Betyg: 2/5
Mavis Gary (Charlize Theron), en bit över 30, har just skilt sig och dessutom fått veta att den tidigare så populära ungdomsbokserien hon spökskriver åt ska läggas ner. Förlaget vill ha texten till hennes sista verk, men det vill sig inte riktigt. När så ett massmejl från Buddy Slade (Patrick Wilson), en gammal high school-kärlek dimper ner med en bild på Buddys nyfödda barn föds en tanke hos Mavis att hon ska fara tillbaka till sin barndoms småstad och skriva sin bok där. För vart kan man bättre få inspiration än där man själv upplevde sina tonår? Ganska snart står det dock klart att Mavis egentligen far hem för Buddys skull. Hon har bestämt sig för att 'rädda honom' från det eländiga liv med hus, barn och fru, han enligt Mavis verkar ha.
Young Adult (2011) har hyllats i USA och med tanke på att det är Jason Reitman (Thank You For Smoking, Juno, Up in the Air) som står för regin och Diablo Cody (Juno) för manus så är det på pappret en riktigt bra film. Problemet är bara att det inte är det. Det är ingen dålig film, men i jämförelse med vad de ovan nämnda tidigare haft sina namn på är det här en förvånande platt film.
Jag tror att ett av de största problemen är karaktären Mavis. Hennes problem känns länge personlighetsmässiga, lite för länge, vilket gör att jag som tittare helt saknar sympati för hennes konstiga beteenden. Mot slutet ändras intrycket något, men det blir aldrig uttalat och saknar egentligen lösning. Jag vet att katastrofen ska komma, och även om jag inte vet exakt hur den kommer se ut så spelar det ingen roll. Det inledande intresset från min sida svalnar ganska ordentligt och byts snarare ut mot ett behov av en kudde att gömma mig bakom under de pinsammaste scenerna (som är ganska många).
Det som räddar filmen från en total katastrof är bifiguren Matt Freehauf (Patton Oswalt), en gammal skolkamrat till Mavis som hon knappt minns. En kille som var mobbad under skoltiden eftersom han 'verkade vara bög', som i vuxen ålder är lämnad ifred men knappast ingår i något riktigt umgänge nu heller. Han tar sig an Mavis lite, låter hennes otrevliga personlighet studsa mot hans härdade yttre och försöker av okänd anledning att få henne vakna till. Oswalt gör helt klart filmens bästa prestation.
Jag blev förvånad över den enkla syn som Cody/Reitman förmedlar kring det så återkommande polariserandet mellan de som stannar kvar i hemstaden och de som far till storstaden och gör karriär. Det känns inte utvecklande alls, och den snygga humor som jag förväntade mig uteblev helt. Sevärd, men knappt mer. Betyget blir godkänt: 2/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar