40 is...

Nej, jag gick inte under av att fylla 40, jag lovar. Bloggen gick tillfälligt under av lite oklar anledning, men faktum är att jag skrivit ett dussintals inlägg sedan sist. Jag har bara inte fått dem på pränt. Den som lyckas ta fram en diktafon som kan läsa av dikteringar du tänker - den borde få ett alldeles särskilt pris. Hur fantastiskt vore inte det?

Födelsedagen var fantastisk! Eller ja, vi firade två dagar i förväg, vilket jag alltså inte visste om. Jag trodde det skulle hända nåt på lördagen, men inte vad. Så när Lil'sis dök upp på fredagens morgon och tvingade mig lämna min just påbörjade storstädning och istället följa med till stan, så blev jag inte så lite nervös. Vi simmade, softade i bubbelpoolen, åt frukost på stan och så fick jag välja ut smycken som tidig present i en guldsmedsbutik. Sen en del märkligt omvägsfarande med bilen tills vi till sist kom tillbaka hem. Där hade det dukats upp och pyntats i ett stort partytält och M och Joel kämpade i hettan med ett enormt matlagningsprojekt. Jag blev tårögd då min ena lillebror med familj plötsligt dök upp, de hade kommit från Borås för min skull. Min storebror hade också varit planerad att komma men då hans dotter gått över tiden så vågade han inte åka då han inte ville missa sitt första barnbarns entré (förståeligt, men hon visade sig vänta ett bra tag till sen).

Finaste vännerna kom (en viktig saknades men då han flyttat långt bort så var det logiskt), svärföräldrarna kom och vi hade alla en fantastisk kväll i vår trädgård. Precis vad jag önskat mig! Jag har nog aldrig känt mig så bortskämd.

Party animal

I helgen som gick var jag och M bjudna på en av hans kompisar-från-förr:s 40-årskalas. Det var riktigt trevligt. Mest familje-präglat men det blev lite mer "festande" framåt senare kvällen. Vi började ute i trädgården med lite skumpa, snittar och en något oväntad badmintonturnering. Som jag vann, kan ni tro det? Måste erkänna att jag är lite stolt över det. Jag stukade nog några egon när jag vann i min korta klänning och gamla tunga Doc Martin's. Födelsedagsbarnets far berörde ämnet flera gånger sen under den fortsatta kvällen, haha.

Det var trevligt folk och trevliga diskussioner. Jag har, fortfarande och kanske till och med ökande, svårt med människor som passerat onykterhet till att vara fulla. Onykterhet kan jag ta, men när det börjar bli mer och mer av "silly talk"; när uttrycken blir yviga och osammanhängande, eller när människors personligheter börjar skifta, då märker jag att jag blir irriterad. Jag kan inte hjälpa det. Det gäller dessutom nästan oavsett vem som blir så, jag blir irriterad, vilket jag inte alltid lyckas dölja så bra. Så länge det är roligt och lättsamt kan det gå bra, men när det växlar från det så har jag så svårt för det. Jag vet inte, jag borde kanske jobba på det. Speciellt då jag alltmer sällan själv dricker nåt särskilt. Skönt nog så är det sällan M passerar den gränsen numera, möjligen för min skull, det vet jag inte. Men det uppskattas, hursomhelst.

Det var kul att vara iväg på fest, det händer läskigt sällan nuförtiden. Sen kanske vi ska utelämna att den här soon-to-be-tanten var trött och gäspade redan en bra bit före midnatt. Som enda nykter bland de sista på festen, ska tilläggas. Men klockan hann bli två innan vi var hemma, det måste väl vara godkänt för en lördagkväll?

Söndagen gick mestadels i slöandets tecken. Vi låg i sängen större delen av dagen, och såg tv-serier, slumrade och busade med blandade katter. Till och med Alice, som fick lov att vara ute tills vi kom hem mitt i natten på lördagen, höll sig inne nästan hela dagen och sov gott vid fotändan av sängen.

Bra helg! För kort som vanligt, men bra.

Bilder från festen

Jag får erkänna att jag var lite seg med kameran i lördags. Det var ju lite annat som skulle hållas koll på. Så tyvärr inga bilder från när Anna blev överraskad efter ögonbindel-färden, inga från själva middagen och ganska lite för övrigt också. Men men. Här kommer några i vart fall.

Lite spår från efter middagen. Här ser det ju lite post-party ut iaf.

Delar av festgänget; Ulrika, Fanny, Tor, Anna och en del av Towa

Anna inledde som sagt singstar ganska galant. Har ett svagt minne om att det var Nirvana?

Anna och maken Ulf äktenskapsbattlar i singstar

Sönerna Tor (så tjusig i sin kavaj) och Leo får vi väl säga brilljerade lite på dansmattan

Fanny kämpade tappert. Slår vad om att det snart finns en dansmatta i en lägenhet på Umedalen

Bildbevis

Och nu finns det visst bildbevis på Fannys flickr-sida från igår. Jag tog också bilder, men har inte orkat ta mig igenom dem än. Men det kanske kommer upp några här senare.

Åh, vilket party!

Ja, jag tror att vi såhär dagen efter kan säga att det blev en lyckad 40-årsfest. Jubilaren herself har iaf antytt så i sms idag, och det är ju viktigast vad hon tycker. Och jag tror och hoppas att samtliga hade kul igår.

Överraskningsmomentet (nr1) var egentligen lite lamt, men det verkade ändå ha funkat. Grejen var att vi sent omsider bestämde oss för att vara hemma i Annas egen lägenhet och ha fest. Det fanns lite alternativ innan dess, men till slut tyckte vi att det var det fiffigaste. Så maken fick sätta bindel på Anna och köra iväg med henne på alla möjliga vägar medan vi smet in och iordningsställde själva festen. Ett lite förvirrat, väldigt hastigt arbete; vet ni hur svårt det är att hitta i någon annans kök? Jag vet.

När så väl Anna skulle komma var vi nog ganska övertygade om att hon skulle känna igen sig, vilket hon själv hävdade efteråt att hon inte gjorde. Iofs så körde maken runt henne i nära en timme tror jag, och var stundtals mil utanför stan så kanske längden på färden avgjorde förvirringen. Hon verkade då överraskad iaf.

Sen blev det trerätters som Mattias och jag tillagat under i stort sett hela dagen (och lite under fredagseftermiddagen). Räk- och avokadosoppa med grillad baguette till förrätt, ungsbakad lax på spenatbädd med parmesanost och grädde samt ugnsstekt potatis med honung som huvudrätt (samt två grymma pestovarianter som Mattias gjort och varma baguetter) och så hjortronpannacotta med hjortronsylt och knäckflarn till efterrätt. Soppan blev hyfsad efter lite experimenterande utanför receptet men det övriga får jag nog säga att vi kan känna oss nöjda med. Farligt att göra otestad mat till fest kanske, men lite utmaning ska det ju vara.

Sen blev det kaffedrinkar á la Fanny (med superdyrt kaffe hon köpt i Vietnam som nåt djur ätit och bajsat ut, kanske att det var Kopi Luwak, men jag har för mig att hon kallade det nåt annat), mer vin och öl och sen gin och tonic och Bailey's hela kvällen och natten. Överraskning nr 2 var singstar, som vi lyckats jaga rätt på efter mycket om och men. Anna skulle sjunga för oss. Måste säga att hon tog det väldigt bra och genomförde uppgiften utan större protester. Mucho impressive! Jag hade nog knappast gjort det. Men ganska snart hade alla utom Hindrik och Mattias varit på de där mickarna och sjungit, så det var nog ett lyckat festgrepp.

Och vips hade klockan gått från 18-19 till 4 på natten! Vad som hände där mellan ett och fyra vet jag inte, för tiden gick då rasande fort. Men kul hade vi. Sen blev det taxi hem. Och det är ju också alltid en sak för sig, speciellt om man åker med Mattias (i framsätet) och Ulrika. Ulrika noterade taxichaufförens (en glad kille i vår ålder som såg ut som en musiker...) efternamn och började på om att "med ett sånt namn behöver man inget pornstar-namn" vilket via nån konstig sväng om finlandssvenskar (och svenskfinnar?) till slut föranledde Mattias att prata om att han var inavlad västerbottning ("varför gå nästgårds när man har vad man behöver inomgårds"). Ja herregud. Det var en ganska rolig resa. Vad man måste höra som taxichaufför trots allt.

Förberedelserna i full gång

Vad kul det hade varit att få skriva om vad jag gjort idag! Men det går ju inte. Ska det vara lite överraskning så ska det. =)

Tänk om alla helger vore...helg?

Jag har väl aldrig känt mig så lättsamt inställd till att jobba helg förut. Anledningen? Jag behöver antagligen bara jobba en av tre nätter. Först var ju tanken att vara ledig hela helgen och fara på styrelsemöte i Sthlm, men det tycktes svårt. Så då tog jag glatt tag i firandet av Annas 40-årsdag istället och hoppades på att få ledigt lördagnatten. Och det fick jag, i ett mejl från chefen i förrgår fick jag ett ok på det. Måste tydligen bara lämna instruktioner till min vikarie om hur man kokar risgrynsgröt... Easy peasy. Men så igår ringde samma chef (som dessutom var hemma i influensa) och sa att hon nog kunde få loss söndagsnatten också om jag fortfarande ville. Super! Då kan jag ha bakisdag i lugn och ro hela söndagen!

Fast nu brukar det ju sällan sällan bli så med Sara. Visst, nån slags bakfylleångest har som eskalerat med åldern, men annars brukar jag sällan dricka så att jag blir dålig dagen efter. Men jag tackar inte nej till semesterdagen. Det känns faktiskt väldigt skönt.