Dagen efter kvällen före

Igår var det alltså 30-årsfest. En vän till M fyller jämt till veckan och igår firades det. Först med lite god mat i födelsedagsbarnets lägenhet och lite senare flyttades festen ut till en närliggande gräsmatta. Där blev det extraordinär musik (se bilden i förra inlägget) och trevligt umgänge.

En väldigt trevlig kväll. När vi vandrade hem i natten slog det mig, det varma vädret till trots, att hösten allt närmar sig redan. Natten var förhållandevis ljummen, men det var inte lika ljust som det varit om nätterna annars. Lite vemodigt, lite skönt.

Iaf, jag hade en trevlig kväll. Tack för det!

En 30-årsdag i bilder

Nu får jag väl säga att firandet av min stora gammeldag är över. Jag ska snart sluta tjata över hur glad jag är för alla som ansträngt sig att göra en ångestdag till en av de bästa dagarna ever, men innan dess tänkte jag illustrera det i bilder.

Ett par bilder från färjan till Holmön, dit vi åkte på självaste födelsedagen, lillebror, lillasyster, Mattias och jag. På ditvägen gungade det bara ganska mycket så då satt vi uppe på däck i solen...

På kvällen hade vi kräftskiva, och jag kan väl berätta att de inte var helt nöjda med kräfthatt-tvånget, men vad gör man inte för Sara? En skojig bild på mitt söta sällskap.

Tyvärr har jag ingen bild från festen igår kväll. Jag hoppas att Fanny tog några, jag tänkte inte på det riktigt. Det blev en dålig blixtbild på tårtan bara, och den tror jag vi hoppar.

Men jag kan visa de fina presenterna jag fick! Väskan (med det läckra leopardfodret, very Sara) på bilden fick jag av sällskapet igår. Den är till bredden fylld av ett antal halvflaskor vin, te (calming tea, av någon anledning...), choklad (som jag redan nallat av), Sara-ballonger, massageolja och ett par lotter som jag vann 5 kronor på.
Sen fick jag vegetarisk kokbok och brödrost av bröderna, ett nytt objektiv (det gamla pajjade för ett par veckor sedan), en nyckelring i form av ett tovat hjärta, ett fint halssmycke i silver och David Batras hysteriskt skojiga bok "Den som inte tar bort luddet ska dö" av sötaste Mattias. Hello Kitty-kortet är från världens bästa Mia.

Dagen dagen

Jaha, då var det snart över. Jag är totalt dödstrött. Det har varit en lång, mestadels väldigt bra födelsedag och jag är väldigt nöjd och förvånad över den uppvaktning jag fått. En väldig massa sms, meddelanden, ett par vykort och så vidare. Sen har de besökande syskonen och Mattias skämt bort mig med presenter och annat.

Vi har idag varit på Holmön som planerat. Ja kunde ju ha valt att fylla år på en lite mindre blåsig dag, men det gick bra ändå. Färjan var en sådär upplevelse med all sjögång, speciellt på hemvägen då det gungade rejält verkligen. Men det gick bra.

Planen var egentligen att vi skulle äta ute sen, men snälla storasyster hade som present skickat med lillebror två kilo "hemma-fiskade och -tillagade" kräftor upp så vi bestämde oss istället för att duka till lite kräftkalas med god sallad, varmt bröd, hemmagjord pesto och lite annat smågott. Det blev väldigt bra. Kräftor är min akilleshäl. Tyvärr. Hade det inte varit för kräftorna så hade jag varit helt igenom vegetarian utan problem. Ett väldigt hycklande, jag vet. Iaf så åt vi alla så pass att vi blev helt möra efteråt. Vi har ännu inte ätit någon tårta och jag gissar att det får vara tills imorgon. Mattias ligger i vardagsrummet och "vilar ögonen" och Bea gör det samma i min säng så...

Jag ska försöka ta mig tid att lägga upp lite bilder imorgon. Både från idag och från den roliga semestervecka som jag haft med Joakim som idag tog slut då han for hem till sitt regniga Stockholm igen.

Tack alla som hört av sig och varit så gulliga idag. Jag har verkligen känt mig uppvaktad och omtyckt idag. Stort tack!

Att komma tillbaka

På tal om drömmar så känns det nästan som en osann dröm att Fi faktiskt är på Almedalen, då jag inte kunnat läsa något i media alls som tyder på det. Men jag vet att en grupp hårt jobbande fior finns på plats, att Gudrun höll tal i tisdag (var det väl?) och att vi kan följa allt i Samuels blogg.

Jag har varit ifrån Fi-arbetet länge nu, och det har ju haft sina skäl. Till en början kändes det lite jobbigt, jag fick allt mindre koll och kände mig ganska splittrad. Nu har jag snart vant mig vid det nästan, även om det dåliga samvetet finns kvar såklart. Men jag ska komma igen, och det är dags att göra det nu snart, känns det som. I februari hålls ordinarie kongress och tills dess har jag min styrelseplats som jag måste förvalta. Det har hänt en del sedan extrakongressen i maj så det är bara att gå igenom alla mejl och protokoll och ta tag i saker igen.

Samtidigt har det nog varit nödvändigt att vara borta ett tag. Det har varit en jobbig period och saker som tidigare kändes viktiga blev plötsligt inte det längre. Saker har som omformulerats för mig och jag har haft svårt att känna det fulla engagemanget. Jag har varit för trött, helt enkelt. Fortfarande finns mycket av det kvar i bakhuvudet, men det är väl dags att skärpa till sig nu kanske.

Jag tänker dock låta mig själv ha min semester när den väl kommer, den är ju ganska kort i år. Men den ser jag fram emot. Inte så många jobbnätter kvar nu. Natten till den 26 är första semesternatten, det ska bli väldigt skönt. Och mitt enda egentliga mål på semestern är att fira min 30-årsdag, banne mig. Sen är det gjort!

Sara som the first lady?

Helgen snart över. Tillbaka på jobbet igen. 30-årsfest igår som väl löpte ok. Första timmarna fanns det med en 9-månaders isbrytare vid namn Doris som höll alla glada och engagerade. Sedan följde god mat och ganska trevligt umgänge. Inte jättekul sen att vara enda nyktra, speciellt inte då jag satt och lyssnade på en del jobbhistorier, hur lätt det varit att få jobb etc, och kunde konstatera att lägenheten verkade vara fylld av framgångsrika 30-something people.

Dagens höjdpunkt var nog ändå när Mattias och jag före festen skulle handla hallonsoda till mig på Konsum på Haga. Vid kassan kom en äldre man som just betalat fram till Mattias och förklarade hur lik Fredrik Reinfeldt han tyckte att han var... Hehe.. "Det tar jag inte som en komplimang" svarade han varpå mannen försökte förklara sig med att Reinfeldt allt är en ganska stark man, ibland iaf. När mannen hade gått sa tjejen i kassan lite tyst "Jag ser inte likheten om det är nån tröst". Humor.

Idag har jag annars mest bakat. Ett par långpannor mockarutor/kärleksmums/snoddas (kärt barn har många namn) till valborgsfirandet i byn imorgon. Åt ett par också så jag fick lite ont i magen. Är ganska mycket ägg i sånt och orkade inte hitta på ett eget recept. Har inte varit på humör riktigt idag igen. Lite bipolär numera tydligen.

Styrelsemöte till helgen, i Borlänge, och jag har inte alls gjort så mycket inför det som jag hade tänkt. Har inte hunnit med riktigt. Känns inte jättebra, men det kanske ordnar sig. Tre jobbnätter nu först på raken. Årsmöteshandlingarna ska vara klara till onsdag. Sen kanske.