Intresset för att sticka ut en liten stund under tiden som jag gör mig i ordning på morgonen, har ökat drastiskt i kattkollektivet. Smilla har på riktigt vårkänslor, det är tydligt, och överproduktion av spring i benen som hon inte riktigt vet vart hon ska göra av. Ibland blir det så pass mycket att hon bara sitter och mer eller mindre ylar, lite samma ljud hon gjorde då hon löpte innan hon kastrerades. Det är inte mycket som tyder på att hon fyller 17 år om några månader...
Igår fick hon för sig att hon skulle ge sig på att smyga på en av de tre ekorrar som vi har på besök i trädgården återkommande. Det gick väl sådär. Ekorren såg henne när jag öppnade dörren, men jag gillar att hon gjorde ett tappert försök.
 |
| Hon smög ända från trappen, men jag fick upp kameran då hon nästan passerat lillstugan |
 |
| Ni ser ju hur lågt hon smyger? :) |
 |
| Ekorren hade nerver av stål och fortsatte äta fågelfrön in i det sista |
 |
| "Attans!" |
Ekorren försvann upp i poppeln och satt högt där uppe och gjorde retsamma ljud till en lite slokörad Smilla som kom tillbaka till mig på trappen igen. Jag berömde henne och gav henne ett par godisbitar som tröst. Friskt vågat! Min lilla sötsvans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar