Nu på förmiddagen har jag ett rehab-möte på stan och sen bär det iväg upp till universitetet för att skriva PM med en kursare. Jag känner mig inte alls så påläst som jag tänker att jag borde vara och jag pendlar vilt mellan att tänka att jag ju egentligen vet vad läraren vill ha ut av frågan vi ansvarar för till att tänka att jag inte har en aning om någonting. Eller rättare sagt; jag kan inte formulera det som det står i litteraturen riktigt kanske. Igår kväll läste jag bl.a. några kapitel ur en av de engelska böckerna och blev nästan arg över all tid jag måste lägga ner på att läsa ett kapitel om ca 50 sidor som enkelt skulle kunna kokas ner till kanske 10-20 sidor. Allt ordbajseri och omständiga sidoreferenser täcker liksom in kontentan i något slags omständigt dunkel som innebär att jag måste slå i lexikon eller läsa om skumma meningar flera gånger. Och det tar tid jag inte riktigt känner att jag har över. Frustrerande.
Det kanske mest spännande är att jag läste om just utanförskap och hur kulturella normer och "vanor" stänger ute personer med olika (tex klass- ) bakgrund, förförståelse, utbildning osv. Snacka om att kasta sten i glashus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar