Först ut en film, baserad på en brittisk roman från 1945 som först kom ut som miniserie 1981; Brideshead Revisited (En förlorad värld). Historien tar sin början under mellankrigstiden i Oxford. Den fattiga ateisten Charles ska studera konst där och korsar väg med den excentriske Sebastian; en ung man av rik härkomst som badar i champagne och oansvariga upptåg. De båda fastnar för varandra och inleder en speciell vänskapsrelation. Sedermera får Charles även bekanta sig med resten av Sebastians katolska familj på det stora godset Brideshead. Vänskapen utökas således till att även innefatta systern Julia, något som tillför vissa komplikationer.Filmen berättas egentligen genom Charles som flera år senare har blivit utplacerad som officer under andra världskriget, då han kommer tillbaka till Brideshead som nu tagits över av armén.
Det är en ganska enkelt filmad historia, vilket gör den vacker på nåt vis. Det är inte kostym eller rekvisita som är i fokus utan relationerna och dialogen. Och det presenteras bra, inte minst av Emma Thompson som spelar den rika och strikt katolska modern. Men jag anar att miniserien (som jag inte sett) kan ha gett mer av själva romanen, att filmen tvingas lämna ut delar som säkert skulle tillfört än mer djup och känsla till de komplicerade personerna och relationerna dem emellan. Den beskrivs på andra ställen som homoerotisk, men jag vet inte om jag upplevde just det så starkt. Oavsett är det en bra film, även om slutet lämnar en del frågor. 7/10.
Nästa brittiska drama, The Duchess från 2008 med Kiera Knightley och Ralph Fiennes i huvudrollerna är en dramatisering av den omtalade Georgiana Spencer (Lady Diana var ättling till henne btw), som ofta jämförs med Marie Antoinette, som hon även var god vän med. Hon var en stark kvinna på slutet av 1700-talet som tog sig ganska stora friheter som kvinna; bl.a utnyttjade hon sin popularitet bland folket i valet för the Whigs, samt var ett vågat föredöme rent modemässigt.Iaf handlar filmen om hur Georgina, eller G, gifter sig med William; hertigen av Devonshire. Han är äldre men G är lycklig över att ha fått erbjudandet. Snabbt visar det sig dock att hertigen inte är särskilt sällskaplig eller känslosam i sin relation till sin fru. Det som hägrar är en son så att arvet kan säkras. G:s mamma tröstar en ledsen G med att det "obehagliga" kommer att bli väldigt sporadiskt så snart hon fött honom en son.
G bekantar sig även med Bess, en kvinna som hamnat i onåd efter att hennes misshandlande make skiljt sig från henne och förhindrat henne både pengar och möjligheten att träffa sina söner. G finner vänskap i Bess och får sin make att öppna hemmet för Bess. Snart visar det sig dock att Bess lyckas locka fram en annan sida av hertigen och de båda inleder snart en passionerad relation vid sidan om, helt öppet för G och omgivningen.
Mycket förändras och livet blir inte som G drömt det. Fler komplikationer uppstår och det blir till sist en riktigt obehaglig soppa. Personligen kände jag till sist att jag inte skulle klandrat G om hon hämnats på ett blodigt sätt t.om.
Dramat är väldigt välspelat av både huvud- såväl som biroller. Kostymen är oerhört vacker och miljöerna likaså. Att det hela baseras på verkligheten gör inte saken sämre. Jag rycks med och engageras; helt klart en stark 8/10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar