Eloise (Jennifer Aniston) äger en blombutik och levererar blommor till hotellet där bästsäljande författaren Burke (Aaron Eckhart) håller i en kurs i sorgehantering. Han skrev bästsäljaren efter att hans fru omkommit i en olycka och är nu en populär föreläsare. Eloise är till en början ointresserad men går ändå med på att träffa Burke. Men ju mer hon närmar sig honom desto mer verkar det dock som att han kanske inte lever som han lär.Love Happens är på många sätt ett vanligt romantiskt drama. Men jag dras alltid till filmer med Jennifer Aniston, det får jag erkänna. Och kanske är jag benägen att gilla dem delvis för att hon är med. Men det här är ett helt okej drama, som även om det innehåller en del av de klassiska klyschorna ändå ibland touchar lite känsla av realism. Både Aniston och Eckhart gör ett bra jobb och det finns en del trevliga biroller i bakgrunden. Ingen film man minns för evigt, men klart godkänt. Betyget blir en svag 3/5.
Don Johnston (Bill Murray), den tillbakadragna it-miljonären och ständiga ungkarlen, dumpas av sin unga flickvän som inte tycker att han verkar villig att gå vidare med deras förhållande. Ungefär samtidigt dimper det ner ett rosa brev som berättar att Don har en 19-årig son som ev söker efter sin far. Brevet saknar avsändare och Don övertalas av sin ivriga och deckarälskande granne Winston (Jeffrey Wright) att ge sig ut på en roadtrip till möjliga flammor 20 år tillbaka i tiden för att själv söka reda på sin son. Broken Flowers är en jakt på en historia såväl som en framtid.
Filmen har ett bra upplägg. Dons gamla flammor har alla valt olika livstilar sedan de sist sågs och det finns både komik och djup i deras historier. Kvinnorna spelas av intressanta skådespelerskor som bl.a Sharon Stone, Jessica Lange och Tilda Swinton. Men nånstans har regissören Jim Jarmusch dragit på stora nödbromsen och historien kring Don blir långsam och utdragen. Därtill känns det som att Bill Murray på många sätt återupplever tidigare roller, tex från Lost in Translation. Det känns som att jag sett Murray sitta i en soffa och stirra rakt ut i en tyst, långdragen scen tidigare. Guldkornen är som sagt de gamla flammorna, men även de olika miljöerna som Don hamnar i under sin resa är spännande och roligt gjorda. Betyg: 3/5.
My Life in Ruins har fått den svenska titeln "Min stora feta grekiska semester", men det är inte fråga om en uppföljare till den hyfsat lyckade Mitt stora feta grekiska bröllop utan antagligen mest ett sätt att locka tittare till en ganska usel film vars enda dragplåster är Nia Vardalos, som skrev och spelade huvudrollen i bröllopsfilmen.
I den här filmen spelar Vardalos Georgia, som trots sin fina amerikanska examen i antikens Grekland inte lyckas få det akademiska jobb hon hoppats på sedan hon kom hem till Aten. Istället jobbar hon som turistguide och försöker lägga över sitt intresse och kunskaper i antiken på ointresserade turister som hellre vill se stränder och köpa billiga souvenirer. Dessutom dras hon med en tystlåten, skäggig chaufför vid namn Poupi som naturligtvis inte är den han verkar.
Sliskigare historia än denna får man leta efter. Stereotyperna är så övertydliga att man kräks lite. Det känns som en dålig film från 80-talet. Det enda trivsamma med filmen är när man får se lite av det till synes väldigt vackra Aten, vilket ger mig lite lust att fara dit och turista. På egen hand. Bottennapp: 1/5.
Don Johnston (Bill Murray), den tillbakadragna it-miljonären och ständiga ungkarlen, dumpas av sin unga flickvän som inte tycker att han verkar villig att gå vidare med deras förhållande. Ungefär samtidigt dimper det ner ett rosa brev som berättar att Don har en 19-årig son som ev söker efter sin far. Brevet saknar avsändare och Don övertalas av sin ivriga och deckarälskande granne Winston (Jeffrey Wright) att ge sig ut på en roadtrip till möjliga flammor 20 år tillbaka i tiden för att själv söka reda på sin son. Broken Flowers är en jakt på en historia såväl som en framtid.Filmen har ett bra upplägg. Dons gamla flammor har alla valt olika livstilar sedan de sist sågs och det finns både komik och djup i deras historier. Kvinnorna spelas av intressanta skådespelerskor som bl.a Sharon Stone, Jessica Lange och Tilda Swinton. Men nånstans har regissören Jim Jarmusch dragit på stora nödbromsen och historien kring Don blir långsam och utdragen. Därtill känns det som att Bill Murray på många sätt återupplever tidigare roller, tex från Lost in Translation. Det känns som att jag sett Murray sitta i en soffa och stirra rakt ut i en tyst, långdragen scen tidigare. Guldkornen är som sagt de gamla flammorna, men även de olika miljöerna som Don hamnar i under sin resa är spännande och roligt gjorda. Betyg: 3/5.
My Life in Ruins har fått den svenska titeln "Min stora feta grekiska semester", men det är inte fråga om en uppföljare till den hyfsat lyckade Mitt stora feta grekiska bröllop utan antagligen mest ett sätt att locka tittare till en ganska usel film vars enda dragplåster är Nia Vardalos, som skrev och spelade huvudrollen i bröllopsfilmen.I den här filmen spelar Vardalos Georgia, som trots sin fina amerikanska examen i antikens Grekland inte lyckas få det akademiska jobb hon hoppats på sedan hon kom hem till Aten. Istället jobbar hon som turistguide och försöker lägga över sitt intresse och kunskaper i antiken på ointresserade turister som hellre vill se stränder och köpa billiga souvenirer. Dessutom dras hon med en tystlåten, skäggig chaufför vid namn Poupi som naturligtvis inte är den han verkar.
Sliskigare historia än denna får man leta efter. Stereotyperna är så övertydliga att man kräks lite. Det känns som en dålig film från 80-talet. Det enda trivsamma med filmen är när man får se lite av det till synes väldigt vackra Aten, vilket ger mig lite lust att fara dit och turista. På egen hand. Bottennapp: 1/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar