När dagarna är så varma har kvällarna åter blivit mina favoriter. Drömmen om att lägga sig tidigt, kliva upp i ottan (eller ja 8 iaf) för att vända om dygnet och få en massa saker gjorda, är som bortblåst. Så snart solens starkaste strålar har passerat balkongen går jag ut med nåt gott att dricka (brukar börja med nåt iskallt och sluta med en varm kopp te), nåt läsbart och en kofta att ta på när det blir burrigt om axlarna.
Och så blir staden plötsligt tyst. De andra på gården stänger sina balkongdörrar och jag behöver inte längre ofrivilligt tjyvlyssna på deras kökssamtal, få veta när maten är klar eller försöka stänga ute hojtandet på ungarna eller hunden. Det blir glest med passerande bilar, människor som promenerar är antingen ensamma eller pratar lågmält. Fåglarna hörs. Fatta vad skönt! Då är det semester! Jag behöver inte avbryta min kväll för att fara på jobbet.
Jag kan istället läsa min bok/tidning, titta på finaste familjen/kattorna som ligger på varsin sovplats på balkongen (lättade över att värmen inte längre dränerar dem) och stolt spana in mina fina växter i sina färggranna krukor. Klart det hade varit guld att sita på en stugtrapp vid havet istället, men jag nöjer mig för nu.
Och så blir staden plötsligt tyst. De andra på gården stänger sina balkongdörrar och jag behöver inte längre ofrivilligt tjyvlyssna på deras kökssamtal, få veta när maten är klar eller försöka stänga ute hojtandet på ungarna eller hunden. Det blir glest med passerande bilar, människor som promenerar är antingen ensamma eller pratar lågmält. Fåglarna hörs. Fatta vad skönt! Då är det semester! Jag behöver inte avbryta min kväll för att fara på jobbet.
Jag kan istället läsa min bok/tidning, titta på finaste familjen/kattorna som ligger på varsin sovplats på balkongen (lättade över att värmen inte längre dränerar dem) och stolt spana in mina fina växter i sina färggranna krukor. Klart det hade varit guld att sita på en stugtrapp vid havet istället, men jag nöjer mig för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar