40 is...

Nej, jag gick inte under av att fylla 40, jag lovar. Bloggen gick tillfälligt under av lite oklar anledning, men faktum är att jag skrivit ett dussintals inlägg sedan sist. Jag har bara inte fått dem på pränt. Den som lyckas ta fram en diktafon som kan läsa av dikteringar du tänker - den borde få ett alldeles särskilt pris. Hur fantastiskt vore inte det?

Födelsedagen var fantastisk! Eller ja, vi firade två dagar i förväg, vilket jag alltså inte visste om. Jag trodde det skulle hända nåt på lördagen, men inte vad. Så när Lil'sis dök upp på fredagens morgon och tvingade mig lämna min just påbörjade storstädning och istället följa med till stan, så blev jag inte så lite nervös. Vi simmade, softade i bubbelpoolen, åt frukost på stan och så fick jag välja ut smycken som tidig present i en guldsmedsbutik. Sen en del märkligt omvägsfarande med bilen tills vi till sist kom tillbaka hem. Där hade det dukats upp och pyntats i ett stort partytält och M och Joel kämpade i hettan med ett enormt matlagningsprojekt. Jag blev tårögd då min ena lillebror med familj plötsligt dök upp, de hade kommit från Borås för min skull. Min storebror hade också varit planerad att komma men då hans dotter gått över tiden så vågade han inte åka då han inte ville missa sitt första barnbarns entré (förståeligt, men hon visade sig vänta ett bra tag till sen).

Finaste vännerna kom (en viktig saknades men då han flyttat långt bort så var det logiskt), svärföräldrarna kom och vi hade alla en fantastisk kväll i vår trädgård. Precis vad jag önskat mig! Jag har nog aldrig känt mig så bortskämd.

I'm still here!

Ja, jösses vad tiden flyger iväg. Bloggen blev plötsligt ett dåligt samvete och något som inte riktigt hanns med. Den här tidigare vanan att jag och M hängde ihop i det absolut mesta under helgerna hängde som med även efter flytten. Vi har flera, varav två uppsatta, tv-apparater i huset men trots det har både han och jag suttit med även fast den andra tittat på någon man själv inte riktigt velat se. Ikväll är nog första gången vi sitter på var sitt håll. Nya vanor.

Fast ja, det är ju mysigt att hänga ihop också, vi har alltid gjort det ganska mycket. Men lite egentid är värdefullt ibland med. Så just nu sitter jag och Smilla i sängen, surfar lite, bloggar (obviously) och tittar på andra säsongen av The Trip (2010) på CMore. Pratigt, hyfsat gubbigt och med ganska dålig humor, men jag gillar det ändå. Jag gillade kanske den första säsongen då de var i Storbrittannien lite mer än den här från Italien, men jag roas av den här med. M verkar inte riktigt förstå grejen så han sitter istället i vardagsrummet framför en ganska dålig "en-asteriod-hotar-mänskligheten-på-jorden"-serie och fixar en bekants dator. Så nära att vi hör varandras tv-serier, med andra ord...

Men därav lite dåligt med bloggtid i alla fall. Åter-tillvänjning av samboskapet. I kombination med hektiskt jobb och en hel del kvällsjobbande, måste jag tillägga. Så samboskapet bär inte hela skulden. Men jag ska bli bättre på närvaron igen. Liksom bloggläsandet, som också halkat efter som en följd av ovanstående.

200k!

Såg just att den här lilla spretiga bloggen passerat 200.000 sidvisningar för ett tag sedan. Rätt häftigt, även det förstås är småpotatis för andra bloggar. Snart 12 år sedan jag drog igång, en hel evighet sen. Så mycket som är annorlunda idag.

Inredningsplaner

Och i vanlig ordning när M kommer hem så blir det tyst på bloggen. Jag får kanske jobba på det. Men det blir alltid så intensivt och vi umgås i princip all tid så det blir helt enkelt inte riktigt av att jag hinner sätta mig vid datorn en stund. Men jag tänker ofta "det här borde jag blogga", men sen blir det inte mer.

Hursom så har jag haft en alldeles bra helg. Vi har som sagt umgåtts och faktiskt fått en del saker gjorda. Kanske inte allt som jag, optimistiskt, tänkt kanske, men mycket ändå. Bland annat så hann vi påbörja en rensning och planering av källaren som varit ett fullständigt förrådskaos sedan M flyttade. Nu i och med att jag tänkt flytta ner skrivbordet som jag idag har i vardagsrummet så blev det anledning att rensa och flytta om lite så att det faktiskt ska finnas plats. Vi har tänkt riva träinnerväggarna för att sen istället måla direkt på betongen istället och det skulle kunna bli ett vinterprojekt om vi tar en bit i taget. 

Anledningen till att skrivbordet ska ner är att jag vill möblera om lite. Jag vet dock inte riktigt hur och försöker ta lite hjälp av mina kära familjemedlemmar. Hittills har det inte lett till en klar lösning men flera goda idéer. M la fram ett förslag om att kanske bygga en "inbyggd" bokhylla på den enda fullhöga väggen där också balkongdörren finns. Att bygga en bokhylla omkring den vore kanske inte så dumt? Jag har alltid gillat böcker och tycker att det är en vacker inredningsdetalj, även om jag tappat lite av själva läsningen det senaste. Men det kanske skulle hjälpa till lite? Sen måste det ju inte bara vara böcker i en bokhylla, det går ju att få till en snygg förvaring också.

Mer på inredningsfronten så hittade jag i helgen antagligen också ett par klädskåp som jag letat efter ett tag nu. Jag skulle vilja byta ut de trådbackar och klädställning som jag har som (öppen) garderob idag i sovrummet och istället ha ett par fina skåp. Det finns ett fantastiskt fint grönt skåp på ikea som har lite gammal känsla men det är 3 centimeter för brett. Skåpen måste nämligen få plats på var sida om skorstensmuren och dessutom inte vara högre än att de kommer in under snedtaken. Klurigt alltså. Men på ikeas barnavdelning dök jag plötsligt på dem. Vita, förvisso, men de var fina och jag tänker att det skulle gå att måla om dem när jag blir less på det vita, jag som gillar färg.

En del av kaoset idag

Så många nya planer efter helgen. Men det känns bra och lite framåt. Kanske vad jag behöver när den där lite rastlösa känslan dyker upp. Sen gäller det att hålla i tyglarna och ta en sak i taget förstås. Ta projektledarrollen hemma...

Hoppas ni inte halkat bort under helgen!

Filosofen

Och där passerades nog ett rekordlångt gap av tystnad på bloggen. Helt motvilligt faktiskt. Jag vill skriva, har huvudet fullt av saker att skriva, men inget vill. Saknar tiden då det bara flöt på, då jag inte censurerade mig själv så väldigt. Fler och fler saker stannar i mitt huvud nuförtiden.

Jag vet att bloggen inte kommer bli den åtminstone halvöppna bok den en gång var, det får jag nog hitta nya marker för, men jag vill inte riktigt ge upp den än. Så stay with me, en liten stund till, okej?

Return of the dead

Sådärja. Nej jag har inte gått under jorden (inte än). Men vi hade lite mycket vatten här ute på landet, sådär mycket att det blev en decimeter även nere i källaren där all datautrustning förstås stod på golvet. Så det blev en del radioskugga ett tag. Ett litet extra tag för att det faktiskt var rätt behagligt en stund. Men sen slutade det bli behagligt och mest jobbigt så nu är det fixat igen sedan en vecka ungefär. Vissa saker är klart svåra att fixa utan nät. Och jag hade ju just sänkt min kvot på mobilen så den räckte just ingenting till.

Så ja, än blir ni inte av med mig.

Back

Jag fick höra att jag slagit rekord i tystnad här. True story. Hälften av mina kanske två läsare saknar mig visst lite. Humor i det :)

Det har ju aldrig varit det som varit syftet. Så jag finns här allt. Lite mysigt att det ekar på nåt vis. Eller hur jag nu ska förklara det.

Hursom så har det kanske inte hänt så stora saker. Jag har inte världens bästa år hittills men jag ska inte heller klaga. Lite grått känns det dock, därav tystnaden tror jag. Men ingen fara, jag kan trampa vatten ett tag till.

Sen då?

Glest, glesare.... Ska den här bloggen gå samma öde till mötes som så många andra jag själv följt förut? Jag vet inte, jag tror inte att jag vill det men jag har å andra sidan lite svårt att riktigt bestämma mig för vad jag vill göra av den. Jag har blivit så mycket mer medveten om vad jag skriver och hur jag skriver det så att det hämmar lite. Inget nytt problem förvisso men kanske allt större.

Ja vi får väl se. Vart ska jag annars göra av mitt skrivbehov (som förvisso bara uppfylls till kanske 25% av den här bloggen ändå) osv... Instagram känns inte som en avbytare då jag inte baserat bloggen på bilder utan text. Samtidigt önskar jag att bloggen var roligare, mer kommunikativ alt mer politisk igen (men det är svårt av andra anledningar). Jaja.

Säkert bara tillfälligt, så ni som ev ändå önskar en fortsättning (har jag hybris som tror att det kanske finns en eller ett par stycken som tillhör den skaran?) behöver säkert inte vara oroliga :)

Missad årsdag

Kom just på att jag missade bloggens årsdag i år. Den 22 februari firade den 8 år. Fortfarande det projekt jag hållit i längst tid av allt, tror jag. Inte så dåligt det. Många tankar har det blivit på åtta år, av varierande grad av intresse. Och ändå tickar besöksloggen fortfarande på, fantastiskt, tack för att ni läser!

Kan man tvångsflytta syskon till Norrland?

Lillebror har köpt hus väldigt långt härifrån. Men han bloggar om det så jag förlåter honom att han inte plötsligt fick för sig att bosätta sig i norra Sverige. Nu kan jag ha lite koll iallafall.

Prematur vårskrik

I några veckor har jag känt att bloggen varit trist, upprepande, en aning gnällig och väldigt "kära dagbok"-aktig. Mitt liv är definitivt inte spännande nog för det. Men ändå vill jag inte ge upp och sluta skriva. Jag tror att vad bloggen saknat är lite tyckeri, som nedanstående blogginlägg. Det var mycket mera sånt förut men av någon anledning har jag känt mig trött på att tycka, trött på att engagera mig och framför allt trött på att så mycket tycks gå åt snett håll hela tiden. Och så har jag fastnat i ett tänk att det finns andra som uttrycker liknande tänk som jag så mycket bättre. Och det är ju dumt, egentligen, oavsett om det är sant eller inte.

Så nu ska jag försöka motivera mig själv att ta mig ur den här vinterdvalan (som jag tror att det till stor del är), hitta tillbaka orken och modet och so what om det jag tycker har tycks förut/bättre!

Och så ska jag berätta mer om filmer jag sett. Om ni vill det? Annars gör jag det ändå! 

Söndag, dagen i veckan då planerna man (jag) aldrig genomför grundas

Det blev en riktigt slö hemmadag idag. Det enda vettiga jag gjort var väl när jag bakade pizzamiddag åt familjen i eftermiddags. Annars har jag WoW:at lite, sovit lite och sett på tv-serier. Sådär mycket bio blev det inte heller, vilket på ett sätt kändes avstressat och skönt, men på ett annat lite trist eftersom jag sen jobbar tre kvällar igen. Men vi får se, kanske jag får med mig syrran på en tidig bio imorgon kväll före jobbet. Just nu tycks hon dock väldigt nöjd med att spela Skyrim på min speldator.

Funderar i övrigt (för kanske 3000:de gången) på om jag ska göra om den här bloggen helt till en film-/tv-blogg alt börja blogga sånt på ett nytt ställe. Det är nästan det som jag gillar mest att skriva om (hur det är att läsa vet jag dock inte), i mitt eget liv händer det inte så mycket spännande just nu. Det har mest varit sjukdomar och nattjobbstjat under hösten. Men jag vet inte...åsikter tas förstås emot varmt.

Typisk slö tänkar-söndag alltså. Vad hittar ni på?

Blogger-app som spammar!

Jag har sedan en tid tillbaka börjat få konstig reklam i min android-mobil. Det dyker upp i form av ett grönt plustecken uppe i meddelanderaden (eller vad det kan heta, längst upp till vänster iaf). När jag kollar vad meddelandet säger är det reklam på svenska, tyska eller engelska, ofta till nån "crazy video" de vill att jag ska se. 

Efter lite detektivarbete hittade jag appen AirPush Detector som rekommenderades på flera forum. Jag installerade den och den säger nu att det är självaste blogger-appen som reklam-spammar mig! Nu undrar jag om någon av er som läser och som ev använder en blogger-app i telefonen har haft samma bekymmer? Eller vilken app använder ni? Som ivrig ad-blockare överallt annars är jag inte särskilt lycklig över reklamspammande i min mobil men vill ändå fortsätta blogga från mobilen. Så, några tips?


Edit: Jag har sett att google släppt en egen blogger-app men att döma av recensionerna av den så funkar den inte särskilt bra när det kommer till att blogga bilder, vilket väl är det man oftast gör via mobilen.

Är det dystra privat?

Läser Egon som fått en kommentar som antyder (men som kanske inte eg menade) att hon alltid låter så glad i sin blogg. Som om inga mörka moln fanns. Jag vet för det första, måste jag påpeka, inte om jag tycker att Egon är 'glättig' på nåt vis, men "försvaret" för ett sånt påstående är ofta (så även här) att man skiljer på personligt och privat i sin blogg. Och just det där är intressant, jag blir nästan lite sociologisk när jag funderar över det.

Jag tror att många tycker eller tror att jag mellan varven är hemskt privat i min blogg, iaf får jag känslan av det. Och det tror jag beror på att jag inte alltid mörkar eller utelämnar tråkigare perioder/dagar/händelser osv. Jag skriver verkligen inte allt, långt ifrån, och ibland filar jag helt klart i kanterna för att minska känslan av utlämnande (speciellt om andra är inblandade), men jag har inga problem med att blotta 'sämre Sara' ibland. Så länge jag själv inte upplever att det blir privat. Inte för privat i vart fall.

Men, till min fundering; är man automagiskt privat om man bloggar/skriver om negativa/dystra/osmickrande osv sidor eller händelser i sitt liv? Är det glada personligt och det dystra privat? Lämnar man alltid ut mer hos sig själv om man skriver om oglada saker? Är det som inte är glatt mer 'jag'?

Jag har inga klara svar* men jag tycker att det är ett ganska intressant ämne. Om jag nu lyckas förmedla det på rätt sätt här eller inte är kanske mer tveksamt...

*Och det är absolut inga pekpinnar eller annat åt någon annan, varje bloggare gör sin egen avvägning, med rätta.

Hur man gör en utdragen diskussion längre...

Det var ju det här med länkkärleken då. Jag hade egentligen tänkt att inte skriva det där inlägget som jag halvt lovade eftersom att det a) kändes färdigdiskuterat och b) risken för missförstånd verkar vara extremt överhängande. Men så läste jag att Katta Kvack verkar ha tagit illa åt sig, något som jag verkligen inte tror var den ursprungliga meningen. Och inte tycker jag heller att hon har anledning att göra det, få är så inkluderande och länkar så vitt och brett och mycket som hon.

Jag förstår som sagt var ursprunget kommer ifrån, jag kan ibland känna mig som en andraklassens bloggare utan att riktigt veta varför men samtidigt så stör det mig inte direkt heller. Jag läser av någon märklig (?) anledning en väldig massa föräldrabloggar (även om de kanske inte var det från start) och det är väl rätt naturligt att jag inte är en del av den 'gruppen' (om det nu finns en sån). Vissa läser helst bloggar de känner igen sig i (och utvecklar också därigenom ibland riktiga vänskaper, bara en sån sak!), andra kanske söker efter annat. Så är det bara. Själv blir jag less när min blogroll blir alltför homogen.

Men, senaste tiden (alltså även före inlägget) länkas det allt mer mellan bloggar och även en del till de utanför med färre läsare. Jag tror att bara det att frågan lyftes har generat goda saker*. För min del tänker jag försöka länka mer och tänka mindre att mitt länkande är obetydligt. Alla bloggar jag följer och läser finns dock i min blogroll, jag har ingen utökad lista, ingen hemlig lista, ingen en 'skämslista' osv över bloggar jag inte vill skylta med att jag läser. Läser jag dig så länkar jag, varför skulle jag inte göra det? Jag läser inte bloggar jag tycker är dåliga, jag läser kanske bloggar jag inte alltid håller med om eller som jag kanske inte alltid identifierar mig med men det är inte samma sak. Så en länk i listan kan jag/man bjuda på. Och vill du att jag läser dig, säg till för allt i världen!

*Att personer tagit illa vid sig är förstås ingen bra sak. Jag hoppas att Katta Kvack snart åter inser vilken länkstjärna hon är.

Edit: Och nu jag läser ikapp min blogroll inser jag att jag oavsiktligen bröt punkten. Sorry for that :)

Bloggosfären som skolgård?

Och så snart jag inte har tid att läsa andras bloggar i ett par dagar dyker det upp intressanta diskussioner i bloggosfären. Som jag inte riktigt vet var jag ställer mig i, men ändå är med på en kant i tydligen. Spännande och intressant, i vart fall om det leder till nåt nytt. Att lyfta blicken och tänka högt kan vara modigt, oavsett om man får medhåll eller inte.

Spontant tänker jag att jag borde bli bättre på att länkkärleka jag också, från min lilla kant bara för att jag tycker att det är en bra grej. Anledningen till att jag så sällan gör det är nog att jag tänker att de som läser mig känner mig och därigenom vet vad jag läser och gillar. Men så kanske det inte alltid är. Jag vet ju faktiskt inte riktigt vilka ni är. Skaran har förändrats lite med tiden, tror jag. Och lite lite tänker jag också att min påverkan är ytterst minimal och inte spelar roll. Men så kanske det inte heller alls är. Det är lätt att stå utanför och kika in, svårare att säga hej och traska förbi kanske? Jag vet inte.

Kanske kommer det ett mer fulltänkt inlägg i ämnet från den här 'kanten' också snart. Men det får bli en annan dag. Just nu har jag fullt upp med att läsa ikapp min bloggroll och hålla mina trötta ögon öppna.

Alla får hemma snart

Lite lågvarv på bloggandet för tillfället. Dels kanske för att jag jobbat en del men också för att huvudet tycks sakna formuleringsmöjligheter tidvis. Känner mig lite disträ. Just nu vill jag mest bara att det ska vara onsdag morgon så att jag får gå hem och se fram emot nästan fem veckor av ledighet.

Inatt kommer lillasyster hem från Gbg och Metaltown också. Det har varit mobiltystnad sedan lunchtid igår så jag blev lite glad över hennes sms som kom just med meddelandet att hon höll på att leta efter sitt tåg. All is good, alltså. Jag hade ju lovat hämta upp henne på Östra strax före fyra inatt och alltså glömt att jag har min extranatt inatt och inte alls kan det. Men snälla M stiger upp och åker efter henne istället. om hon nu kommer i tid. På nedvägen var tåget två timmar försenat så man vet aldrig.

Bloggstrul

Blogger fick nåt strul i och med en planerad uppdatering igår och har legat nere ända tills typ nu. Det tycks som att de fick backa en del också vilket innebar att de tog bort inlägg från igår, inlägg som enligt uppgift skulle vara tillbaka nu. Men min torsdag är då tom och blank. Skumt.

Ibland..

...är det tur/otur att jag håller hårt på principen att det som är bloggat är bloggat, no turning back.

5 år senare...

Och med blogginlägg nr 3403 meddelas att bloggen fyller 5 år idag!