En rosa födelsedag

Själva födelsedagen kom ju annars att gå väldigt mycket i Fi:s tecken. Jag var väl lite tveksam till det innan eftersom jag tagit ett ganska stort steg bakåt i mitt engagemang och inte gärna ville dras in igen. För det är väldigt lätt att göra det. Det är idel underbara människor och man får vara med om så mycket positiv respons att det är svårt att motstå att inte bara dra igång stora hjulet igen.

Gudrun på Renmarkstorget

Under dagen var det både torgmöte och caféträff, varav jag/vi inte var med så mycket på det första. Men det andra var väldigt trevligt och drog mycket folk (det gjorde det första med iofs). Och jag fick en stund att hänga med Gudrun, Veronika och Stina, vilket var väldigt trevligt. Jag var dock lite glad att Gudrun först efteråt kom på den brilljanta idén att hon "såklart" skulle haft besökarna att sjunga för mig... Tur att hon inte alltid är lika kvicktänkt, alltså.

Gudrun på Café Göteborg

På kvällen var det planerat för krogkväll för min och M:s del, men vi hade den äran att dessutom få med oss Veronika och Stina. M och jag hann ta varsin drink på Allstars först (jag fick såklart en underbar frozen daiquri) medan tjejerna anslöt lagom till matdags. Det blev en trevlig kväll med mycket prat, inte sällan politiskt sådant. Jag förhörde mig lite om Almedalen och saker man inte alltid får reda på via bloggar och media. Vi ägnade också en stund åt att diskutera och analysera (nåja) varför det plötsligt är så stor skillnad i engagemanget mellan södra och norra Sverige, vad gäller Fi. Inför förra riksdagsvalet var det nästan tvärtom, men nu är det den södra halvan som bubblar av aktivism och idel nya grupper.

Gudrun som den stjärna hon är

Ja, jag vet inte om vi kom fram till något, men trevligt var det. Och jättekul att få umgås med de så flitiga tjejerna igen. Även om jag faktiskt inte saknar att ägna varje vaken, "ledig" tid åt politisk aktivism. Men jag saknar såklart de goda, kloka vännerna.

Vilda associationer hos Säpo

Läser att Säpo skickat brev till "unga vänsteraktivister" i Göteborg i nåt slags spännande brottsförebyggande syfte.

Drar mig till minnes att M berättat för mig hur föräldrar till ungdomar som enligt skolorna stod på vegetarisk kost (tydligen innebar det nån slags registrering) under tiden som det sk militanta veganvåldet i Umeå var som värst, fick brev hem där de berättade vad dessa vegetariskt ätande ungdomar kunde antas hålla på med.

Hur gör man de här kopplingarna? Var går gränsen där vegetarisk kosthållning eller vänstersympatier går över gränsen och plötsligt gör att man hamnar i nån slags extremism-register? Skulle vara spännande att se det.

Bara att vänta och se om vuxna medborgare som nån gång köpt en Bert Karlsson-producerad skiva eller varför inte en sodastream-maskin får brev hem?

Uppblossad djurrättsdiskussion i Umeå

Jag måste kanske också kommentera nyheten som enligt lokaltidningen skapat folkstorm i Umeå de sista dagarna.

Bakgrunden är en barbeque-restaurang som slog upp portarna i en gammal garage-länga på Umedalen (ett ytterområde, tillika det fd mentalsjukhusområdet i kanten av Umeå) för ett par år sedan. Deras inriktning var lite ny i den här stan; det serverades i stort sett bara kött grillat på amerikanskt vis. När de så grillade en hel oxe förra sommaren vaknade några som tydligen vill kalla sig för "djurrättare" (i det här fallet var det Djurens befrielsefront som tog på sig det, övriga attentat har ingen tagit på sig officiellt) och spraymålade restaurangens dörrar och krossade fönster. Efter det har flera liknande saker inträffat för att sen eskalera till nåt otäckt personligt mot ägaren (läs artiklarna).

Nu stänger ägaren "Garaget" och det har blåst upp en jättedebatt i Umeå där man på nåt vis ställt djurrättsaktivister eller vegetarianer i ena hörnet och köttätare i en annan. Jag har inte orkat läsa så mycket av kommentarerna på artiklarna men stämningen är ganska urspårad (som vanligt).

För mig handlar inte det som drabbat garaget på något vis om djurrättares aktioner. Jag kan inte se hur de skulle vara det. I mina ögon handlar det här om personer som likväl kunde ställt sig bakom afa:s stenkastande eller NSD nazi-hojtande. Det här är människor som inte bryr sig om sakfrågan utan om kampen/bråket och makten.

När VK dessutom nämner förbundet Djurens rätts namn i en rubrik utan att på något vis förklara sig, då blir jag riktigt sur. Djurens rätt har aldrig och skulle aldrig stötta såna här händelser. Djurens rätt (tillika de absolut flesta liknande organisationer i landet) arbetar politiskt, med information, debatt, och lagliga demonstrationer och aktioner. Det här är inget annat än fritt agerande av skitungar som inte tänker på konsekvenserna, vare sig för den person de hotar eller för de som arbetar seriöst med den fråga som de själva säger sig stötta. Om något så medverkar händelser som de här till att respekten för seriösa djurrättare åter sänks och vårt arbete får i värsta fall börja om ett par steg bak igen.

Jag önskar så att VK kunde ta tag i debatten och tex låta djurrättare komma till tals så kanske nyanserna skulle ändras och folk kunde förstå att det inte alls handlar om djurrättsaktivism i det här fallet.

Att släcka är ju ändå så enkelt

Och jo det var ju en sak till. Kanske är det lite fegt, men jag har lyckats frammana en bra lösning på problemet om släckningens vara eller icke vara. Vi går ut helt enkelt. Planen är att få plats på Peppar för mat och öl och sen får vi se. (Jag har kort kjol och klackstövlar. Bara en sån sak...)

Men, jag har faktiskt funderat en stund idag (jag spenderar ju makalöst mycket tid i kollektivtrafiken då jag är här) och hade jag varit hemma så hade jag släckt. Nånting görs, om så nånting litet men medialt spektakulärt. Och jag tycker att det är tråkigt att stå bredvid och gnälla över litenheten eller symboliken. Faktiskt. Så vi släcker lägenheten här i det lilla gubbkollektivet jag huserar i över helgen och åker in till stan (där Globen i vart fall släcks ner, men inte Sthlm stad i övrigt).