Det här med att bli student igen är en märkligt stor sak för mig. Mycket delade känslor. På delad första plats kommer den enorma rädslan för att misslyckas (igen) samt känslan av att vara sju år och stå med flätat hår utanför ett stort hus fyllt till bredden av krav, obegripliga texter och sociala koder jag inte längre kan (eller någonsin anammat på riktigt).
Jag lyckades iaf idag till min stora lättnad charma (?) en tjej på kursen att skriva PM med mig. Hon satte sig framför mig och jag tänkte att hon såg snäll och inte så überstudentig ut. Och känslan av att vara sju år och just börjat skolan förstärktes när hon vände sig om och kort sa "Vill du?" när frågan om PM-samarbetet kom upp i klassrummet. Ännu bättre att hon precis som jag är fd student; hon hoppade av 2004 (jag 2002, tror jag). Det kändes som en bra gemensam nämnare och vi kom snabbt in att samtala om hur det är att ha sett "världen utanför" och sen gå tillbaka. Och plötsligt känner jag mig inte riktigt lika mycket alien längre.
5 kommentarer:
Jättekul att du har börjat studera. Det är en lätt surrealistisk känsla att återvända till studierna. När jag pluggade 2007 så läste jag sociologi på samma institution som 2001 med samma lärare, enda skillnaden var att de blivit lite gråare. Nåväl, trots sex års frånvaro kom jag snabbt in i det igen och det tror jag du också gör. Jag läser även denna terminen så vi kanske springer på varandra. Lycka till!
Förstår exakt den där 7-årskänslan. Skönt att få en kompis att hänga med. :)
Har missat att du börjat plugga igen dock... Får läsa mig tillbaka lite för att se vad. :)
Tack! Jag hoppas att jag kommer in i det. Jag behöver bara få lite tid att hinna med att landa i hela situationen, känns det som. Jag tror att det kommer lugna sig när första examinationen är över.
Kul att du också läser! Jag blir ju lite nyfiken på vad förstås...
RF: Jo, jag försökte faktiskt hålla tyst om det länge med flit. Dels för att pressen jag satt på mig själv redan är enorm och jag inte vill misslyckas offentligt. Men också för att jag ville vänta ut och se om det löste sig med finansiering så att jag kunde ta tjänstledigt och koncentrera mig på studierna på heltid. Den frågan är inte löst än så just nu gör jag båda delar, vilket är lite stressande.
Det är c-kursen i statsvetenskap jag läser. Planen är att ta ut en examen nästa termin om allt går som jag innerligt hoppas.
Jo, sedan ett år tillbaka läser jag masterprogrammet i ledarskap och organisation som är på två år. Jag räknar dock inte att bli klar på två år men det gör ju inget om det tar lite längre tid. Det går ganska bra att kombinera med arbetet om man är diciplinerad och sitter på biblioteket och plugga. Ulrika forskar ju så vi kan ju sitta tillsammans. Det är ju också ett sätt att umgås.
Skicka en kommentar