Mer romantiska komedier kanske? För lite sedan såg jag Bride Wars (Bröllopsduellen) med Anne Hathaway och Kate Hudson i huvudrollerna som de bästa vännerna som gjort precis allt tillsammans. De drömmer dessutom båda om att bli gifta i juni månad på Hotell Plaza i New York med sina respektive drömmän. När så deras tilltänkta friar i stort sett samtidigt och det då uppdagas att det bara finns ett datum ledigt just den månaden börjar "duellen". De försöker sabba varandras möjligheter och blir plötsligt snabbt bittra fiender.Låter det dåligt? Det är ungefär sju resor sämre. Visst, vissa pranks är väl halvkul men framför allt är det mesta oerhört förutsägbart och väldigt väldigt gäsp-framkallande. Kate Hudson brukar vara en varningssignal för min del, men det är oerhört synd att Anne Hathaway som är så uppenbart talangfull ger sig in i en sån här historia. 3/10 (Fler recensioner hittar ni här.)
Confessions of a Shopaholic såg jag mer nyligen. I huvudrollen ser vi Isla Fisher som Rebecca Bloomwood, en journalist med ambitionen att få jobb på modemagasinet Alette. Hennes största intresse är mode och shopping och högen med övertrasserade kreditkort bara växer. Hon tycker att skyltdockorna talar till henne och så fort ett rus från ett inköpt lagt sig är det dags för nästa. När hennes nuvarande arbetsgivare (en trädgårdstidning) läggs ner börjar skuldindrivarna komma ifatt och Rebecca får efter lite märkliga omständigheter jobb på en finanstidning där hon ska ge privatekonomiska råd. Samtidigt börjar hennes vänner försöka övertyga henne om att hon har problem och får henne att söka hjälp hos anonyma shoppingmissbrukare. Sen blir det en klassisk soppa av jobb, den snygga chefen, Alettes chefredaktör samt stödgruppen som tillsammans får Rebecca att nästan tappa bort sig själv i sin flykt undan en ettrig skuldindrivare.I mina ögon blir det hela ganska rörigt och det är svårt att säga vart fokus ligger. Utöver den ovan beskrivna soppan finns också en sviken bästa vän och ett par halvflummiga föräldrar (ganska roligt spelade av Joan Cusack och John Goodman), samt en kärlekskonkurrent. Det var först när jag läste att filmen bygger på två hela böcker (av Sophie Kinsella) som jag förstod varför den gav mig ett så förvirrat och ihopträngt intryck. Allt kommer inte till sin rätt och mitt i allt tenderar Isla Fisher att spela över en aning och uppepå det finns en helt osannolik och pinsam skuldindrivare som gör filmen än märkligare.
På plussidan kan sägas att missbruket ändå beskrivs på ett ganska så verklighetstroget sätt och man håller sig från att beskriva Rebecca som ett dumt våp som inte förstår bättre (med vissa undantag, antagligen för komedi-känslans skull). Men summan blir en ganska halvrörig film som har pinsamma moment som känns långt från verkligheten. Det blir trots allt inte bättre än 4/10. (Fler recensioner finns här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar