Det här var för övrigt det bästa jag läst på ganska länge blogwise. Jag tilltalas av ärligheten, bristen på omskrivningar och att hon sätter fingret på en rädsla som finns om, utifall att, kanske. Ni vet. Det är just sådär ärlig jag skulle vilja känna mig här ibland, fast som jag samtidigt är för feg för, för efterklok för och för icke-anonym för.
Men det var väldigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar