onsdag, september 15, 2010

Blottarkärlek?

Jag förstår grejen, och jag tycker nog att grundtanken var rätt intressant. Men med så mycket annat har "chatroulette" blivit något helt annat än vad som var tänkt från början. Jag läste till frukosten idag en artikel i SvD om just chatroulette och funderar över hur det fortfarande kan vara vid liv. Jag tror att alla som testat (jag har i ärlighetens namn bara sett inspelade klipp på youtube efter M:s första recension av det) har insett att det är, som lillasyster suckande sa, "80 procent kuk", dvs idel blottande män på jakt efter nån slags kick (eller vad?). För er som inte känner till det är beskrivningen i SvD bra:

"När du slår på din webbkamera är du plötsligt ansluten till en annan, slumpmässigt vald person som gör precis samma sak någon annanstans i världen. Du stirrar bokstavligt talat in i någons vardagsrum, medan de stirrar in i ditt. Det står dig helt fritt att göra vad du vill: prata med folk, skriva meddelanden, göra lustiga handrörelser – eller klicka bort personen utan att ens säga hejdå, och hoppas på att hitta någon annan, mer intressant person där ute."

Man hade väl kunnat gissa att det skulle sluta i "80 procent kuk", men det förbryllar mig ändå att det är så. Vad är det för fenomen som ligger bakom den tydligen som enorma efterfrågan att få blotta sig för intet ont anade (?) människor på nätet i all anonymitet? Och hur kommer det sig att det framför allt är en manlig företeelse? Har vi för lite offentligt utrymme åt halvnakna män på reklampelare (där kvinnorna är i majoritet) eller vad?

Inga kommentarer: