veta så mycket av vad han gjorde, utan allt gick väldigt snabbt. Det papper med ettor och tvåor på som jag minns, fick vi aldrig utan bara ett blankt A4-papper där mycket lite information stod om bilen. Endast bromsvärden och när den var besiktigad tidigare, samt att den var godkänd. Bara så.

Vi får hoppas att det går lika enkelt för min bil i slutet av månaden...