Eftermiddag och jag har ännu inte tagit tag i någon städning... Rackarns lat den här...
Men jag har gosat katt, ätit lunchsallad och sett på ett par tv-seriavsnitt. Och kollat igenom lite nya instagramkonton när de jag redan följer inte längre hade nåt nytt att erbjuda. Typiskt flyktbeteende, men ändå.
Något som slog mig var att jag fick upp en massa (slump eller inte) instagramkonton med kvinnor (bara kvinnor) som antingen höll på att gå ner en faslig massa i vikt eller som ägnade sitt konto åt allehanda selfies i nån slags aktivism mot viktnormen (dvs de var alla överviktiga i varierande grad). En väldig kontrast, vill jag lova. Och jag fann mig själv imponeras av båda. Före-bilderna på den förstnämnda gruppen var ofta nog så vackra som efter-bilderna och det fanns många vackra (och många lite krystade, märkliga) hos de andra. Och nu till det knepiga; jag kan verkligen på riktigt tycka det samtidigt som jag knappt har en spegel i mitt egna hem och knappt går med på att ta offentliga bilder där mer än mitt ansikte (och helst inte ens det) syns. Totalt hyckleri med andra ord.
Utöver det så tror jag att jag personligen hamnar nånstans i mellanskiktet mellan dessa båda grupper. Även om jag ser det vackra (i andra) så finns det en stark hälsoaspekt i det hela som gör att jag inte vill vara där. Å andra sidan vill jag inte heller leva i enlighet med de ack så fattiga tallriksbilderna som florerade i den andra gruppens flöden heller eller kryssa över allt som har ett uns av onyttigheter i sig. Det är inte heller jag, det är inte frihet eller hälsa eller lycka för mig. Men jag ser ju att det kan vara det för andra.
Jag tycker att världen redan är så full av ytterligheter, jag vill inte vara där. Jag vill kanske både ha och äta kakan och såklart jag förstår att det är svårt ibland. Kanske lyckas jag inte, kanske kommer det göra att jag faller tillbaka. Men jag hoppas inte det. Den här långsamma takten är frustrerande och ibland otroligt omotiverande, men jag vill ändå tro att det innebär nån form av hållbarhet. Livsstil, medvetenhet och självkännedom. Som jag säkert kommer behöva påminnas om från tid till tid. Vi får väl se.
Lite ont i hjärtat får jag av att det ändå måste vara såhär. Att det är så viktigt. Att motpolerna måste finnas. Att det inte är hälsan som är i fokus utan utseendet. Så är det ju som sagt för mig med till stor del, men jag gör allt jag kan för att påminna mig själv om hälsovinsterna jag redan upplever, efter så kort bit på vägen. Jag vill åtminstone försöka ställa om huvudet till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar