Susanne Biers danska Bröder (2004) blev en remake i Jim Sheridans händer genom Brothers (2009). Jag brukar ju sällan hurra över remakes så kanske just den här filmen vinner på att jag inte sett originalet.
Det är 2007 och kapten Sam Cahill (Tobey McGuire) är kallad tillbaka till tjänstgöring i Afghanistan. Hemma lämnar han hustrun Grace (Nathalie Portman) och två små döttrar. Samtidigt som Sam ska lämna landet släpps hans yngre bror Tommy (Jake Gyllenhaal) ut ur fängelset där han suttit för ett bankrån. En sist gemensam middag hinns med och det är tydligt att brödernas ställning i familjen är vitt skilda, inte minst gentemot fadern Hank (Sam Shepard) som är Vietnam-veteran.
När Sams helikopter skjuts ner och han rapporteras med största sannolikhet ha dött får Tommy en an
ledning att ta ansvar och träda in som stöd i den splittrade familjen. Han släpper sitt gamla strulbeteende för att finnas till hands för Grace och barnen och inser snart att han trivs väldigt bra med det. Även relationen till fadern börjar tina upp. Samtidigt får vi se hur Sam lever som krigsfånge i Afghanistan.
Jag hade inte hört så väldigt mycket om den här filmen mer än någon trailer för länge sedan (vilket är tur för trailern avslöjar precis hela filmen, håll undan för den!) och just att det är en remake på Biers film. Så jag gick in med föreställningen om en typisk amerikansk krigshjälte-historia med någon slags kärleksknorr. Men det blev inte riktigt så och det var helt klart positivt. Samtidigt som jag gillar samtliga huvudrollsinnehavare och deras insatser så är det tyvärr ändå något som gör att historien inte alls griper tag om mig som den borde. Det tar sig skapligt mot slutet, men det blir ändå bara ett ytligt skrap på vad jag anar var den ursprungliga filmens intention; att visa upp resultatet av vad krig gör på samtliga inblandade och att det inte tar slut bara för att man kommer hem från krigsfältet.
Men jag vill inte säga att det är en dålig film, den är ganska fin mellan varven, barnskådespelarna gör ett väldigt bra jobb och framför allt Gyllenhaal är det svårt att inte tycka om (han brukar iofs göra de här halvtrasiga pojkarna och det väldigt bra). McGuire har en gigantisk uppgift att uppfylla i de olika skepnader som hans roll visar sig och kanske ger filmen honom för lite plats. Över lag annars en bra film, men efter att ha sett den måste jag såklart försöka få tag på originalet. Betyget blir ändå 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar