Inspiration!

Jag vaknade utvilad redan före åtta imorse. Klart att all trötthet inte är borta så snabbt, alla som jobbat natt en längre period vet att det hänger i längre än så (och nästan lite jämt), men jag var åtminstone mer inspirerad att hitta på något än vad jag kände igår kväll.

Så det blev stan och Feministiskt Forum på Umeå universitet. Eller, vi gick mest på Gudrun Schymans pass faktiskt, det var så långt orken höll i sig. Men det var bra! Och välbehövligt. Ingen inspirerar mig som hon. Jag känner igen min egen feministiska åskådning så mycket i det hon talar om. Det är samma frågor som är viktiga för mig och fokus är mer på frågor än den feministiska retoriken som jag tycker fokus hamnat mycket på de sista åren. Det ÄR absolut viktigt det med, men för att förändra samhället måste vi samtala utanför det akademiska, kring människors vardag och kring yrkeslivets villkor. Det är min övertygelse i vart fall.

Suddig bild på den mer än fullsatta lokalen

Jag hann få en kort samtalsstund med henne efteråt också, det var trevligt. Saknar henne och de andra jag tidigare hade så tät kontakt med. Åren med Fi, i nationella styrelsen såväl som i arbetet lokalt, är absolut något av det roligaste jag gjort. Så är det. Så det var kul att hinna kramas, säga hej och lite så. Sen ville jag inte uppehålla henne för länge, det blev snabbt en lång kö av människor som ville fotas med henne, få autograf eller bara prata lite. Som värsta stjärnan!

Att engagera sig eller inte

Imorgon äger Feministiskt Forum rum i Umeå på universitetet. Jättekul att det blivit något av det till sist! Jag hoppas att det blir välbesökt, själv har jag väl tänkt att gå, en del av dagen i vart fall, om jag inte helt fallerar vad gäller orken. Ska jag vara ärlig så är jag inte alls sugen just nu, men så är jag fatalt trött också efter en massiv jobbvecka. Så vad jag känner nu räknas som inte riktigt.

Jag försöker dock att inte göra det till något jag 'måste' gå på, det tar liksom det roliga ur det. Så jag låter det vara och känner efter imorgon när jag vaknar helt enkelt. Det är bara så lätt att det kommer tillbaka till just den där känslan av 'måste' som jag kände mot slutet av mitt tidigare ganska omfattande involverande i liknande sammanhang. Det är lite synd att jag är så 'allt-eller-inget' när det kommer till att engagera mig, det hade varit roligt att börja vara med lite på ett hörn någonstans igen. Men jag vet att jag inte funkar så dessvärre.

Jag saknar dock det där lite. Att hålla på med något utöver jobb och umgänge. Att göra något, om det så skulle vara ideellt arbete eller något annat. Det är ett litet hål i livet utan det (och ett litet dåligt samvete), men jag har inte riktigt kommit fram till vad jag vill fylla hålet med. Det vore väldigt skönt att hitta ett engagemang som inte innebar så mycket strid. Jag saknar t.ex. inte alls tiden då jag återkommande fick radera kommentarer här på bloggen som var hotfulla eller bara idiotiska och elaka för att jag stack ut mitt feministiska huvud. På ett sätt önskar jag att jag saknade det. Men lusten att göra något finns hela tiden i bakhuvudet och de politiska åsikterna är fortfarande starka så nån gång blir det väl något av det igen. Eller så blir det något helt annat.

Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig tror jag. Imorgon är en annan dag.

Initiativet kvar

Jag har inte hunnit följa så mycket av det som hänt på kongressens första dag i Malmö, men lite rubriker tycks de dock ha skapat. En stor fråga idag var Gudruns motion om namnbyte på partiet, en motion som en oenig styrelse stod bakom men som alltså inte gick igenom. Jag väntade mig nog inte heller det, men vad jag egentligen själv tycker i frågan är nog lite oklart. Jag tycker båda sidor har poänger och har svårt för att hålla kvar i saker av sentimentalitet. Samtidigt tycker jag inte att det presenterats något bra förslag på nytt namn. Förr eller senare kommer det nog att ändras, det tror jag trots allt.

Just nu räknas rösterna till valet av talespersoner och jag önskar riktigt mycket att jag var där och hjälpte till, min nästsista dag som valberedare i Fi.

Vad är väl en helg i Malmö...?

Och ja, jag önskar att jag som så många andra i detta nu var på väg ner till Malmö (där det tycks vara vår på riktigt) för kongressen som inleds imorgon. Men jobb (och ekonomi till viss del) förhindrar det dessvärre. Det är första kongressen sen starten som jag inte är med på och det känns lite som att stå utanför, på nåt sätt. Men jag ska försöka hålla mig uppdaterad om vad som händer och beslutas. Inte minst ska det bli spännande att se hur mycket av valberedningens förslag som går igenom. Jag hoppas förstås på allt men erfarenheten säger mig att Fi:or är duktiga på att röra om när de vill.

Man skulle varit kaffedrickare

Den här knasdamen börjar bli lite sliten. Jag längtar verkligen efter min långledighet som inleds på måndag morgon. Jag har sovit så dåligt de här senaste jobbdygnen, zombieläget är ett faktum igen.

Och hur jag ska orka imorgon är ett mysterium. Jag slutar jobbet strax efter sju på morgonen. Sen är jag kallad på jobbmöte kl 13-15 som jag måste försöka fara på. Sen hemfärd för att förbereda för två telefonintervjuer som är inbokade med start kl 16. Och inte slutar det där, på kvällen är det skypemöte med valberedningen. Och jag vill presentera mina intervjuer noga och vaket eftersom jag jobbar i helgen och inte kan delta fysiskt i Sthlms-mötet som äger rum då, där valberedningens förslag till kongressen ska tas fram.

En dåligt planerad dag av mig helt enkelt. Jag hoppas att jag tar mig igenom den. Just nu känns det lite tveksamt.

Om man får lov att önska lite alltså...

En lång dag snart till ända. Jag har varit i farten sedan sjutiden imorse, tro det eller ej, så jag känner mig ganska mör nu. Men så har jag hunnit med att vara i huset hos kattorna några timmar och tvättat arbetskläderna, jag har också intervjuat två kandidater till den kommande styrelsevalet i Fi samt haft skypemöte med valberedningen. Och gearat upp lite i WoW. Bra men ganska busy dag alltså.

Imorgon vill jag ha en lugn dag som dessutom gärna får vara fri från ryggsmärta. Det bådar inte gott att den ryggsäcken är tillbaka igen.

Att valbereda

Just nu sitter jag annars och laddar för att göra en intervju som valberedare i Fi. Känns lite galet att göra det mellan nätter när jag är så trött, men jag måste om jag ska hinna med alla som jag har på mitt bord innan veckan är över. Ny styrelse och nya talespersoner ska väljas och det är vår uppgift att lägga fram ett eminent förslag på kongressen i mars. Vilket vi såklart kommer att göra.

Och det är kul att intervjua nominerade, riktigt spännande faktiskt. Så jag ser fram emot min första nu om en knapp halvtimme.

Sen blir det att sätta sig i bilen och fara ut till huset så att Mr M får tillbaka sin bil som han så vänligt lånat mig under helgen. Ingen rast, ingen ro.

Hon fattas många...

Med stor sorg och en jättesaknad fick jag tidigare ikväll höra att fina Stina Sundberg somnat in. Fi har förlorat en talesperson, en god vän och en oerhört erfaren och kunnig feminist. Stina och jag jobbade nära varann under mina år i styrelsen men har fortsatt haft kontakt sedan dess och vi sågs senast strax före valet. Ett sista hoppfullt mejl kom för bara några veckor sedan.

Det känns overkligt att hon inte längre finns. Väldigt ledsamt.

Jag försöker minnas hur hon imponerade extra på mig under ett av sina besök i Umeå i somras, då hon satt i en diskussionspanel på Café Pilgatan. Jag har aldrig sett henne så övertygande, självklar och strålande som då. Det är så jag kommer försöka minnas Stina. Min vän. Tack för allt.

Läs mer på Fi:s hemsida.

Gudrun Schyman på umu

Efter handledningen skyndade jag vidare till föreläsningen med Gudrun Schyman som utrikespolitiska föreningen arrangerade på campus. Under min lektion fick jag sms från M om att den blivit flyttad till Aula Nordica (också på campus) på grund av det enorma intresset. Verkligen kul, men föga förvånande att Gudrun drar så mycket. Lite synd bara att inte fler av alla de som var där skulle vilja dra igång något här i stan igen.

Det rycker såklart lite i mig med, som alltid efter ett möte med Gudrun, men jag vill inte dra och leda en grupp igen. Jag ska inte börja om med en massa extrasaker och -ansvar nu när jag så smått börjar få koll på läget och faktiskt både har schemafria helger och något man skulle kunna kalla fritid. Men klart att det vore roligt...

Vi hann hälsa och kramas snabbt efter föreläsningen, sen var hon på väg mot intervju och flyg söderut. Samma speed som alltid. Imponerande, verkligen.

Resultatet -på plussidan

M och jag hade en väldigt kul dag igår. Han var förvisso sjuk men gjorde ändå sitt bästa tills dess att han närapå däckade i bilen av trötthet. Vi träffade bara trevligt folk i vallokalerna och såg inte av några som helst av de problem som vissa Fi-volontärer rapporterade om under dagen söderifrån. Vi körde till alla vallokaler utom fyra (de togs av en annan volontär) i Skellefteå stad och Skelleftehamn samt de i Lövånger, Bureå, Boliden, Norsjö och Lycksele. En resa på nära 60 mil, men det var det värt. Och det är fortfarande värt det även om Fi inte når en procent. Demokratiarbete kan aldrig vara förgäves.

På kvällen bjöds vi in till en väldigt trevlig valvaka av några halvnya (?) Fi-sympatisörer. Under kvällen blandades folk med olika politisk färg, men det fanns ändå någon slags enighet ibland oss och vi hade trevligt, trots de nedslående siffrorna.

Och idag har jag nåtts av nyheten att Fi blir tredje största parti i Gudruns hemkommun Simrishamn och får tre mandat i fullmäktige med sina 8,9 procent! Om inte det är något att fira så vet jag inte! Det ska bli oerhört spännande att följa politiken där de kommande fyra åren.

Röstat och klart!

Så, nu har jag varit och röstat också. Faktum är att jag bestämde mig för landstingsvalet när jag stod i kön. Och kön var evighetslång utanför Folkets Hus. Det hade jag faktiskt inte riktigt väntat mig. Väl framme visade det sig att de valsedlar från Fi som jag lagt ut var slut och jag hoppas att det är en bra sak. Däremot fanns det valsedlar från ett flertal olika partier med invandrarfientlig politik. De tycks vara flitiga.

Efter att ha läst i tidningen att man faktiskt kan rösta på Fi lokalt även om vi inte ställer upp, utan att det blir en ogiltig röst, så bestämde jag mig för att göra det. Så jag skrev själv på en kommunvalsedel och kände att det var en rätt bra grej. Inte för att jag tror att det blir tillräckligt med röster för en plats, men det känns ändå som en bra markering att jag faktiskt inte hittat ett lokalt alternativ som jag är tillräckligt nöjd med.

En rosa födelsedag

Själva födelsedagen kom ju annars att gå väldigt mycket i Fi:s tecken. Jag var väl lite tveksam till det innan eftersom jag tagit ett ganska stort steg bakåt i mitt engagemang och inte gärna ville dras in igen. För det är väldigt lätt att göra det. Det är idel underbara människor och man får vara med om så mycket positiv respons att det är svårt att motstå att inte bara dra igång stora hjulet igen.

Gudrun på Renmarkstorget

Under dagen var det både torgmöte och caféträff, varav jag/vi inte var med så mycket på det första. Men det andra var väldigt trevligt och drog mycket folk (det gjorde det första med iofs). Och jag fick en stund att hänga med Gudrun, Veronika och Stina, vilket var väldigt trevligt. Jag var dock lite glad att Gudrun först efteråt kom på den brilljanta idén att hon "såklart" skulle haft besökarna att sjunga för mig... Tur att hon inte alltid är lika kvicktänkt, alltså.

Gudrun på Café Göteborg

På kvällen var det planerat för krogkväll för min och M:s del, men vi hade den äran att dessutom få med oss Veronika och Stina. M och jag hann ta varsin drink på Allstars först (jag fick såklart en underbar frozen daiquri) medan tjejerna anslöt lagom till matdags. Det blev en trevlig kväll med mycket prat, inte sällan politiskt sådant. Jag förhörde mig lite om Almedalen och saker man inte alltid får reda på via bloggar och media. Vi ägnade också en stund åt att diskutera och analysera (nåja) varför det plötsligt är så stor skillnad i engagemanget mellan södra och norra Sverige, vad gäller Fi. Inför förra riksdagsvalet var det nästan tvärtom, men nu är det den södra halvan som bubblar av aktivism och idel nya grupper.

Gudrun som den stjärna hon är

Ja, jag vet inte om vi kom fram till något, men trevligt var det. Och jättekul att få umgås med de så flitiga tjejerna igen. Även om jag faktiskt inte saknar att ägna varje vaken, "ledig" tid åt politisk aktivism. Men jag saknar såklart de goda, kloka vännerna.

Vad blir resultatet av Fi:s pengabrännande?

Jag vet inte hur jag ska kommentera det efterspel som blivit av pengabränningen i Almedalen igår morse. Jag tycker att RF ser ut att ha gissat ganska rätt i sin kommentar där hon bl.a. skrev:

"[...] jag är inte alls säker på att folk kommer att förstå detta fokus. Känslan av att pengarna kunnat gå till något vettigare eller att ett parti helt utan pengar nu anser sig ha råd att bränna upp dem är nog större."

För även om man hävdar att pengarna i pr-sammanhang faktiskt är en fis i rymden, att det egentligen inte var Fi:s egna pengar som brändes eller att de, om de inte brändes, antagligen inte skulle ha gått till välgörenhet så spelar det inte så stor roll. Speciellt inte för den stora massa som inte ger sig in i analyser, som kanske inte ids (eller är tillräckligt intresserade, även de är väljare i spetember) tänka ett steg längre eller läsa mer än rubrikerna. M hävdade vid vår köksbordsdiskussion imorse att de som reagerar starkast och som tjoar högst nu ändå inte hade varit Fi-väljare, och det har han säkerligen rätt i. Till viss del iaf. Men frågan är vilken påverkan dessa har på de som faktiskt är potentiella väljare?

Personligen förstår jag både syftet och storleken på aktionen ekonomiskt och är egentligen med på idén, men som politiker och politiskt parti måste man se till hela bilden och jag har svårt att se (precis som RF skrev i samma kommentar) att jag (eller RF) skulle röstat för ett sådant förslag om jag fortfarande varit aktiv och suttit kvar i styrelsen för Fi idag. Det handlar inte bara om att se saker för vad de är utan hur de kan komma att tolkas av andra som inte besitter samma förhandskunskap som jag själv.

Till syvende och sist kommer det ändå att handla om vilken minnesbild väljarna har, och till viss del vilken bild media väljer att reproducera, när september väl är här.

Fi bränner pengar...och förtjänar pr-pris

Jag funderar och funderar. Och jag köper helt klart en hög med argument som att en reklamkampanj med samma mediala uppmärksamhet som resultat skulle ha kostat långt mer än 100'. Att det inte är så stor skillnad på att de facto bränna pengar som att "bränna pengar" på något annat. Hur mycket pengar "bränns" egentligen upp i Almedalen varje år?

Men det finns en baksida också och det handlar framför allt om de som inte förstår eller håller med om ovanstående argument samt de som tycker att Fi skulle lagt pengarna på något annat.

Men pengarna var, om jag förstår det rätt, öronmärkta för en pr-kampanj (skänkta i just det syftet) och bättre pr än såhär (även om det kommer bli många negativa uttalanden om det också stämmer fortfarande uttrycket "all reklam är bra reklam") kunde man knappast fått för en i sammahanget så pass liten summa pengar.

Och som nån skrev på twitter; argumentet att det kunde gått till välgörenhet ÄR faktiskt ganska lamt. Alla pengar kan i praktiken gå till välgörenhet. Pengarna vi lägger på godis (1,2 kg/familj och vecka enligt SCB på radion imorse) eller fikabröd (samma mängd enligt samma källa) kan gå till välgörenhet. Eller pengarna du la på det senaste rea-fyndet som sen hamnade i garderoben och aldrig användes. Osv.

Så även om jag fortfarande funderar lite så är jag betydligt mer på nu än tidigare. Och jag applåderar Gudrun och co som vet hur man skapar rubriker när ingen annan ger en utrymme. I den bästa av världar ger också aktionen lite ljus på den inte oviktiga fråga att pr och annonsutrymme idag faktiskt kostar ohemult mycket pengar. För 100' kronor hade Fi inte ens fått en halvsida i Expressen enligt uppgift.

Länkar: Expressen, Aftonbladet, SvD, DN.

Fi bränner pengar...

Sitter stand by för att göra min del (medlemsutskick) i en av de...märkligaste (kanske?) politiska aktionerna på länge. Fi ska nu på morgonen elda upp 100.000 kronor, i riktiga pengar för att synliggöra ojämställda löner i Sverige. Eller de gör det as we speak tom.

Ja, jag vet inte. Jag brukar hänga på vad gäller Fi:s ofta galna upptåg och har ju tidigare varit en del av de som tog fram dem, men den här gången måste jag motvilligt säga att jag känner mig väldigt delad. Jag har en massa invändningar mot det här känner jag, även om jag någonstans förstår och kan räkna ut hur diskussionen gått innan man tog beslutet. Hm, ja det tål att grubblas på idag. Säga vad man vill, men man lyckas skapa rubrikerna iaf. För det måste jag absolut ge cred till mina vänner i Almedalen!

Men, är det inte fortfarande olagligt att bränna pengar? Visst räknas de som statlig egendom?

Edit: Det är tydligen inte längre olagligt att förstöra pengar. Den lagen försvann, om jag förstår det rätt, nån gång på 80-talet i Sverige.

Söndagsläsningen

Och dagens söndagsläsning bjuder DN och Gudrun Schyman på. Och jag fick lite Stockholmslängtan och styrelse-saknad.

Mycket Schyman i media!

Till något helt annat. Gudrun Schyman har figurerat en hel del i media de sista dagarna. Dels för att hon som talesperson för Feministiskt initiativ nu för första gången med tydlighet tar ställning i regeringsfrågan inför nästkommande val. Det har varit efterfrågat både av medlemmar och andra så det känns som ett bra grepp. Det tråkiga är att trots att det faktiskt sitter ett gäng namnkunniga feminister i de nuvarande regeringspartierna så har regeringens agerande de här åren varit oerhört lama och om något snarare ett steg tillbaka.

Det verkar också som om den ignorerande eran är över efter det "förvånande" valresultatet för Fi:s del i EU-valet som var. Nu intervjuas Schyman som vilken partiledare som helst. En lång, och ganska uttömmande intervju hittar ni här och det finns även en video att se.

Utöver allt det där släpps en bok där Gudrun Schyman är en av de som intervjuas om sitt alkoholmissbruk. Viktigt och bra. Jag vet att hon är en förebild för många och ett levande bevis för att det går att ta sig ur ett missbruk, även som ett känt ansikte, och sen komma tillbaka med full kraft i det som är ens kompetens.

Tankeöverföring från giro till register vore bra...

Jag har fått ett kärt problem. Den här första veckan efter valet har antalet nya medlemmar i Fi tok-ökat! Jag räknade de som tillkommit de första 4 dagarna då styrelsen behövde nån statistik som skulle inlämnas men jag har inte hunnit registrera dem än. Och det måste såklart göras. Det tar lite tid, men det är ett kärt problem som sagt, egentligen.

Ska försöka hinna med majoriteten nu ikväll. Men det ligger två hyrfilmer på bordet och en halvt uttråkad vän i sängen och väntar medan jag "ska bara"...

1525 fior är fler än 425 sd:are

Så har det slutgiltiga valresultatet kommit. Det hittades tydligen lite fler Fi-röster mot slutet. Vi slutade på 2,22% eller 70.434 röster totalt i landet. Av dessa kom 1525 röster från Umeå där Fi lyckades skrapa ihop 3,55% av rösterna till slut. Inte illa alls. Tänk om man skulle ställa samtliga 1525 personer på torget i Umeå, quite a crowd! =)

Som vanligt är det nästan mest spännande att läsa alla de blanka valsedlar som folk skrivit på (ni hittar dem längst ner här).

"Gudrun Schymans Jämställdhetsparti el. vad det nu heter! Tack!"

Varsågod! Dessvärre räknades inte rösten, även om mottagaren kan tyckas vara tydlig.

Grattis Gudrun!

Innan det blir ny dag måste jag såklart passa på att gratulera Gudrun på hennes 61-årsdag. Stort grattis! Jag hoppas att hon får lite vila ett tag nu.

Det innebär också att det är ett helt år sedan jag var på Österlen och firade Gudrun och hennes Jacques "icke-bröllop" som de hade dagen före hennes 60-årsdag. Som att det här året har gått väldigt fort, det känns inte så länge sen. Märkligt.

Iaf så låter födelsedagsbarnet hälsa att hon har en mental ålder av 35 och det bådar ju gott då pensionen i så fall ligger väldigt långt bort.