Veterinärbesöket gick inte så smidigt som hoppats. Eller själva besöket gjorde väl det, det var ju bara in och raka tassen och ta ett blodprov (under vilket hon alltid är snäll och lugn och låter dem hållas). Men resan in var hon orolig under. Jag skulle väl säga att det gick bättre än första besöket men något sämre än andra. Hem var det bara hon och jag i bilen och då var hon lugnare, i vart fall sedan vi kommit ut på E4:an och jag kunde köra så jämnt som möjligt. Då blev det mer "Marco Polo"-lek av det hela. Hennes bur satt fast på platsen bakom förarsätet så nån gång ibland gjorde hon nåt ljud som för att kolla att jag var kvar, som jag fick svara på. Sötmojen min.
Svaren har vi inte fått än, men det kanske dröjer några dagar. Jag hoppas att det blivit ännu lite lägre värden än sist, men jag vet inte om jag tror det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar