Kul att se att ett ev namnbyte i Fi blev en nyhet, som dessutom ses som ett bakslag för Gudrun Schyman. Ja, det kanske det skulle vara också om kongressen med röstar ner det, men det är samtidigt inte en fråga som Gudrun lägger någon som helt prestige i, vad jag vet. Den är ganska liten. Det är väl dessutom bara friskt om även talespersonernas vilja ibland emotsägs internt? Fi består långt ifrån bara av "efterföljare" kan jag lova.
Jag tycker dock att frågan om namnbyte är intressant och rolig. Motionen, som Gudrun alltså skrev själv, hamnade på mitt bord att bereda. Jag var den i styrelsen som tog hand om "övriga motioner"; de som inte hamnade under EU-frågor eller politikdokumentet. Och det gjorde jag med glädje. Övriga motioner är mer spännande än det låter.
När jag först fick Gudruns motion i min hand var jag väldigt skeptisk mot ett namnbyte. "Varför?" var första frågan i mitt huvud. Under tiden jag funderade på det delade jag med mig av frågan till mina närmast sörjande, lyssnade och lät det helt enkelt gro. När den sen var dags att skriva ett förslag på styrelseuttalande (som sedan skickas vidare till kongressen där den beslutar som den vill såklart) bestämde jag mig för att skriva två förslag till beslut; ett förslag till avslag med motivering och ett bifall med motivering, för att försöka mörka min egen åsikt och göra det mer spännande på styrelsemötet.
Under styrelsemötet (där Gudrun såklart satt med men fick lov att vara tyst och inte rösta under just den här punkten) gick frågan ganska fort. De flesta hade nog redan funderat klart. Alla närvarande röstade för avslagsförslaget utom en ledamot...
Jag får erkänna att jag inte heller gillar namnet "Feministerna" till hundra procent. Det är inte det bästa namnet. Egentligen är jag ganska säker på att om vi sökte skulle vi hitta en medlem med det perfekta namnförslaget. För påhittiga medlemmar har vi. Jag kan inte påstå att jag någon gång älskat namnet "Feministiskt initiativ" heller. Det är krångligt, säger inte alltid så mycket som man skulle kunna önska och som Gudrun säger tycker jag att det stora inititativet är gjort. Nya, små och stora initiativ tar vi såklart hela tiden, men det stora är avklarat och vi går framåt; det borde vårt namn också känneteckna. Inte för att lämna en dålig period, för att försöka göra oss bättre, slå ifrån oss gamla rykten eller något sånt. Utan för att det känns dags för ett lyft.
"Feministerna" har fått kritik för att det skulle försöka ta monopol på begreppet feminist. Men det är ett konstigt argument. Jag tror inte att alla miljömänniskor finns i Miljöpartiet, att alla humanister är medlemmar i Humanisterna osv och att göra det snällare med "Feministiska partiet" är bara så tråkigt. Nej, jag hoppas att våra allra klurigaste medlemmar funderar vidare och lägger ett namnbytesförslag på kongressen som ingen kan säga nej till!
Jag tycker dock att frågan om namnbyte är intressant och rolig. Motionen, som Gudrun alltså skrev själv, hamnade på mitt bord att bereda. Jag var den i styrelsen som tog hand om "övriga motioner"; de som inte hamnade under EU-frågor eller politikdokumentet. Och det gjorde jag med glädje. Övriga motioner är mer spännande än det låter.
När jag först fick Gudruns motion i min hand var jag väldigt skeptisk mot ett namnbyte. "Varför?" var första frågan i mitt huvud. Under tiden jag funderade på det delade jag med mig av frågan till mina närmast sörjande, lyssnade och lät det helt enkelt gro. När den sen var dags att skriva ett förslag på styrelseuttalande (som sedan skickas vidare till kongressen där den beslutar som den vill såklart) bestämde jag mig för att skriva två förslag till beslut; ett förslag till avslag med motivering och ett bifall med motivering, för att försöka mörka min egen åsikt och göra det mer spännande på styrelsemötet.
Under styrelsemötet (där Gudrun såklart satt med men fick lov att vara tyst och inte rösta under just den här punkten) gick frågan ganska fort. De flesta hade nog redan funderat klart. Alla närvarande röstade för avslagsförslaget utom en ledamot...
Jag får erkänna att jag inte heller gillar namnet "Feministerna" till hundra procent. Det är inte det bästa namnet. Egentligen är jag ganska säker på att om vi sökte skulle vi hitta en medlem med det perfekta namnförslaget. För påhittiga medlemmar har vi. Jag kan inte påstå att jag någon gång älskat namnet "Feministiskt initiativ" heller. Det är krångligt, säger inte alltid så mycket som man skulle kunna önska och som Gudrun säger tycker jag att det stora inititativet är gjort. Nya, små och stora initiativ tar vi såklart hela tiden, men det stora är avklarat och vi går framåt; det borde vårt namn också känneteckna. Inte för att lämna en dålig period, för att försöka göra oss bättre, slå ifrån oss gamla rykten eller något sånt. Utan för att det känns dags för ett lyft.
"Feministerna" har fått kritik för att det skulle försöka ta monopol på begreppet feminist. Men det är ett konstigt argument. Jag tror inte att alla miljömänniskor finns i Miljöpartiet, att alla humanister är medlemmar i Humanisterna osv och att göra det snällare med "Feministiska partiet" är bara så tråkigt. Nej, jag hoppas att våra allra klurigaste medlemmar funderar vidare och lägger ett namnbytesförslag på kongressen som ingen kan säga nej till!
3 kommentarer:
Nej, jag är humanist men skulle aldrig gå med i Humanisterna. (Efter vissa av deras företrädares uttalanden i samband med Halal-TV-debatten...)
Precis, och likadant känner säkerligen feminister om Fi/Feministerna. Men jag gissar att du inte tänker att Humanisterna tagit patent på att vara humanist? Varför skulle läget vara annorlunda med feminister, tänker jag. Det är en av de fegare argumenten mot ett namnbyte, som jag ser det. Och fega brukar vi väl aldrig vara? =)
Det ligger något i detta. Efter vissa uttalanden från Humanisterna känner jag faktiskt visst motstånd inför att kalla mig humanist. Vilket ju är vansinnigt egentligen, då det ju inte borde gå att ta patent på något sådant, lika lite som en feminist.
Skicka en kommentar