Syrrornas kväll

Äntligen fick jag till en trevlig kväll på tu kvinns hand med Lil'sis. Det var som inte igår direkt. Jag har snarare känt att jag inte hunnit med henne som jag velat. Jag har ju faktiskt världens koolaste syster att hänga med.

Sista dagen att söka till universitetet är imorgon så vi tillbringade en del av kvällen med att kika på hennes alternativ. Dessvärre verkar hon inte kunna få sina betyg från komvux den här terminen i tid för sista kompletteringsdag i december, men söka kan man alltid och har hon tur finns det platser kvar på nåt spännande. Nackdelen var förstås att jag själv blev rätt sugen på ett par kurser. Men jag borde inte, jag har egentligen inte tid. Och att känna att jag misslyckas med något jag tar mig an är det inte perfekt läge för just nu kanske (någonsin?). Så vi får se.

Nu har jag spelat pekfingret av mig på lite bilspel på xbox (Sonic & Sega All-Star Racing, en gammal favorit) som för att fullända kvällen. Nu väntar sängen och sen tidig väckarklocka imorgon bitti. Blir ovanligt men skönt med en promenad till jobbet. Det var ett tag sen nu.

Sov gott!

Nerd-klackar!

Undrar om någon tänkte "Hm, hur kan vi få Sara att börja gå i klackar?" Jag menar, de är väl gjorda för mig eller? (Okej, de är inte jättesnygga men...)

Star Wars! 

Finns även i en mer Nintendo-orienterad variant:

Nerd-alert!

Hittat på G+, var annars liksom?

Att dansa fuldans gör hela grejen

Lillasyster kör på med dansandeet till Kinect i vardagsrummet och för att inte go nuts totalt på det eviga "five, six, seven, eight!" som hörs går jag in och fuldansar framför henne lite då och då för att bråka lite systerligt.

På temat: man måste inte alltid 'agera efter sin ålder'.

(Och ja, nånstans hoppas jag nästan att Microsoft sitter och tittar på. Nåt kul måste ju de också ha? Det är ju snart jul och allt. Google, och snart staten, läser ju min mejl och nån annan lyssnar säkert av min telefon, så varför inte?)

Nån blev med Kinect

Snart är den hostande 18-åringens födelsedag över och jag tror och hoppas att hon är ganska nöjd med den. Hon kom hit i eftermiddags, önskade hämtpizza och fick sen öppna presenten. M & jag hade beställt hem en Kinect till hennes Xbox, något jag visste att hon väldigt gärna ville ha men som hon nog aldrig trodde att hon skulle få. Inte alldeles billigt men jag fick tre andra syskon att lägga lite plus att jag själv fick lov att öppna den stora plånboken (som jag eg inte har, men det var det värt). Känns jättekul att kunna ge henne något hon så gärna vill ha!

Sen har hon spelat Kinect tills hon blev trött (jag testade lite med, det var hemskt kul men rätt jobbigt), ätit tårta och spelat lite till. Det kräver dock ganska stort utrymme så jag har för närvarande inget bord längre i vardagsrummet. Lite knöligt att flytta varje gång, men det får väl gå.

Kinect för den som inte vet (eller: nu blir det reklam):

Sen kanske det inte är riktigt lika enkelt, eller smidigt, att få till rörelserna som på videon, men det funkar förvånansvärt bra.

Score!

Spelkväll igår, väldigt trevligt som vanligt. Anna, Ulrika, Simon och Mattias var här. Det blev dock inte så mycket brädspel som det annars brukar utan vi fastnade lite framför Scene it? på xbox:en. Jag har fått låna de korrekta handkontrollerna (tänk mentometerknappar) av snälla Johan/Marie och det gjorde helt klart spelet ännu lite roligare. Inte heller tokigt att undertecknad fick lov att sopa banan med övriga samtliga gånger. Hihi! Jag tror dessutom att jag lyckades vinna brädspelet Master of Television som vi spelade efteråt. Fullpott, alltså. Jag kanske skulle "låtit" någon annan vinna så att de vill komma tillbaka fler gånger... Tänkte inte på det.

Det händer saker i mitt hem

Jag har ju som sagt fått en tonåring inneboendes hos mig och det tycks nu som att det blir en mer permanent grej framöver. Väldigt trevligt, förstås. Inte så att jag har jättemycket plats men jag tror att vi kan få till en lösning som blir bra ändå.

Nu kom dessutom tonåringen med rätt mycket saker, däribland både en Xbox och ett PS2. Inget jag protesterar emot (även om det kanske precis just nu inte är fler distraktioner som behövs för den här tjejen), jag har länge varit lite sugen på att skaffa ett konsollspel men låtit plånboken hindra mig. Problemet är att jag då inte har någon tv, ingen riktig sådan iaf. Men det har M löst genom att ordna en bättre begagnad gigantisk (och då menar jag giantisk, sådär 50'' mot mina tidigare 21'') tv-sak som tar upp halva vardagsrummet. Jag blev på allvar nästan rädd när det nyinköpta spelet Alan Wake (fö mkt snyggare på tv:n än i den här trailern) drog igång. I'm afraid of my own tv...

Bilder från festen

Jag får erkänna att jag var lite seg med kameran i lördags. Det var ju lite annat som skulle hållas koll på. Så tyvärr inga bilder från när Anna blev överraskad efter ögonbindel-färden, inga från själva middagen och ganska lite för övrigt också. Men men. Här kommer några i vart fall.

Lite spår från efter middagen. Här ser det ju lite post-party ut iaf.

Delar av festgänget; Ulrika, Fanny, Tor, Anna och en del av Towa

Anna inledde som sagt singstar ganska galant. Har ett svagt minne om att det var Nirvana?

Anna och maken Ulf äktenskapsbattlar i singstar

Sönerna Tor (så tjusig i sin kavaj) och Leo får vi väl säga brilljerade lite på dansmattan

Fanny kämpade tappert. Slår vad om att det snart finns en dansmatta i en lägenhet på Umedalen

Åh, vilket party!

Ja, jag tror att vi såhär dagen efter kan säga att det blev en lyckad 40-årsfest. Jubilaren herself har iaf antytt så i sms idag, och det är ju viktigast vad hon tycker. Och jag tror och hoppas att samtliga hade kul igår.

Överraskningsmomentet (nr1) var egentligen lite lamt, men det verkade ändå ha funkat. Grejen var att vi sent omsider bestämde oss för att vara hemma i Annas egen lägenhet och ha fest. Det fanns lite alternativ innan dess, men till slut tyckte vi att det var det fiffigaste. Så maken fick sätta bindel på Anna och köra iväg med henne på alla möjliga vägar medan vi smet in och iordningsställde själva festen. Ett lite förvirrat, väldigt hastigt arbete; vet ni hur svårt det är att hitta i någon annans kök? Jag vet.

När så väl Anna skulle komma var vi nog ganska övertygade om att hon skulle känna igen sig, vilket hon själv hävdade efteråt att hon inte gjorde. Iofs så körde maken runt henne i nära en timme tror jag, och var stundtals mil utanför stan så kanske längden på färden avgjorde förvirringen. Hon verkade då överraskad iaf.

Sen blev det trerätters som Mattias och jag tillagat under i stort sett hela dagen (och lite under fredagseftermiddagen). Räk- och avokadosoppa med grillad baguette till förrätt, ungsbakad lax på spenatbädd med parmesanost och grädde samt ugnsstekt potatis med honung som huvudrätt (samt två grymma pestovarianter som Mattias gjort och varma baguetter) och så hjortronpannacotta med hjortronsylt och knäckflarn till efterrätt. Soppan blev hyfsad efter lite experimenterande utanför receptet men det övriga får jag nog säga att vi kan känna oss nöjda med. Farligt att göra otestad mat till fest kanske, men lite utmaning ska det ju vara.

Sen blev det kaffedrinkar á la Fanny (med superdyrt kaffe hon köpt i Vietnam som nåt djur ätit och bajsat ut, kanske att det var Kopi Luwak, men jag har för mig att hon kallade det nåt annat), mer vin och öl och sen gin och tonic och Bailey's hela kvällen och natten. Överraskning nr 2 var singstar, som vi lyckats jaga rätt på efter mycket om och men. Anna skulle sjunga för oss. Måste säga att hon tog det väldigt bra och genomförde uppgiften utan större protester. Mucho impressive! Jag hade nog knappast gjort det. Men ganska snart hade alla utom Hindrik och Mattias varit på de där mickarna och sjungit, så det var nog ett lyckat festgrepp.

Och vips hade klockan gått från 18-19 till 4 på natten! Vad som hände där mellan ett och fyra vet jag inte, för tiden gick då rasande fort. Men kul hade vi. Sen blev det taxi hem. Och det är ju också alltid en sak för sig, speciellt om man åker med Mattias (i framsätet) och Ulrika. Ulrika noterade taxichaufförens (en glad kille i vår ålder som såg ut som en musiker...) efternamn och började på om att "med ett sånt namn behöver man inget pornstar-namn" vilket via nån konstig sväng om finlandssvenskar (och svenskfinnar?) till slut föranledde Mattias att prata om att han var inavlad västerbottning ("varför gå nästgårds när man har vad man behöver inomgårds"). Ja herregud. Det var en ganska rolig resa. Vad man måste höra som taxichaufför trots allt.