SOPA

Hört talas om det nya lagförslaget SOPA (Stop Online Piracy Act) som är på gång att gå igenom i USA? Antagligen inte, det har varit ganska tyst om det. M lyfte det för ett tag sen och jag har försökt läsa och förstå vad det faktiskt innebär. Och det är läskigt. Jag trodde inte för mitt liv att något sådant skulle kunna gå igenom, men det ser inte bättre ut. 

Piracy handlar om så väldigt mycket mer än att vissa vill kunna ladda hem filmer gratis. Det är verkligen tid att se det nu.

Läs gärna vad Kjell Häglund skriver om det i journalisten.

Om integritetspolitik, klumpiga uttalanden och "unga män"

Det stormar visst lite kring den centerkvinna som bloggat lite halvklumpigt angående integritet och unga män idag.

Jag ska definitivt inte försvara den tolkning som så många tycks ha gjort (och som inte är alldeles glasklar för mig) att hon kopplar ihop unga män som röstat på PP med de unga män (?) som våldtar kvinnor.

MEN, jag kan, om jag anstränger mig, ändå gissa mig till vad hon var ute efter. Så många röstar på ett parti vars fråga handlar om att värna om integriteten på internet. Hur många hade röstat på ett parti vars enda fråga skulle vara att värna om unga kvinnors (och mäns) integritet i samhället i stort? För rätten att slippa få ett svettigt skrev tryckt mot sig på tunnelbanan eller få sina bröst berörda på en trött pub eller rädslan för att bli våldtagen ute såväl som hemma? Det är klart att det vore nåt stort om lika många (unga män) som röstade på PP skulle storma EU-parlamentet med enbart dessa frågor på sin agenda, men vi ser inte riktigt det hända. Jag tror att det är vad hon vill åt, och det är såklart nåt man borde fundera över.

För att förekomma kommentarer så tycker jag också att integritet på internet är en väldigt viktig aktuell fråga, jag tycker inte att (iaf så hon blivit tolkad) centerkvinnans koppling är logisk och jag hatar inte män. Ifall ni tvekade.

Satsa på saker som betyder något istället?

Nu kommer det som många redan förväntat sig. Ett lagförslag som ska tvinga internetleverantörer att lagra ip-adresser och användaruppgifter i ett halvår.

Egentligen förstår jag inte varför man kämpar så hemskt med att göra lagar som inte kommer att bli särskilt effektiva. Det är ju inga problem att placera en proxy utomlands så är det problemet löst. Återigen så tar man sig an problemet från ett helt galet håll, utan att ha koll på tekniken. Är det vad vi lägger skattepengar på? I mitt tycke finns långt många viktigare statliga angelägenheter att lägga pengar på än tandlösa lagförslag.

Hur länge kan man stå utanför?

Morgonens (första) rss-läsning har hunnits med. Som sagt så skummar jag alltmer, men dagens skojigaste läsning var helt klart den offentliga fb/twitter-vägran som VK:s Ola Nordebo stod för.

Personligen tror jag att jag har lagt ner det där med twitter; jag förstår fortfarande inte riktigt poängen, framför allt inte när man har en blogg eller nåt annat redan, dessutom känner jag inte att jag riktigt kvalar in som microbloggare. Jag fixar inte riktigt det, jag är en utläggningarnas kvinna kanske. Även om jag försöker hålla nere längderna på mina inlägg här (jag läser inte heller inlägg som blir alltför långa).

Vad gäller facebook så är och har jag också varit något av en motståndare. Det är så nedlusat med skräp och konstiga applikationer, och facebooks villkor innebär verkligen ingen frihet för privatpersonen, men samtidigt får jag ge det att jag faktiskt har återupptagit kontakten med några vänner jag trodde att jag tappat bort.

Men jag tvivlar ändå i längden på att så många kan hålla sig borta. Det beror nog på vem man är och vad man gör. Min vän Fanny tex, joinade väl som jag förstod det mest för att hon insåg att man inte skickade ut inbjudningar och info via mejl på Konsthögskolan längre (mellan studenterna, gissar jag) utan det gick mer och mer via facebook varpå hon missade saker. Samma sak har jag hört från andra håll också; man riskerar att bli "utanför". Så fler lär nog att få omvärdera sitt motstånd framöver. Om vi inte bildar en protest-/stödgrupp för de/oss som egentligen önskar stå utanför ifred. Vi kan ju lägga den på internet...

Att tala i eget syfte

Jag borde egentligen, och har varit på väg ett par gånger, kommentera den debattartikel som var med i VK i måndags med anledning av FRA-debatten. I stora drag gick den ut på att de som säger sig vara emot lagens införande har anledning till det; har dvs "något att dölja". Jag hoppas vid mitt liv att debattören aldrig får rätt; om människor bara skulle engagera sig i frågor som direkt rör dem själva enbart i syfte att rädda sitt eget skinn, ja då vet jag inte vad vi kan göra mer.

Läser man artikeln känns det inte han tagit de argument som framhävts mot lagen i beaktande what so ever utan tycks enbart se det som:
a) nån slags moralpanik baserad på okunnighet/aningslöshet eller
b) ett uppror från de som har något att dölja.
Jag vet inte vilken kategori som jag mfl. hamnar i; bland de okunniga/aningslösa eller de presumtiva brottslingarna.

På något vis verkar det vara så enkelt när det kommer till kommunikationen över internet. Jag tror att få faktiskt skulle tycka att det var okej att avlyssna deras privata telefonsamtal eller öppna och läsa deras (snigel-)post, utan deras vetskap om att det gjorts eller vad som görs med den information som kommit fram i och med detta. Och det spelar nog ingen roll att man har "rent mjöl i påsen", som han skriver, jag tror att intrånget likväl skulle kännas som ett intrång.

Det han också tycks ha missat är att det med största sannolikhet inte kommer att störa den verksamhet som man säger sig ha till syfte att störa. De som verkligen vill använda internetkommunikation och annat i destruktiva syften gör naturligtvis det ändå. Idag finns det en uppsjö av enkel krypteringsteknik som vem som helst kan använda och därmed blir FRA:s möjligheter lika med noll i alla fall. Dagens grova brottslingar och terrorister är knappast DynamitHarrysar.

Som vanligt frågar jag mig vad som blir nästa steg? Registrera alla piratpartister och djurrättsförespråkare (som han pekar ut som ett par grupper som tycks vara farliga för samhället)? Kanske registrera alla som lånar George Orwell på biblioteket, eller varför inte kartlägga alla boklånares läsevanor i syfte att förekomma ev destruktiva planer? Jag menar har man rent mjöl i påsen så kan man väl visa upp vad man läser för litteratur?