Film 22/09

Jag kanske skulle dra de sista två filmerna jag hade på lut att skriva om också? När jag ändå är på gång, tänker jag. En helt okej, en skitkass.

Smiley Face är den skitkassa. Jag vet egentligen inte hur jag kom över den, men läste några recensioner och la den i min lista på Lovefilm och fick sedermera hem den.
Smiley Face handlar om Jane (Anna Faris, som skulle kunna bli en bra komedienne) en "vanlig tjej" som gillar att röka på. Hon hittar sin rumskompis muffins och ignorerar lappen ovanpå som säger att hon absolut inte får äta dem och äter hela fatet. Det visar sig vara haschmuffins som kompisen skulle ha senare på dagen. Hög som ett hus försöker sen Jane göra nya genom att ta pengarna till elräkningen för att köpa nytt hasch som hon sen råkar bränna i stekpannan. Eftersom hon är superhög. Resten av filmen får vi följa höga Jane som dels försöker ordna nya muffins, men som samtidigt ska gå på en viktig audition samt få ihop mer pengar till langaren.
Det blir inte ens tokroligt. Det är snarare skittrist och jag kommer på mig själv med att inte ens se på filmen ibland. Avsaknaden av handling är så uppenbar. Jag hoppas att det var den billigaste film som gjorts. 2/10.

Reign Over Me (Vänner för livet) är istället en ganska intressant film.
Charlie (Adam Sandler) förlorade sin fru och sina döttrar i terrorattacken i NY. Hela hans liv slogs i spillror varpå han gick helt in i sig själv, slutade arbeta och började lyssna på musik och ständigt bygga om sitt kök istället. Han pratar inte om sin familj och har brutit med alla som kände honom och dem då de levde. Så en dag träffar han på en college-kompis, Alan (Don Cheadle), som inte släpper Charlie utan som envist försöker få kontakt med honom. Det resulterar i en återupptagen vänskap som kommer att bli som på college, före familjbildandet. Något som Alans fru (Jada Pinkett Smith) inte är alldeles nöjd över. Och det blir trots allt oundvikligt att ta tag i historien till slut.
När terrorattacken först nämndes suckade jag lite inombord och förväntade mig en patriotisk historia i raden av alla andra som producerats sen händelsen. Men filmen väljer en annan ingång som gör att det funkar nästan hela vägen.
Sandler gör sig oerhört bra i denna deprimerade roll och när det väl blir roligt (för det blir det ibland) så görs det på ett okrystat sätt. Men visst, man ser att det glimtar till av den Sandler man är van vid, men väldigt sällan och oftast bara som i ett ansiktsuttryck. Cheadle och Pinkett Smith är också väldigt bra och tillsammans med ett bra manus skapas en trovärdig historia om en varm vänskap och om att överleva. Med visst undantag för rättegångsscenen som blir lite av det amerikanska spektakel som jag inte önskar mig. Det blir en stark 7/10 åtminstone. Helt klart sevärd film som ger mersmak av Sandler som seriös skådis!