Utanför jobbet känner jag också en evig stress som börjar ta sig lite olika uttryck. Inte ens normalt sett roliga saker känns otvunget eller trivsamt längre. Inte ens det som skulle kunna sorteras in under "nöje" alltså. Märklig situation som jag inte riktigt känner igen, jag brukar kunna ta stress helt ok. Listan på saker som jag förväntas göra och som jag borde göra blir bara längre och varje gång jag tänker på det stiger paniken. Jag har idag försökt pricka av några saker, men det är som att det inte märks. Jag borde definitivt försöka bli av med en del som ingår i den ideella biten, men samtidigt vet jag att det inte direkt finns nån annan som snabbt kan hoppa in och ta över heller. Bara att bita ihop alltså. Eller? Vad gör man?
Jag skulle behöva en lång fika- eller öl-kväll med en god vän, typ Anna eller Miss J (om han nu inte bodde 70 mil bort) men risken är ganska stor att den Sara som erbjuds mest är en panikslagen gnällsak som inte är så värst rolig att umgås med.
Och nu gnäller jag här också. Så det slutar jag med omedelbums och gör nåt vettigt istället. Äta middag kanske vore en idé...
Jag skulle behöva en lång fika- eller öl-kväll med en god vän, typ Anna eller Miss J (om han nu inte bodde 70 mil bort) men risken är ganska stor att den Sara som erbjuds mest är en panikslagen gnällsak som inte är så värst rolig att umgås med.
Och nu gnäller jag här också. Så det slutar jag med omedelbums och gör nåt vettigt istället. Äta middag kanske vore en idé...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar