Tänk om alla helger vore...helg?

Jag har väl aldrig känt mig så lättsamt inställd till att jobba helg förut. Anledningen? Jag behöver antagligen bara jobba en av tre nätter. Först var ju tanken att vara ledig hela helgen och fara på styrelsemöte i Sthlm, men det tycktes svårt. Så då tog jag glatt tag i firandet av Annas 40-årsdag istället och hoppades på att få ledigt lördagnatten. Och det fick jag, i ett mejl från chefen i förrgår fick jag ett ok på det. Måste tydligen bara lämna instruktioner till min vikarie om hur man kokar risgrynsgröt... Easy peasy. Men så igår ringde samma chef (som dessutom var hemma i influensa) och sa att hon nog kunde få loss söndagsnatten också om jag fortfarande ville. Super! Då kan jag ha bakisdag i lugn och ro hela söndagen!

Fast nu brukar det ju sällan sällan bli så med Sara. Visst, nån slags bakfylleångest har som eskalerat med åldern, men annars brukar jag sällan dricka så att jag blir dålig dagen efter. Men jag tackar inte nej till semesterdagen. Det känns faktiskt väldigt skönt.