Film 7/10: 3 i korthet

Film fixar feberhjärnan fortfarande att hantera hyfsat. Här är tre filmer jag sett för ett tag sedan:

Easy Virtue (Små Skandaler) är en ganska snygg romantisk komedi som utspelar sig på den engelska landsbygden på 1920-talet. John (Ben Barnes) kommer till familjehemmet som en gift man. Med sig har han sin nyblivna hustru Larita (Jessica Biel), en amerikansk kvinna vars uppenbarelse slår ner i familjen som en bomb. Hon är frispråkig amerikanska som på intet sätt smälter in i familjen och som framför allt inte tas emot med öppna armar av makens mor (Kristin Scott Thomas). Till en början gör Larita ingen större ansträngning för att anpassa sig men inser successivt att moderns inflytande över sonen inte är något hon borde förringa.

Jag var till en början ganska skeptisk till Jessica Biel i en sådan här roll, men jag får säga att hon gör den ganska bra. Hennes rollfigur Larita är både frispråkig och ganska rolig och krocken med den brittiska familjen och traditionerna är säkerligen ganska stereotypa men ändå ganska humoristiska. Colin Firth som fadern som gett upp sedan hans deltagande i första världskriget är också riktigt bra. Betyget blir 3/5.

Michael Cera tycks ha fastnat lite i sina val av roller och gör åter en lite stammande halvtöntig men hjärtlig tonårskille i Nick and Norah's Infinte Playlist där han spelar Nick, som just blivit dumpad av sin ytliga flickvän Tris. Nick har svårt att släppa Tris och fortsätter att spela in blandskivor till henne, vilka hon i sin tur bara kastar. Norah (Kat Dennings), en betydligt gråare tjej, får tag i en av skivorna och känner att hon hittat en musikalisk själsfrände. Hon vet dock inte vem han är men när de båda träffas en utekväll när hon i sin iver att fejka en pojkvän kysser Nick blir det början till en kväll i musikens tecken. Tillsammans söker de efter en hemlig spelning, samtidigt som de korsar väg med Tris, Norah's tokberusade vän och Nick's bandkompisar (från bandet The Jerk-Offs...).

Med tanke på att det är en high school-film så var jag inte alldeles säker på att det här skulle vara en film för mig. Men som vanligt är jag svag för filmmusik som överensstämmer med den jag själv fastnade i under de sena tonåren. Cera är också, trots sin återkommande roll, ganska söt och jag gillar verkligen Norah. En ganska söt och lite kul tonårsfilm som även passar för lättcharmade, åldersnojiga 30-åringar. Betyget blir en svag, svag 4/5.

Vi hoppar tillbaka något i tiden igen och hamnar i en "post-college-film" som utspelar sig 1987. Adventureland är namnet på den lite sunkiga nöjespark som många ungdomar mer eller mindre halvhjärtat får sommarjobb på när alla andra arbeten är upptagna. James (Jesse Eisenberg) hade planerat en resa till Europa med sin kompis men tvingas till nöjesparken då hans föräldrar plötsligt inte längre kan stötta James reseplaner ekonomiskt. På nöjesparken träffar han och blir förälskad i den lite egensinniga tjejen Em (Kristen Stewart) som jobbar på parken för att komma undan sin far och framför allt hans nya fru. På parken dyker även den halvkända musikern Mike (Ryan Reynolds) upp och det är han som James anförtror sina kärleksbekymmer till. Vad han inte vet är att Em är Mikes älskarinna.

Jag är uppenbart lite svag för romantiska ungdomsfilmer, och även den här faller mig i smaken. Jag känner många gånger igen mig i det sena 80-tal som filmen gestaltar och huvudrollerna görs på ett riktigt bra sätt. Jesse Eisenbergs rollfigur James känns ganska mycket som en Micheal Cera-roll, men Eisenberg gör den något mindre tafatt med en större skopa realism. Filmen är lite som en mindre komisk och något senare variant av tv-serien That 70's Show och jag charmas såklart fullt ut. Betyget blir 4/5.