Vad blir resultatet av Fi:s pengabrännande?

Jag vet inte hur jag ska kommentera det efterspel som blivit av pengabränningen i Almedalen igår morse. Jag tycker att RF ser ut att ha gissat ganska rätt i sin kommentar där hon bl.a. skrev:

"[...] jag är inte alls säker på att folk kommer att förstå detta fokus. Känslan av att pengarna kunnat gå till något vettigare eller att ett parti helt utan pengar nu anser sig ha råd att bränna upp dem är nog större."

För även om man hävdar att pengarna i pr-sammanhang faktiskt är en fis i rymden, att det egentligen inte var Fi:s egna pengar som brändes eller att de, om de inte brändes, antagligen inte skulle ha gått till välgörenhet så spelar det inte så stor roll. Speciellt inte för den stora massa som inte ger sig in i analyser, som kanske inte ids (eller är tillräckligt intresserade, även de är väljare i spetember) tänka ett steg längre eller läsa mer än rubrikerna. M hävdade vid vår köksbordsdiskussion imorse att de som reagerar starkast och som tjoar högst nu ändå inte hade varit Fi-väljare, och det har han säkerligen rätt i. Till viss del iaf. Men frågan är vilken påverkan dessa har på de som faktiskt är potentiella väljare?

Personligen förstår jag både syftet och storleken på aktionen ekonomiskt och är egentligen med på idén, men som politiker och politiskt parti måste man se till hela bilden och jag har svårt att se (precis som RF skrev i samma kommentar) att jag (eller RF) skulle röstat för ett sådant förslag om jag fortfarande varit aktiv och suttit kvar i styrelsen för Fi idag. Det handlar inte bara om att se saker för vad de är utan hur de kan komma att tolkas av andra som inte besitter samma förhandskunskap som jag själv.

Till syvende och sist kommer det ändå att handla om vilken minnesbild väljarna har, och till viss del vilken bild media väljer att reproducera, när september väl är här.

Fi bränner pengar...

Sitter stand by för att göra min del (medlemsutskick) i en av de...märkligaste (kanske?) politiska aktionerna på länge. Fi ska nu på morgonen elda upp 100.000 kronor, i riktiga pengar för att synliggöra ojämställda löner i Sverige. Eller de gör det as we speak tom.

Ja, jag vet inte. Jag brukar hänga på vad gäller Fi:s ofta galna upptåg och har ju tidigare varit en del av de som tog fram dem, men den här gången måste jag motvilligt säga att jag känner mig väldigt delad. Jag har en massa invändningar mot det här känner jag, även om jag någonstans förstår och kan räkna ut hur diskussionen gått innan man tog beslutet. Hm, ja det tål att grubblas på idag. Säga vad man vill, men man lyckas skapa rubrikerna iaf. För det måste jag absolut ge cred till mina vänner i Almedalen!

Men, är det inte fortfarande olagligt att bränna pengar? Visst räknas de som statlig egendom?

Edit: Det är tydligen inte längre olagligt att förstöra pengar. Den lagen försvann, om jag förstår det rätt, nån gång på 80-talet i Sverige.

Att komma tillbaka

På tal om drömmar så känns det nästan som en osann dröm att Fi faktiskt är på Almedalen, då jag inte kunnat läsa något i media alls som tyder på det. Men jag vet att en grupp hårt jobbande fior finns på plats, att Gudrun höll tal i tisdag (var det väl?) och att vi kan följa allt i Samuels blogg.

Jag har varit ifrån Fi-arbetet länge nu, och det har ju haft sina skäl. Till en början kändes det lite jobbigt, jag fick allt mindre koll och kände mig ganska splittrad. Nu har jag snart vant mig vid det nästan, även om det dåliga samvetet finns kvar såklart. Men jag ska komma igen, och det är dags att göra det nu snart, känns det som. I februari hålls ordinarie kongress och tills dess har jag min styrelseplats som jag måste förvalta. Det har hänt en del sedan extrakongressen i maj så det är bara att gå igenom alla mejl och protokoll och ta tag i saker igen.

Samtidigt har det nog varit nödvändigt att vara borta ett tag. Det har varit en jobbig period och saker som tidigare kändes viktiga blev plötsligt inte det längre. Saker har som omformulerats för mig och jag har haft svårt att känna det fulla engagemanget. Jag har varit för trött, helt enkelt. Fortfarande finns mycket av det kvar i bakhuvudet, men det är väl dags att skärpa till sig nu kanske.

Jag tänker dock låta mig själv ha min semester när den väl kommer, den är ju ganska kort i år. Men den ser jag fram emot. Inte så många jobbnätter kvar nu. Natten till den 26 är första semesternatten, det ska bli väldigt skönt. Och mitt enda egentliga mål på semestern är att fira min 30-årsdag, banne mig. Sen är det gjort!

Roligast i Almedalen

Dagens roligaste läsning står Birger helt klart för. Skrattade gott en stund. Frågan man inte vågar ställa är om han hade kläder på sig andra gången? Ja, läs så förstår ni.

Soft dag i köksoffan

Vi satt uppe och spelade med min bror till klockan fyra inatt. Men det var trevligt. Steg upp strax före elva idag och känner mig lite seg, men skyller på vädret. Det blir som fuktigt inne i huset av allt regn utanför så jag tror att jag måste masa mig ut och hämta ved och elda lite i järnspisen i köket.

Annars ligger jag mest i kökssoffan och läser en bok jag fått låna av min bokguru Anna. I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Det är nån slags verklighetsroman, där hon blandar både det dokumentära med vissa fiktiva inslag, om de så kallade Sydowska morden. Hennes morbror mördade på 30-talet hennes morfar och två tjänsteflickor och sköt sedan sig själv och sin hustru. Ett ganska känt mordfall tydligen, men som jag inte haft koll på tidigare. Har inte kommit så långt, men den känns lovande. Och lite annorlunda än det jag läst ett tag nu. Får nog ge mig på Box 21 en annan gång. Kändes som att jag hade fått nog av trafficking och sexmord ett tag när jag börjat läsa den. Har varit mycket sånt läsande ett tag nu.

Torsdag idag. Om mindre än en vecka börjar jobbet igen. Har absolut ingen lust. Önskar så att jag hittat nåt annat. Träffade en kvinna igår (aspirant på att hyra vårt gårdshus efter att vår nuvarande gäst flyttar till hösten) som är utbildad biolog men som jobbar som personlig assistent. Hon hade också hellre gjort något annat lågavlönat jobb utanför vården, men som hon sa; allt sådant är man överkvalificerad för. Inom vissa delar av vården och inom taxinäringen tycks man aldrig vara för överkvalificerad...

Idag har Samuel haft sin stora debatt i Almedalen. Önskar faktiskt att jag hade varit där och sett det. Han har varit hemskt nervös och jag vet inte om jag har lyckats lugna så mycket. Men igår lät det som att det värsta hade lagt sig. Han har ju fått proffscoachning av Birger så det har säkert gått bra. Ska ringa om ett tag tänker jag.