Igår kväll ordnade vi så att vi hade varsin bil till idag och att båda bilarna var upptankade och hade fungerande lysen och annat. Skeptiskt såg jag på M som såg blek och lite småeländig ut, men som var fast besluten om att själv fara till Lycksele, Storuman, Vilhelmina osv. Alltså; långt.
Men efter en natt av astma, hög feber och feberyra där han tom väckte mig för att be om ipren (har nog aldrig hänt tidigare, M tar helt enkelt inte mediciner) sa jag så övertygande jag kunde när klockan ringde nu vid sex att han på sin höjd får lov att följa med mig i bilen och definitivt inte sätta sitt yra jag i en egen bil och köra 60-80 mil, eller vad han nu hade planerat.
"Okej", var det högst oväntade svaret som kom. Jag hade berett mig på en fight, men inte då. Det enda som varit är att han gått runt och mumlat att han inte kommer vara till nytta idag, att han inte gör någon skillnad. Vilket inte är sant. Ska jag famla runt i Skellefteå och hitta till 24 vallokaler bara där så tror jag definitivt att han kan komma till nytta. Även om jag har gps:en så känns det bra med en co-driver helt klart. Och däckar han i baksätet efter nån timme så blir det i rätt bil i vart fall.
Snart bär det av och sen kan vi bara vänta. Hur det går för Fi? Jag tror att jag kommer att avslöja min gissning lite senare idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar