Mer om humordebatten

Humor-debatten jag skrev om igår fortsätter som väntat. Idag släpper aftonbladet två artiklar till om humor och jämställdhet. Jan-Olov Andersson skriver tex:

"Har man några gånger suttit som ensam karl med kvinnliga vänner, druckit vin och lyssnat på deras mycket frispråkiga samtal om män, har man tyckt det finns en stå upp-komiker i var och varannan kvinna. Men var finns de på våra scener? Varför skriver inte de manus till humorserier? Varför vågar de inte ta plats, utan låter männen göra ännu en grabbig humorserie?"

Ja, varför? Det är klart att det är svårare att slå sig in och ta plats i en miljö och en genre som sedan länge haft män som normen (inte minst om man inte alltid är välkommen). Det blir inte riktigt samma sak (om man inte förväntar sig en konsolidering) och om så många redan förväntar sig en fortsättning av normen är det inte alldeles enkelt. Och det kan väl inte bara vara kvinnornas uppgift att förändra det?

Men det är sant som han säger; de roligaste personerna jag känner är kvinnor. Försök tex gå ut med Ulrika en kväll och håll dig för skratt. I dare you. Men, som i så många andra fall av begåvning; när det kommer till att satsa professionellt då är det plötsligt manligt att stå i köket, att rida hästar osv. Så också med humor tydligen.