Så vad stressar jag över? Jo, skolan är en enorm press, inte minst för att jag knappt hunnit läsa något än och måste producera ett PM på måndag eftermiddag. Och hela tiden sitter skräcken för att misslyckas som ett gäng nålar i bakhuvudet. Valsedlarna tar mer kraft än jag trott; det ringer, mejlas och yras en massa och jag ska helst lösa alla situationer på en gång. Samtidigt är det fortfarande för få som hjälper till för att jag ska tro att det kommer att fungera på valdagen.
Sen strular det ju fortfarande med huruvida jag kommer att kunna fokusera enbart på studierna eller om jag måste fortsätta jobba samtidigt. Det är telefonsamtal på telefonsamtal, blanketter och byråkrati, kontakter med diverse personer för att få rätt intyg osv. Jag inser också att vissa viktiga moment på schemat krockar med jobbet, tex nästa vecka då introduktionen till c-uppsatsen är samma dag som temadagen med jobbet. Måste ordnas på nåt sätt.
Jag ligger också efter med mitt Fi-arbete med registret. Det fåniga där är att jag eg fått avlösning (jag har sagt av mig ansvaret framöver pga just stressen) men att jag inte hunnit få till en överlämning av det ganska omfattande (insåg jag när jag började dokumentera) arbetet som jag gjort där i x antal år nu. Så om jag bara la tid på det så skulle en enorm tyngd försvinna, men det har inte blivit av, idiotiskt nog (det är dock dagens/kvällens uppgift har jag bestämt).
Dessutom är M mer stressad än någonsin, vilket triggar igång min hjärna att tänka att jag måste kompensera där lite (speciellt kanske efter att jag kastat saker omkring mig i hallen som en tvååring). Igår kväll hjälpte jag honom att dra kablar och möblera upp två datasalar som skulle tas i bruk på förmiddagen idag. Klockan var tio på kvällen och han verkade inte i närheten av att vara klar så jag for dit och erbjöd min hjälp. Byggjobbarna lämnade lokalerna först igår eftermiddag efter renoveringen som skulle varit klar redan i augusti innan studenterna kom tillbaka.
Det var såklart en högst frivillig insats från min sida och det var rätt trevligt. Jag fick både tid med honom och tid att koppla bort min egen stress (som bara gick runt i huvudet och var exakt noll produktiv precis före). Och så slapp han hålla på längre än till två inatt. Det betyder nog också att han kan släppa saker på sitt jobb och backa upp mig lite med sånt jag behöver hjälp med. Som att hinna umgås med lillasyster som mitt i allt det här knappt hinner få någon tid med någon av oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar