Jobbnatten gick över förväntan. Jag var definitivt tröttare natten innan. Men det var tungt som attan i förmiddags att stiga upp klockan tio, bara två timmar efter att jag lagt mig. Varje molekyl i kroppen skrek åt mig att gå tillbaka till sängen. Men inte då.
När jag väl var på skolan så gick det rätt bra. Visst jag tänkte lite långsammare, men det var inte plågsamt på något sätt. Tills precis före seminariet skulle börja. Vi var i biblioteket och skrev ut 8krångligaste systemet ever btw) när det plötsligt uppstod nån slags skärande smärta mitt i bröstkorgen. Jag trodde på allvar till en början att jag skulle dö där och då i nån form av obscent tidig hjärtinfarkt. Men det var falskt alarm. Ont gjorde det ett tag till och sen blev det mer av ett återkommande obehagligt tryck över bröstet, som fortfarande dyker upp med nån halvtimmes mellanrum. Gissar att det inte är något farligt utan bara trötthet. Sex timmars sömn på över två dygn lär inte vara en hälskur.
Så just nu sitter jag och försöker hålla mig vaken så länge jag orkar så att jag kan vända om dygnet och stiga upp utvilad och pigg imorgon bitti och fara på jämställdhetsutbildningen för jobbets räkning. Jag är lite rädd att vakna typ tre inatt om jag ger vika och somnar nu, så några timmar till ska jag försöka stå ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar