Messy bun

Ikväll sitter jag i soffan framför blandade tutorials på youtube igen och försöker lära mig åtminstone några enkla håruppsättningar. Den där "enkla" bohemiska uppsättningen jag försökte mig på då jag skrev om det sist, har jag testat ett par gånger till. Det blev bättre men fortfarande inte bra nog för att visa mig ute i. Har gett upp den för stunden.

Ikväll försöker jag mig istället på en "messy bun", dvs en ganska lågt sittande, lite slarvig knut. Brukar väl göras med hjälp av en munk, vilket jag äger efter mig shoppingrunda med work wife Frida, men den är på jobbet i väntan på att vi ska ha tid nån rast att låta henne testa det i mitt hår och i bästa fall lära mig hur. Men jag hittade en video där man gör en egen typ av munk med hjälp av en uppklippt strumpa som man rullar ihop till en form av munk. Easy enough.

Första försöket blev faktiskt inte helt illa. Jag har inte de bästa speglarna så det var svårt att riktigt se resultatet på nära håll så jag rådfrågade låtsasmaken. "Ska det hänga ner hår sådär?" var hans reaktion... "Kanske inte riktigt så, du får tänka bort det." Så var han tyst ett par sekunder. "Fint!" Jag gillar när han försöker supportera mina blandade upptåg.

Så jag fortsätter att öva. Det hade ju varit skojigt att ibland kunna vara lite mer fancy än median-tafflig. Idag påpekade t.ex Frida att jag inte ens lyckats ta på mig örhängena, de hon fick mig att köpa i söndags, riktigt rätt. Tydligen skulle ena delen sitta bakom örsnibben. Hur skulle jag kunna veta det? Skönt att kunna roa lite kollegor på fikarasten, hihi...

Dyra nyheter

I morse konstaterade jag suckandes framför spegeln att hårets ovilja att medverka mest troligt beror på att det behöver klippas. Samtidigt identifierades de nästintill genomskinliga ögonbrynen, men de har jag tid för åtgärd på i helgen. Så boka frisörtid står på listan och med hennes väntetid lär det bli april innan det blir av.

Sen just efter förmiddagsfikat ringde telefonen. Däckfirman som jag förvarar däcken hos lät meddela att mina sommardäck är nästan blankslitna, fast bara på halva däcken (insidan, eller hur det ska förklaras). Det innebär två saker; 1) jag behövde boka tid för hjulinställning eftersom däcken lutar inåt och slits snett och 2) jag behövde boka fyra nya sommardäck inför vårens skiftning.

Splendid. Men bra att veta nu ändå. Det här med däckhotell är verkligen supersmidigt, låta någon annan ha koll åt mig. Så nu har jag tid bokad för hjulinställning nästa vecka och fyra däck bokade. Men dyra nyheter den här dagen. Nu hoppas jag bara att Suzy går igenom besiktningen sen.

Lock-bestyr

Idag var jag hos frissan äntligen! Min gamla frisör började jobba efter sin föräldraledighet den här veckan så jag var så snabbt ute jag bara kunde och bokade in en tid för några veckor sen. Det var trevligt att vara i bekanta frisörhänder, så att säga. Hon bekräftade min egen upplevelse att håret blivit mer lockigt och med mer 'snygga' lockar än 'busiga', som hon sa. Frisören jag var hos sist tipsade mig om Moisture Kick-serien och jag vill ju tro att det är den som boostat mitt ostyriga hår. Jag vet inte vad det annars skulle vara.

Hursom är det nu några centimeter kortare, lite urklippt och lite tantigare (en bieffekt som kommer av allt fönande och puffande, helt enkelt, och som kanske upplevs mest av mig själv). Jag hoppas att det kommer kännas bra imorgon också.

Nåt bildbevis blir det inte just idag. Kanske om ett par dagar när jag fått kontroll över det nyklippta.

Håruppdatering

Men frisyren då, kanske du undrar? Eller ja, kanske inte, men ändå! Nya frisören var absolut bra, lagomt pratsam och kom med bra råd. Men hon drog förstås fram rundborsten som så många andra och skulle föna fram nån slags våg i håret. Ett tag var det på riktigt Donald Trump-varning, men det gick som tur över. Istället gick jag därifrån med en känsla av att jag var lite för lik Hillary Clinton plötsligt...

Min tidigare frisyr med en längre sida är nu utjämnad iaf. Så nu kan jag spara ut håret om jag vill. Roligast var när hon skulle börja och drog lite försiktigt i lockarna på korta sidan och sa efter en stunds tystnad: "Hade Anna klippt det såhär eller är det en olycka?". Mycket roligt, för det såg faktiskt lite ut som en klippa-själv-olycka. Det gjorde det inte när det var nytt och fräscht, men kanske klokt att undvika det i framtiden.

Idag fick jag forma till det som jag ville och kände mig ganska nöjd i vart fall, även om det är en lite tråkig frisyr. Hyfsat kort i nacken, lite längre framåt och längst är luggen på vänster sida. Allt lockigt. Och fortfarande rödblont, med övervikt åt det röda efter solbristen de senaste månaderna.

Och nej, jag är fortfarande inte bekväm med sefies. Jag önskar på riktigt att jag var men varje gång jag försöker så undrar jag vem tanten med kinderna och extrahakan gör på mitt foto...

Frisyrdilemma

Även morgondagens planerade vardagslunk kommer bjuda på ett efterlängtat avbrott. Jag ska klippa mig imorgon förmiddag och är i vanlig ordning lika delar uppspelt som nervös. Speciellt det sista då jag ska prova en ny frisör. Mina favoriter verkar nämligen knoppa av till annat så snart jag finner dem. Så nu snor jag Lil'sis' frisör och hoppas på det bästa. Syrran är ju alltid så snygg i håret, så oddsen känns vettiga i vart fall, även om mitt tjocka, lockiga och bångstyriga hår är lite mer komplicerat än hennes fina raka. Det brukar ta ett tag innan frisörerna fattar det. Jag brukar tex varna för min "tendens för tantfrisyr", de säger självsäkert "no worries" och en stund senare stannar de upp och "Ah, jag förstår vad du menar...." och ser fundersamma ut. Vissa lyckas, de flesta bara nästan.

Helt utan aning om vad jag har lust med går jag dit. En svag majoritet av bekanskaperna säger "klipp kort" och den svaga minoriteten tvärtom. Så jag vet inte. Jag känner mig för tjock i ansiktet för kort hår och för gammal (as I've been told...) för långt hår. Jag gillar korta frisyrer men saknar mitt längre hår rätt ofta. Så ja, lycka till? Hehe....

Sväng om till ytligt

Bättre dag idag. Blev påmind om flera tokfina människor omkring mig och så kändes svackan lite mindre vass. Eller så var det alla värktabletter jag stoppade i mig för att äntligen mota bort migränvärken jag haft sedan i måndags.... Nejdå, det förstnämnda såklart (även om tabletterna till sist gjorde susen, sweet feeling of ingen huvudvärk)!

Försöker idag istället fokusera på ilandsproblemet att jag tycks ha bränt av en del hårstrån i luggen av mitt nya friserande med varm plattång. Inte jättesmart kanske. Eller snyggt. Jag har haft fem strån hängande ner i ögonen hela dagen, de stunder de inte stått rakt upp i nån slags elektrisk givakt. Nästa vecka ska jag till frisören, en ny sådan dessutom då min ordinarie gissningsvis är i sista veckorna som bebiskuvös. Jag hoppas att jag ska känna mig lika väl omhändertagen av den nya.

Och snart är det helg!

(Och ja garden är tillbaka uppe, om än något tilltufsad)

Osynliga förändringar

Spännande saker händer omkring mig men vad gäller frisyren blev det då inget speciellt. Vi resonerade fram och åter och landade snarare i att klippa lite lite mindre än förra gången, med undantag för baktill där det klipptes upp och kortades lite extra för att undvika "mössan" som gärna blir där. Så inget spännande (exakt noll av kollegorna och noll av sambon och kattorna såg ens att jag klippt mig, som måttstock över den 'drastiska' förändringen), men skönt att få hotta till det lite i vart fall. Vi pratade en del färg, slingor etc och det är väl som lite förberedande terapi för att jag kanske någon gång i framtiden ska våga mig på det också. Jag litar dock på min frisör och hoppas nånstans att hon aldrig slutar.

Peruk känns lockande

Jag har inte riktigt vant mig igen vid att jag måste besöka frisören sådär regelbundet sen jag klippte av det. Det är först när det egentligen redan varit i behov av att klippas till ett par veckor som jag fattar vinken. Lite trögtänkt sådär. Nu har jag i vart fall bokat en ny tid nästa vecka, det är verkligen behov av det. Vet inte riktigt om jag varit helt och hållet nöjd med håret det sistone. Jag är kanske lite för dålig på att faktiskt stå och tämja de där lockarna och se till att de kommer fram alls där de ska, varje morgon. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. En liten del av mig vill klippa av det riktigt kort, en annan liten del önskar att det var långt igen. Det troliga är att det kommer att klippas ungefär samma lika som sist.

Oavsett ska det bli skönt att få lite ordning, oavsett hur det blir.

Jakten återupptas

Stressig dag på jobbet idag. Sjukdomar all over the place. Verkar som att förkylningar och magsjuka avbyter varandra där ute i stugorna för tillfället. Så idag har jag och min kollega fått hoppa in och hjälpa till att lösa det lite mer än vanligt, i stort sett inget annat hann bli gjort. Och mitt i allt hade jag en bokad klipptid som jag fick lov att springa iväg för.

Så nu är jag kortklippt. Mer så nu än sist faktiskt. Vilket var märkligt, kom jag på i efterhand; jag vill med bestämdhet minnas att min frisör (som är bäst i världen btw) inledningsvis sa att hon inte tyckte det behövde klippas lika kort som sist. Istället blev det kortare. Och så testade hon att platta istället för att utnyttja lockarna, och det blev väldigt annorlunda. Jag ser lite ut som en gammal variant av min Lil'sis faktiskt. Men hon kan vara lugn i att jag inte lär orka platta håret sådär väldigt ofta, men just nu är det lite roligt.

Får väl se vad jag väljer på lördag då vi ska på bröllop; rakt eller lockigt. Ett större bekymmer är dock klädfrågan. Jag måste försöka hinna springa på stan och leta skor imorgon efter jobbet. Stövlar är plan ett, men det har jag å andra sidan försökt hitta i säkert fyra års tid nu så det kanske måste bli nåt annat till de här klumpvaderna. Vi får väl se helt enkelt.

Veliga Vera

Jo jag klippte ju av mig håret. Jag vet fortfarande inte helt vad jag tycker, men känslan är "överhängande god" kanske vi kan säga. Fast jag har mer än en gång sträckt mig efter spännet i håret. Spännet som inte finns, för håret är inte (kan inte) uppsatt. That's freaky.

Det var inte riktigt enligt planen att klippa av det även om jag mindes från gången innan att min frisör (som jag gillar massor btw) redan då hade velat klippa av det. Det krävdes en extra frisör in i förprojektet innan jag var till 70 procent övertygad om att det kunde vara en bra grej. Och så kände jag mig extra less och drastisk den dagen så då var det ju bara att köra.

Just nyfriserad fick jag, som brukligt förstås, en hel del glada tillrop, inte minst när jag kom tillbaka till jobbet. Min chef sa att jag såg "romantisk och söt" ut. Nästa dag försökte jag ivrigt motverka detta genom att inte låta lockarna vara lika mycket och många som frisören gjorde. Det funkade sådär. Men jag vill varken se söt eller romantisk ut av någon anledning.

Tredje dagen, igår, fick jag rusa till jobbet och hann därmed vare sig duscha eller reda ut den röra som blivit av projektet anti-romantisk dagen innan. Det blev lite snabbt tillrättaläggande bara och sen spenderade jag hela dagen på jobbet med önskan om att jag passat i keps.

Idag blir det ett nytt försök. Vi ska på möte och en byafest så då får jag väl försöka anstränga mig lite. Men jag har hoppet uppe och tror att det kanske var en bra grej ändå. Prognosen är hyfsad, så att säga. Vi får väl se.

*Edit: Lägger till ett foto efter lite påtryckningar. Känns iofs som att mina Cruella-färgade naglar är mer i fokus än själva frisyren, men det är vad ni får. Inte så överlockigt just idag.

The Rachel

För den som inte redan tröttnat på att höra historier om mitt föränderliga hår så kan jag meddela att dagen, trots viss ansträngning i morse, bjöd på en härlig 90-talsfrisyr. Tänk ungefär den där väldigt populära Rachel-frisyren som Jennifer Aniston själv sas avsky. Lite så. Fast mer virvelvind.

Mina kollegor var dock väluppfostrade och sa snälla saker, det var ju tur!

Ser med spänning fram emot morgondagens frisyr. Har, för att göra saken ännu lite mer komplicerad, dessutom handlat på mig nån form av stylingprodukt idag som, av priset att döma, antagligen innehåller flytande guld. Det måste ju bara bli bra.

Hair disaster

Det som såg så enkelt ut när frisören gjorde det "bara vrid plattången ett halvt varv när du drar den genom håret så är det klart" visade sig inte alls fungera när undertecknad stod framför spegeln nu på förmiddagen. Att jag inte har brännsår över hela ansiktet är ett under. Mitt tålamod med sånt där är inte det bästa, kan tilläggas. Arghn!

Får fara och köpa mig en mössa alternativt låna M:s apparat och göra en Britney...

Hacket i skivan

Med viss risk för att Anna börjar preppa mitt te med arsenik nästa gång vi ses måste jag åter ta upp den där evigt besvärliga frisyrfrågan. Håret är förvisso i fin form för tillfället (inga trasiga toppar, inte supertorrt och inte så elektriskt som det kan vara om vintrarna etc) men jag längtar efter nåt lite nytt. Jag är less på att antingen se ut som en plattpälsad efter-spöregnet-hund alternativt som en Kristina Lugn-wannabee (hände tre dagar i rad denna veckan). Kanske är det åter mina snygga kollegor som ger mig utseendeångest, eller så är det nåt slags kli efter förändring i allmänhet som åter ger sig på frisyrtankarna.

Och nej jag vill inte klippa tuppkam eller färga håret grönt. Inget sånt. Jag vill bara få det lite frisyrigt, känna mig lite snyggare. Kan man annonsera efter en frisör som begriper sig på sånt? Som förstår vad jag är ute efter, vad som skulle passa och samtidigt funka med min skumma hårkvalité (som alla säger sig förstå så bra tills dess att de börjar greja med det "ojdå")? För jag lyckas inte hitta den där perfekta personen på egen hand. Kanske för att hen inte existerar.

Så, slut på rant. Eller gnäll om ni så vill. Om en vecka är det över och glömt. Eller inte.

Silvertejp?

Har just, högst motvilligt, klippt av lillasyster håret. Hon ser t e r r i b l e ut! Riktigt illa är det. Jag har alldeles ont i magen medan hon, som till skillnad från mig är helt osentimentalt inställd till sitt hår, skrattar så att hon gråter. Jag är snarare nära att gråta av andra anledningar. Varför lät jag mig övertalas till det där?

Jag har en nyvunnen respekt för frisörer.

Lockarnas återkomst

Idag tvättade jag håret för första gången sedan "det stora klippet" (med tanke på alla grejer man alltid får i håret hos frisören borde jag gjort det redan igår, men det blev inte tid) och tjoff sa det så var alla lockar tillbaka typ tusenfalt och håret är kortare än ever! Eller ja, det är ju inte sant, men såhär kort har jag i vart fall inte haft det sedan jag hade det på utväxt. Och den där frisyren som man iaf kunde ana när det var plattat liknar kanske mest nåt slags virrvarr idag. Kanske får söka upp och packa ner min plattång i resväskan inför helgen trots allt...

Jag har kanske inte bestämt mig för om jag är nöjd eller inte ändå.

Projekt: klippning

Yes, helgen är över nu väntar istället en lite hektisk vecka. Jag hoppas att jag ska känna mig lite piggare än jag gjort det senaste. Imorgon ska jag i vart fall klippa mig. Jag hoppas att det blir bra, har bokat in mig hos en annan frisör än jag brukar gå hos. Jag fick två oberoende tips om samma ställe så det kan ju inte vara helt dåligt. Enda problemet är väl att det blev ganska tidigt. Jag måste vara på benen redan vid tio imorgon förmiddag, och det kanske inte låter så tidigt, men jag är lite skeptisk. Har inte riktigt vänt om dygnet eftersom jag bara är ledig två nätter. Men det blir nog bra.

Det läskiga med frisörer är det övertydliga ljuset och att man tvingas stirra på sig själv i en spegel en massa tid i sträck. Man ser varenda skavank, hur bristfällig ens makeup faktiskt är och hur snygg frisören alltid är. Men, jag får väl sitta där med mina påsiga ögon imorgon och försöka tänka att det beror på nattarbetet. Eller nåt.

Sjukt skönt ska det bli i vart fall. Jag skulle vilja göra nåt nytt, nåt halvcrazy, men vi får se. Jag kommer säkert ändå bara hem med klippta toppar...

Frisör sökes

På tal om nåt helt annat; nån i Umetrakten som känner till en bra frisör? Har en sedan tidigare men tänkte att jag kanske skulle vara lite crazy och vara henne otrogen en gång? Inga tant-frisyrer, ingen förkärlek till överdosera med hårspray eller nån som frågar för mycket (se orsak nedan...).

Man kanske skulle vara extra crazy och kapa av håret? Eller färga det tokrött. Eller? Nej? Hm.

Den perversa gränsen är nådd

Vaknade tidigt idag och kunde inte somna om. Såg att huvudrubriken på expressen var att Condoleezza Rice gäspat. Spännande.

Idag ska huvuduppgiften bli att äta. Faktiskt. När jag kom till jobbet igår kväll insåg jag att jag glömt just det; att äta. Jag åt två mackor på förmiddagen och sen försvann liksom det i en massa annat, antar jag. Så jag var lite snurrig en stund. Tur det fanns personalmackor att snika ifrån. Ingen bra mat kanske, men något i magen. Det och läkerol som jag tror att jag blivit beroende av, om man nu kan det.

En natt till sen helgledigt. Ser fram emot det. Känner mig så trött, trött på ett annorlunda sätt. Men jag vill ändå göra något skojigt i helgen, vi får se. Kanske inviga balkongen om det nu blir klart. Och så borde jag se till att klippa mig. Såhär kan jag ju inte gå på nån fest nästa helg. Det är risigt och slitet som aldrig förr. Och långt. Nästan perverst långt nu. Jag insåg det när jag trots att jag hade det uppsatt ändå fick ner det i handfatet och lyckades spotta på den när jag borstade tänderna häromkvällen. Då är det nog perverst långt. Jag kanske borde klippa av det och köra superkort som jag hade i slutet av gymnasiet och ett tag framåt? Fast då kostar det att underhålla. Men det kanske vore skönt... Ja, vi får se. Klippas måste det i vilket fall.