Stilla

Jag kan vara lite spänd över morgondagens äventyr. I förra veckan fick jag kallelse till röntgen och den är imorgon. Jag kan inte minnas att jag har röntgat något mer än tänderna och möjligen ett nyckelben som jag bröt när jag var 7 år gammal, men det minns jag bara smärtan av, inte röntgen.

Så jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. Jag kollade av med kollegan som röntgats en väldig massa gånger och på henne lät det som att det var en dans på rosor. Vi får väl se. Jag är mest orolig över att behöva ligga stilla i 1,5 timme. Hur fixar man det? Jag som får "hoppiga ben" om jag inte får ligga som jag vill i sängen och som inte ens kan ta ett bad i 20 minuter utan en bok i handen eller tv-serie på laptopen bredvid. Och så lite torrhosta som dök upp igår på det då. Det kommer säkert gå bra...

Och sen resultatet då. Det försöker jag inte ens tänka på. Tänk om det visar nåt riktigt läskigt?

Kyla och nervöst bakande

Och kallt är det i huset, jag får inte riktigt upp värmen. I lillstugan har jag satt igång ett elelement och i huset på övervåningen har jag nu min nya låtsaskamin igång (som också är ett elelement) i hopp om att det ska bli bättre. 

Jag är ju inte jätteförtjust i eld, min rädsla för att huset ska börja brinna har kanske tagit lite höga höjder, men om det inte blir bättre så får jag trots det börja elda i järnspisen i köket för att bosta den stackars pannan lite. Det känns okej att dra igång nu när jag vet att M är på väg hem. Lite oklart varför men jag litar som på att han har bättre koll än jag, eller nåt. När jag är själv så snurrar ord som "askbrand" i huvudet och crazy, weird, krispuls-människan i mig är på helspänn. 

Av nån anledning så blir jag lite stressad av allt; missat jobbmöte, missad middag, missad hämtning och så kallt hus. Och när jag blir stressad eller nervös så vill jag gärna göra nåt produktivt så jag har bakat ikväll. Nu finns det två formar med kladdkaka med kokostosca och två formar med glutenfri äppelkaka med kokostosca (det blev ett tema helt oplanerat, baserat på vad jag hade hemma). Alltid något. Och så bidrog det till lite värmeboost när ugnen var på ett tag förstås. Bra där.

Det gick vägen, kanske

Den välplanerade helgen är över och jag har mot förmodan ändå fått in min metodrapport i tid. Eller, jag laddade upp den kl 12.04, fyra minuter efter utsatt tid. Men det tycks ha gått bra. Jag trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle få färdigt den, det satt så långt inne. Men så började det lossna i fredags och lördags och sen rullade det på. Men visst, jag klev upp sju imorse för att hinna göra det sista.

Och nu har jag ivrigt väntat vid datorn på att de skulle ladda upp alla rapporter så att jag kunde se om jag gjort helt åt fanders eller nåt som liknar de andras. Och efter att ha skummat igenom tre stycken så ser det ut som att jag åtminstone är i samma område, så kan vi väl säga. Nu väntar mer noggrann läsning av de andras och sen seminarie med opponering på onsdag.

Måtte det gå bra. Och måtte jag inte bli sjuk, vilket det känts som hela dagen.

Back to school

Jag snörvlar och känner mig fortfarande lite hängig. Det har inte riktigt brutit ut men huvudvärken har i vart fall börjat ge vika nu. Skönt, för den har inte varit nådig. Hindrat mig från bra sömn och fått mig att må illa lite hela tiden. Jag har varit hemma från jobbet två nätter men idag tänkte jag bege mig till skolbänken ett par timmar igen.

Läskigt som attan är det, men lite roligt också. Det känns som att jag hänger med ganska bra på ämnet såhär långt, det jag känner att jag tappat mest är terminologin. Det är sällan man diskuterar i termer av epistemologi, kommunitarism eller så på nätterna i vården. Men jag får väl försöka ta igen det.

Nästa vecka ska första PM:et in och jag hoppas att jag kommer greppa hur man vill att såna ska se ut här. Kan det vara så väldigt annorlunda mot Örebro universitet? Och minns jag ens hur de såg ut? Läskigt, som sagt. Jag önskar lite att jag kände nån på kursen. Men förutom jag och en man i 40-50-års åldern är det bara yngre personer som varit studenter ett par år och där de flesta känner någon sedan tidigare kurser som det verkar. Men det löser sig säkert på sikt.

Om det här blir det sista jag skriver...

För ett par dagar sedan hade jag en modig stund och bokade in mig på ett träningspass som låter allt annat än Sara. Resultat; när det är mindre än två timmar kvar är jag skitnervös och tänker att jag antingen kommer att dö av skam eller av att jag brakar in i någon annan alt i nån vägg med full fart. Men nu är det försent att avboka så det är bara att plåga sig iväg...

Träningsvärken från mitt förra äventyr har dock lagt sig något idag. Lite stel i nacken och öm på lite ställen fortfarande, men fullt rörlig. Igår kväll var det lite mer tveksamt. Så snart jag suttit en stund och skulle börja röra på mig lät jag ungefär som om jag vore 90 år och hade tre höftledsoperationer bakom mig. Men det borde betyda att det funkar, va? Jag försöker tänka så iaf.

Nu übersen lunch (jag glömmer fortfarande bort att man måste äta, men blir allt bättre...) innan Bambi ska på tokträning.

Delta på avstånd

Jag känner mig möjligen något bättre nu. Inte så ont i magen längre i vart fall. Nu är det mest jobbigt att inte vara på plats i Årsta och delta i rösträknandet. Jag har haft lite kontakt med valberedningen via telefon och sms under dagen och det verkar iallafall hittills som att valkonferensen trots allt gått mycket på vår föreslagna linje. Det talades om frinominering och det fanns funderingar kring vårt föreslagna antal men inget av det blev det något med tydligen. Och det måste väl vara ganska bra betyg till det gedigna arbete som vi tillsammans lagt ner.

Jag trodde listan skulle vara framräknad och klar nu men senaste sms:et från Björn sa att de fortfarande räknar. Spännande!

Oväntat nervös

Jag vet inte vad som hände, jag har haft en ganska bra helg trots ihärdig förkylning och jag har tom sovit riktigt bra inatt, men av någon anledning har jag under dagen gjort ett störtdyk. Okänt varför alltså. Till råga på allt (eller är det kanske just därför?) känner jag för första gången sedan jag skolades in på mitt jobb för snart 6 år sedan en ganska stark nervositet inför den kommande jobbnatten. En känsla som jag inte riktigt blir av med.

Hoppas det släpper när jag väl är där. Jag vet ju hur bra jag är på att förstora upp okända saker innan jag ens är där. Men just nu skulle jag mest behöva höra att det ordnar sig från nån som "vet".

Snart äntrar jag talarstolen

Nu har vi backat en stund till gårdagens EU-politik. Efter det är det dags för mig att bl.a försvara styrelsens förslag på medlemsavgift. Det känns ganska nervöst, måste jag erkänna.