Jo jag klippte ju av mig håret. Jag vet fortfarande inte helt vad jag tycker, men känslan är "överhängande god" kanske vi kan säga. Fast jag har mer än en gång sträckt mig efter spännet i håret. Spännet som inte finns, för håret är inte (kan inte) uppsatt. That's freaky.
Det var inte riktigt enligt planen att klippa av det även om jag mindes från gången innan att min frisör (som jag gillar massor btw) redan då hade velat klippa av det. Det krävdes en extra frisör in i förprojektet innan jag var till 70 procent övertygad om att det kunde vara en bra grej. Och så kände jag mig extra less och drastisk den dagen så då var det ju bara att köra.
Just nyfriserad fick jag, som brukligt förstås, en hel del glada tillrop, inte minst när jag kom tillbaka till jobbet. Min chef sa att jag såg "romantisk och söt" ut. Nästa dag försökte jag ivrigt motverka detta genom att inte låta lockarna vara lika mycket och många som frisören gjorde. Det funkade sådär. Men jag vill varken se söt eller romantisk ut av någon anledning.
Tredje dagen, igår, fick jag rusa till jobbet och hann därmed vare sig duscha eller reda ut den röra som blivit av projektet anti-romantisk dagen innan. Det blev lite snabbt tillrättaläggande bara och sen spenderade jag hela dagen på jobbet med önskan om att jag passat i keps.
Idag blir det ett nytt försök. Vi ska på möte och en byafest så då får jag väl försöka anstränga mig lite. Men jag har hoppet uppe och tror att det kanske var en bra grej ändå. Prognosen är hyfsad, så att säga. Vi får väl se.
*Edit: Lägger till ett foto efter lite påtryckningar. Känns iofs som att mina Cruella-färgade naglar är mer i fokus än själva frisyren, men det är vad ni får. Inte så överlockigt just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar