Läste igår kväll innan jag la mig att Michael Jackson förts till sjukhus med hjärtstillestånd. Av nån anledning blev jag konstigt orolig och kunde inte somna förrän jag följt historien vidare och inväntade ett bekräftat besked på att han faktiskt avlidit.
Det är oväntat på ett sätt, men på ett annat inte. Inte med tanke på vilket liv han levt och verkade leva nu. Hans annonserade comeback kändes märklig hela vägen och jag trodde väl kanske inte riktigt på den, men att det skulle vara ett dödsfall som kom i vägen gissade jag inte.
Jag har nog aldrig varit ett jättestort fan, men när min sex år äldre storebror hade sin Jackson-period så fanns jag med. Han spelade musik, berättade om allt magiskt omkring Jackson och Neverland och visade musikvideor på VHS och berättade historien bakom dem. Och jag förstod att han var nån stor.
Jag läser Anton Glanzelius fina historia och tänker att han nog var en man som inte riktigt passade in i den här världen. En man med gigantisk dödsångest, tror jag, och med stor bristande tillit till vuxna människor. Och inget av det är egentligen konstigt eller svårt att sympatisera med. I en ganska sjuk värld kanske Jackson var mer frisk än han gavs cred för.
Nu hoppas jag mest att han hade ett vattentätt testamente så att vi slipper se långdragna domstolsprocesser om framför allt barnen á la Anna Nicole Smith. Att de hamnar på ett bra ställe och att de lämnas ifred.
Det är oväntat på ett sätt, men på ett annat inte. Inte med tanke på vilket liv han levt och verkade leva nu. Hans annonserade comeback kändes märklig hela vägen och jag trodde väl kanske inte riktigt på den, men att det skulle vara ett dödsfall som kom i vägen gissade jag inte.
Jag har nog aldrig varit ett jättestort fan, men när min sex år äldre storebror hade sin Jackson-period så fanns jag med. Han spelade musik, berättade om allt magiskt omkring Jackson och Neverland och visade musikvideor på VHS och berättade historien bakom dem. Och jag förstod att han var nån stor.
Jag läser Anton Glanzelius fina historia och tänker att han nog var en man som inte riktigt passade in i den här världen. En man med gigantisk dödsångest, tror jag, och med stor bristande tillit till vuxna människor. Och inget av det är egentligen konstigt eller svårt att sympatisera med. I en ganska sjuk värld kanske Jackson var mer frisk än han gavs cred för.
Nu hoppas jag mest att han hade ett vattentätt testamente så att vi slipper se långdragna domstolsprocesser om framför allt barnen á la Anna Nicole Smith. Att de hamnar på ett bra ställe och att de lämnas ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar