Frusen ordförande

Idag är jag lite extra frusen, känns det som. Trots att det inte är särskilt många minusgrader ute egentligen. Men jag promenerade hem från jobbet (utan långkallingar) och blev kall och sen dess har jag känt mig hurven. Funderade en stund på om jag skulle tappa upp ett bad och lägga mig i, men risken att jag somnar känns stor. Och det vill jag inte, inte än. Jag ska visserligen börja jobba 6.30 imorgon igen men lite fredagskväll vill jag ju ha trots det.

Så istället har jag just suttit och läst igenom och gjort lite ändringsförslag till ett årsmöte jag ska vara ordförande på imorgon. Bara sådär. Först fick jag frågan, sen skulle jag mer fungera konsult eftersom jag jobbar imorgon vilket i värsta fall kan tänkas krocka, men så blev den tänkta ordföranden sjuk så nu är det jag igen. Så jag försöker läsa in mig, minnas hur allt fungerar och tänka ut kloka förslag för att allt ska flyta på snabbt och bra. Det ska faktiskt bli riktigt roligt. Inte minst för att jag för en gång skull kan lämna ett årsmöte utan mer saker på min agenda (hoppas jag)...

"It's the end of an era, so to speak"

Det är så mycket annat jag skulle vilja skriva om, saker som inte cirkulerar kring min ständiga trötthet, saker som inte är så negativa, men orken och tiden finns inte riktigt just nu. Men det kommer. Efter helgen är jag långledig och efter sista helgen i mars kommer jag inte längre ha några formella uppdrag för Fi.

Det är första gången sedan partiet bildades som jag inte kommer ha en roll och ett uppdrag och det känns väldigt skumt och lite ledsamt nästan. Men det är ytterst självvalt och jag tror att det är en bra sak för mig. Jag behöver distans ett tag och tid att fundera över vad jag tycker och tror på. Åsiktmässigt vet jag var jag står, men vilka projekt tror jag på? Var vill jag personligen lägga krutet egentligen? Lite sånt finns i bakhuvudet.

Och så ska det, i ärlighetens namn, bli ganska skönt att få känna sig riktigt ledig ibland utan den där känslan av att jag alltid kan göra mer. Ideellt arbete har en tendens att skapa den känslan, i vart fall hos mig. Det finns liksom inga tydliga början och slut. Men snart kan jag vara ledig och spela WoW, se kopiösa mängder film och tv-serier eller bara göra ingenting på min lediga tid utan dåligt samvete. Det blir bra det.

Hur länge det nu varar innan jag saknar engagemanget, vill säga.

Om man får lov att önska lite alltså...

En lång dag snart till ända. Jag har varit i farten sedan sjutiden imorse, tro det eller ej, så jag känner mig ganska mör nu. Men så har jag hunnit med att vara i huset hos kattorna några timmar och tvättat arbetskläderna, jag har också intervjuat två kandidater till den kommande styrelsevalet i Fi samt haft skypemöte med valberedningen. Och gearat upp lite i WoW. Bra men ganska busy dag alltså.

Imorgon vill jag ha en lugn dag som dessutom gärna får vara fri från ryggsmärta. Det bådar inte gott att den ryggsäcken är tillbaka igen.

Dagen D

Igår kväll ordnade vi så att vi hade varsin bil till idag och att båda bilarna var upptankade och hade fungerande lysen och annat. Skeptiskt såg jag på M som såg blek och lite småeländig ut, men som var fast besluten om att själv fara till Lycksele, Storuman, Vilhelmina osv. Alltså; långt.

Men efter en natt av astma, hög feber och feberyra där han tom väckte mig för att be om ipren (har nog aldrig hänt tidigare, M tar helt enkelt inte mediciner) sa jag så övertygande jag kunde när klockan ringde nu vid sex att han på sin höjd får lov att följa med mig i bilen och definitivt inte sätta sitt yra jag i en egen bil och köra 60-80 mil, eller vad han nu hade planerat.

"Okej", var det högst oväntade svaret som kom. Jag hade berett mig på en fight, men inte då. Det enda som varit är att han gått runt och mumlat att han inte kommer vara till nytta idag, att han inte gör någon skillnad. Vilket inte är sant. Ska jag famla runt i Skellefteå och hitta till 24 vallokaler bara där så tror jag definitivt att han kan komma till nytta. Även om jag har gps:en så känns det bra med en co-driver helt klart. Och däckar han i baksätet efter nån timme så blir det i rätt bil i vart fall.

Snart bär det av och sen kan vi bara vänta. Hur det går för Fi? Jag tror att jag kommer att avslöja min gissning lite senare idag.

En stor sak avkryssad på evighetslistan

Åh, skönt. Jag har nu lämnat iväg alla filer, lösen, gjort en kortfattad manual till utförandet och sen skickat allt till en av de i den grupp som nu ska ersätta mig som registeransvarig i Fi. Vemodigt, lite. Främst för att det varit roligt att vara en ganska viktig del av något och för att det känns som att jag kommer ytterligare ett steg från de vänner jag ändå skapat mig under min tid som Fi:a. Sen är administrativt arbete rätt kul. Men skönt främst för att jag nu inte behöver gå med ständigt dåligt samvete. För just det i vart fall.

Jag tog mig tid att sitta ner och göra en så kortfattad manual jag vågade över bara de viktigaste momenten och så blev det klart. Jag kommer kanske få fylla på lite med tiden, men det viktigaste borta nu. Ansvaret.

Stressfaktor nästan psykbryt

Så vad stressar jag över? Jo, skolan är en enorm press, inte minst för att jag knappt hunnit läsa något än och måste producera ett PM på måndag eftermiddag. Och hela tiden sitter skräcken för att misslyckas som ett gäng nålar i bakhuvudet. Valsedlarna tar mer kraft än jag trott; det ringer, mejlas och yras en massa och jag ska helst lösa alla situationer på en gång. Samtidigt är det fortfarande för få som hjälper till för att jag ska tro att det kommer att fungera på valdagen.

Sen strular det ju fortfarande med huruvida jag kommer att kunna fokusera enbart på studierna eller om jag måste fortsätta jobba samtidigt. Det är telefonsamtal på telefonsamtal, blanketter och byråkrati, kontakter med diverse personer för att få rätt intyg osv. Jag inser också att vissa viktiga moment på schemat krockar med jobbet, tex nästa vecka då introduktionen till c-uppsatsen är samma dag som temadagen med jobbet. Måste ordnas på nåt sätt.

Jag ligger också efter med mitt Fi-arbete med registret. Det fåniga där är att jag eg fått avlösning (jag har sagt av mig ansvaret framöver pga just stressen) men att jag inte hunnit få till en överlämning av det ganska omfattande (insåg jag när jag började dokumentera) arbetet som jag gjort där i x antal år nu. Så om jag bara la tid på det så skulle en enorm tyngd försvinna, men det har inte blivit av, idiotiskt nog (det är dock dagens/kvällens uppgift har jag bestämt).

Dessutom är M mer stressad än någonsin, vilket triggar igång min hjärna att tänka att jag måste kompensera där lite (speciellt kanske efter att jag kastat saker omkring mig i hallen som en tvååring). Igår kväll hjälpte jag honom att dra kablar och möblera upp två datasalar som skulle tas i bruk på förmiddagen idag. Klockan var tio på kvällen och han verkade inte i närheten av att vara klar så jag for dit och erbjöd min hjälp. Byggjobbarna lämnade lokalerna först igår eftermiddag efter renoveringen som skulle varit klar redan i augusti innan studenterna kom tillbaka.

Det var såklart en högst frivillig insats från min sida och det var rätt trevligt. Jag fick både tid med honom och tid att koppla bort min egen stress (som bara gick runt i huvudet och var exakt noll produktiv precis före). Och så slapp han hålla på längre än till två inatt. Det betyder nog också att han kan släppa saker på sitt jobb och backa upp mig lite med sånt jag behöver hjälp med. Som att hinna umgås med lillasyster som mitt i allt det här knappt hinner få någon tid med någon av oss.

Slö dag

Dagen började soligt men kring lunch kom duggregnet. Mig har det inte spelat så stor roll, jag har mest suttit vid datorn hela dagen. Väldigt effektivt... Fast ja, jag har faktiskt fått en hel del gjort. Jag har bland annat spenderat några timmar åt uppdateringar av Fi:s register samt att svara på medlemsmejl. Det tar alltid så mycket längre tid än jag tänker mig, men idag har jag haft blankt i kalendern så det har funkat.

Så jag borde inte känna mig alltför lat egentligen, inte sant?

Idékläckning

Nu är jag i vart fall ikapp med registerarbetet, iaf själva registreringsdelen av det, vilket känns oerhört skönt. Ett dåligt samvete mindre. Det kontinuerliga arbetet är såklart kvar men jag ligger inte efter längre. Valkonferensen är dessutom över och därmed kan valberedningen också pusta ut ett tag.

Nu väntar ett nervöst men roligt uppdrag som jag försökt förskjuta i huvudet ett tag men som jag nu måste lyfta fram på riktigt. Inga idéer känns än så länge bra nog och en viss oro för att jag aldrig kommer att hitta någon finns såklart. Men jag vill tro att det löser sig.

Delta på avstånd

Jag känner mig möjligen något bättre nu. Inte så ont i magen längre i vart fall. Nu är det mest jobbigt att inte vara på plats i Årsta och delta i rösträknandet. Jag har haft lite kontakt med valberedningen via telefon och sms under dagen och det verkar iallafall hittills som att valkonferensen trots allt gått mycket på vår föreslagna linje. Det talades om frinominering och det fanns funderingar kring vårt föreslagna antal men inget av det blev det något med tydligen. Och det måste väl vara ganska bra betyg till det gedigna arbete som vi tillsammans lagt ner.

Jag trodde listan skulle vara framräknad och klar nu men senaste sms:et från Björn sa att de fortfarande räknar. Spännande!

Dålig tajming

Beslutsångest! Jag mår inte riktigt bra men kan i vanlig ordning inte bestämma mig för hur dåligt jag mår. Grejen är väl att jag faktiskt väldigt gärna vill åka in till andra dagen av valkonferensen, dagen då jag har mest åtaganden. Men jag mår faktiskt inget vidare.

Igår hade jag huvudvärk och kände mig i allmänhet hängig och konstig. Tänkte att det skulle ge med sig. Men när jag åt middag med J började jag må ordentligt illa redan efter en kort stund. Det lugnade sig efter att vi promenerat ute en sväng men så inatt har jag vaknat flera gånger av jag mått superilla och att magen gör ont. Kanske har jag dragit på mig magsjukan som min bordsgranne på konferensen igår hade sjuka barn i? Jag vet inte, men bra känns det inte.

Jag vill absolut åka men vet inte om jag törs, helt enkelt. Jag vill inte fara dit och börja må illa just under anförandet om valet. Det skulle kännas som katastrof. Men vi är redan en kvinna kort i valberedningen (som är hemma i magsjuka) så jag vet ju att jag behövs. Skit också. Försöker med frukost så får vi se.

Mrs Sherlock

Det känns nästan lite skamligt att erkänna att den enda tiden jag spenderat utomhus denna väldigt vackra senvinterdag var när jag gick till och från bilen, här samt vid Ica i Bygdeå... Större delen av dagen har jag istället spenderat med att försöka hinna ikapp med arbetet med Fi:s medlemsregister. Och det alltid så mycket längre tid än jag tänker mig. Dessutom ska man gärna vara lite lagd åt Sherlock Holmes-hållet så att man kan klura ut vad folk menar i sina kryptiska, förkortade meddelanden eller vad de egentligen har skrivit för namn och adress på sina inbetalningskort. Inte alltid alldeles enkelt.

Men det brukar vara ett ganska intressant och kul jobb. Nu känns det dock inte så eftersom jag är så stressad av att jag ligger efter lite. Men nån gång ska jag väl komma ifatt?

Söndagsstressen kom på besök

Min hysteriska trötthet veckan som var kostar på. Jag gjorde en lista över vad som behöver vara klart innan jag far till Stockholm på fredag morgon och insåg snabbt att det är alldeles för mycket saker på den listan. Nu beror det inte bara på att jag segat/varit sjuk utan även på omständigheter utanför min påverkan, men det kanske är en klen tröst trots allt.

Det här med stresshantering...

Utanför jobbet känner jag också en evig stress som börjar ta sig lite olika uttryck. Inte ens normalt sett roliga saker känns otvunget eller trivsamt längre. Inte ens det som skulle kunna sorteras in under "nöje" alltså. Märklig situation som jag inte riktigt känner igen, jag brukar kunna ta stress helt ok. Listan på saker som jag förväntas göra och som jag borde göra blir bara längre och varje gång jag tänker på det stiger paniken. Jag har idag försökt pricka av några saker, men det är som att det inte märks. Jag borde definitivt försöka bli av med en del som ingår i den ideella biten, men samtidigt vet jag att det inte direkt finns nån annan som snabbt kan hoppa in och ta över heller. Bara att bita ihop alltså. Eller? Vad gör man?

Jag skulle behöva en lång fika- eller öl-kväll med en god vän, typ Anna eller Miss J (om han nu inte bodde 70 mil bort) men risken är ganska stor att den Sara som erbjuds mest är en panikslagen gnällsak som inte är så värst rolig att umgås med.

Och nu gnäller jag här också. Så det slutar jag med omedelbums och gör nåt vettigt istället. Äta middag kanske vore en idé...

Nån som har lust att slicka sjuhundra frimärken i helgen?

En natt av två avklarade och det kändes som en ganska enkel natt. Skönt, det var ett tag sedan jag inte lämnade jobbet på morgonen med blytunga steg. Och då bestämde sig ändå 4 av 10 (jag hade två tomma rum inatt, annars är de 12) för att vara vakna precis hela natten. Men det var hyfsat lugnt trots det. Låt oss hoppas på en repris inatt.

Sen är det helg och det innebär inte något rast eller vila. Ett stort utskick ska iordningsställas och jag har inte ens hunnit påbörja förberedelserna. Men det får ta den tid det tar. Dessutom ska jag hämta en soffa som jag köpt av en arbetskamrat i flyttartagen. Alldeles perfekt tajmat då min nedsuttna sak just gått sönder i tyget så att stoppningen tittar ut på "min plats" (yes, jag är vanemänniska). Låt oss hoppas att vädret är snällt mot mig bara.

See ya peeps! (Eh...ja.)

Gratis jobbvecka

Tisdag, är det? Utan google skulle jag knappt veta vilken månad det var längre, tror jag. Just denna veckan gäller det att ha koll på dagarna då jag har idel möten inplanerade plus ett gäng telefonintervjuer i valberedningens tjänst. Utöver det borde det registreras (om registret bara blev uppdaterat) svaras på mejl som vanligt, skickas ut utskick åt höger och vänster, med mera. Mycket att göra alltså. Förhoppningsvis kommer orken tillbaka i takt med att jag jobbar på. Man kan ju hoppas, inte sant? Orken lär behövas i helgen då det är återgång till det betalda arbete igen.

Under tiden fylls det på med snö där ute och disk här inne. Det ena innebär mer jobb än det andra, beroende på vem man är, gissar jag.

Att mejla ikapp

Inser att jag slöat till lite vad gäller sortering av alla miljarder mejl (inte riktigt) som strömmar in dagligen. Under helgerna tillät jag mig lite semester vad gäller de ideella uppdragen, men det var kanske dumt då det tycks ha blivit lite kaos i mejlskörden. Men nu tror jag iaf att jag är ifatt. För nu.

Ledighet är fö lite farligt. Man får plötsligt bilden av hur det skulle vara att alltid vara ledig. Fast minus det ständigt dåliga samvetet då.

Komma ikapp

Jag har varit dålig på att läsa bloggar under långhelgen, men som tur/synd är verkar det som att många bloggare tagit helgledigt också. Ett gott tecken, kanske? Senare idag när jag behagat kliva upp ska jag i vart fall försöka läsa ikapp lite och ta igen på praktiserandet av idén jag var ivrig anhängare till tidigare den här månaden.

Jag måste också sätta mig och jobba ifatt den ideella biten eftersom jag var så snäll mot mig själv och tillät mig ha en hyfsat lång ledighet från de uppgifterna under julhelgen. Snart är det årsskifte med allt vad det innebär i registerväg.