Film 35/09: He's Just Not That Into You

The Ugly Truth som just hade premiär toksågas här och var i svensk press (förutom av VF uppenbarligen...) och jag hörde just på radion att amerikanska feminister högljutt protesterat mot denna 17-steg-tillbaka och väldigt segmenterande "kvinnor är till för att behaga och män vill bara ha sex"-film. Jag har inte sett den, men vare sig plot eller recensioner gör mig särskilt sugen.

Däremot har jag ju som sagt sett He's Just Not That Into You (Dumpa honom!) som också är en film i samma romkom-genre. Och även om den inte heller fått toppbetyg av recensenterna som det ser ut måste jag erkänna att den föll mig i smaken betydligt mer än genren vanligtvis gör.

Visst, som vanligt i amerikanska filmer är syftet med varje romans ett bröllop vilket är störande, men i övrigt gillar jag det som DN tex kritiserar den för; att den är oglamorös. Den inleds med en monolog som förkastar den så vanliga responsen på att en tjej blivit knuffad av en dum pojke som liten; "han är bara kär i dig". Och jag håller genast med; det är något av det dummaste som vuxna säger till barn och säkerligen lägger den oförargerliga kommentaren mer grund för relationer än man tror.

Filmen är annars proppad av duktiga skådisar; Jennifer Aniston, Jennifer Connelly, Drew Barrymore och Ginnifer Goodwin, för att nämna några. De spelar kvinnor som på olika sätt har kopplingar till varandra och som alla har någon form av relationsproblem. Goodwins "Gigi" är något av en huvudroll; tjejen som ihärdigt tror på varje ord en kille säger till henne före, under och efter en dejt och som låter resten av livet stå still i väntan på att han ska ringa om han sagt det. Connelly spelar "Janine" som gifte sig med sin high school sweetheart, som i sin tur springer ihop med Anna (Scarlett Johansson). Och så vidare. Gigi blir vän med Alex (spelad av Justin Long som imponerar lite på mig för första gången) som gör till sin uppgift att försöka ta det dramatörstande ur henne och blir något av en relationsguide. Hennes nya lärdomar för hon sedan vidare till arbetskamraterna som i sin tur, ja ni fattar.

Jag tycker som sagt att det blir ganska bra, om man har lite överseende bitvis. Jag gillar att kvinnorna inte är mähän som är till för att behaga de snygga männen och att männen även tillskrivs lite mer hjärna än vanligt. Aniston i all sin charmiga ära men det är Goodwin som är den lysande stjärnan i den här filmen. Lite synd att slutet bara återgår till mallen något och därmed tar ett steg tillbaka. Men den får trots allt en stark 7/10 av mig.