Insåg typ idag att det ju faktiskt inte vara är val till riksdagen på söndag utan även till landsting och kommun. Och är jag (ganska lite, men ändå) kluven inför riksdagsvalet så är jag desto mer vilsen vad gäller de andra två. Lokalt känns det som att det är mer än partiprogram och vallöften som spelar roll. Politiken blir av någon anledning mer personbaserad och åsikter om politikerna själva spelar nästan större roll än i rikspolitiken. Eller är det bara jag?
Om jag ska lägga min röst lokalt på något parti så vill jag känna mig trygg med att partiets företrädare kan sköta arbetet snyggt, leva upp till partiprogrammet och, inte minst, lyckas skapa de allianser som krävs för att få igenom de krav som de gått till val på. Och det är inte alltid så enkelt.
I dagens VK kunde man läsa intervjuer med de lokala partiledarna i (s) resp (m). Bitvis ganska vassa intervjuer, vars svar i vart fall fick mig att inse att det inte finns på kartan att någon av dem skulle få min röst. När Holmlund (s) frågas ut om varför han mer tenderar att samarbete åt höger än åt vänster eller med (mp) tycks han helt hänvisa till personliga relationer snarare än till politiska likheter och/eller olikheter. Jag tror att det kanske är just den attityden, som verkar vara så vanlig iaf här bland Umeå-politikerna, som gör att jag också går mer på personligheter än politisk ideologi. Och nånstans känns det inte helt riktigt.
Så nu står valet mellan ett parti vars politik jag uppskattar men vars företrädare jag inte känner förtroende för, och ett parti vars politik känns för kantig och inte alltid överens med mig men som har en företrädare som är skicklig och professionell. What to do? Singla slant?
1 kommentar:
Exakt så känner jag också. Men det blir nog den sista varianten du nämnde.
Näst sista med personkryss?
Skicka en kommentar