På gatan på landet, där jag bor...

En helt annan sak; ikväll när jag kom körande hem så tänkte jag först på bristen av uteljus i vår trädgård. Ett tag ser det ut som att vi har en stor lysande gran i trädgården men när man kommer närmare inser man att det är grannens ståtliga sak man såg. Jag har inte fått upp några ljus ute, mer än de två ljusstyrda ljuslyktorna på trappen då. Jag skulle vilja ha ljus på poppeln och på rönnen, men har inte hittat något jag velat ha. Helst skulle det också vara ljusstyrt så att det kan sitta uppe året om och vara fint höst som tidig vår.

Iallafall; när jag sen var just vid huset så såg jag mina märkliga men fina (åtminstone enligt mig) ljusstakar i de små fönstren på övervåningen. Och kopparkransarna med ledlampor i köksfönstret. Det såg ganska mysigt ut faktiskt. Det kändes fint att komma hem till lysande fönster.

Lite plastig känsla kanske men faktiskt charmiga på håll

Innan jag for idag så kikade jag ut för att kolla nivån av fågelfrön vid fågelbordet och då satt där två ekorrar på marken. Det är första gången jag ser dem den här vintern. Förra vintern hade jag till sist fyra ekorrar på besök och de här ju så väldigt fina. Jag har dock anat deras närvaro tidigare eftersom de nötpåsar jag hängt ut i träden alltid öppnats och tömts inom någon timme.

Ekorrbesök i den snöfattiga trädgården

Det är annars enormt mycket fåglar i trädgården i år. Allt från koltrastar och domherrar till blåmesar, kråkfåglar och skator. Väldigt mysigt att se, önskar att jag hade ett bra fönster mot framsidan där katterna hade kunnat sitta och se.

Sen har vi förstås rådjuren också som verkar gå i nästan samma spår, samma runda, varje kväll/natt. Jag trodde de kanske kom fram emot morgonen, för så vill jag minnas att det var förra året. Men häromkvällen kring 21-tiden då jag skulle öppna ytterdörren för att Smilla fick för sig att hon ville det så stod de plötsligt där, tre stycken. De sprang först några meter av ljudet av oss, men stannade sen och tittade rakt på oss. Smilla och jag stod alldeles stilla och tittade, bara Smillas nos rörde sig då hon med nån slags skräckblandad förtjusning inspekterade de stora djuren.

Kom tillbaka!

Efter det har hon velat att jag ska öppna dörren flera gånger per dag, som om hon önskade att de stod där igen. Sötsvansen min...

Jag älskar att bo såhär, med naturen inpå husknuten. Det är mysigt och väldigt rogivande. Klart att det vore än bättre om M också var här på heltid, men jag har våra kattor som sällskap så jag känner mig sällan så ensam. Jag har ju ett helt zoo runtomkring mig!

Spontan utflykt!

Som om han hade läst mina trötta funderingar föreslog plötsligt M att vi skulle göra sen lunch och ta med som picknick nånstans. Jag var inte sen att haka på detta extraordinära erbjudande. Snabbt hade vi handlat och gjort pastasallad och packat ner det tillsammans med baguetter och färskost och en stor juiceförpackning.

Vi tog bilen genom stan och parkerade sen vid Baggböle herrgård just utanför stan. Sen promenerade vi ner mot älven och forsarna.


Det är så oerhört vackert med älvar och den vattenkraft som finns i forsarna. Jag tröttnar nog aldrig på att vare sig se eller lyssna. Som lite magiskt. Tyvärr gjorde motljuset det svårt att fota den mer livliga delen.


Vi hittade en bänk invid vägen, alldeles vid älven där vi satte oss och åt vår picknick. Såg på tärnorna som letade fisk, nån (olovlig?) fiskare på andra sidan och på allt annat runtomkring. Bl.a bevittnade vi ett mord mellan två olika stora flugor; den stora var förövaren och motivet var gissningsvis mat. Sen lärde M mig en del om flugors matsmältning (han besitter oväntad insekts- och småkrypskunskap som kommer fram då och då).

Jag tror att vi båda hade velat vara kvar en stund till men stressen över att jag ska iväg och jobba ikväll tog överhanden. Men helt klart en väl godkänd mysdag blev det. Fler såna på semestern tack!

Promenad-dag

Har långpromenerat i vinterlandet igen. Gick vilse, trodde jag tills jag plötsligt lite förvånat stod framför mitt eget hus... Bra där. Kändes som en ganska lång promenad, men stegräknaren sa att den nog var strax över medel. Hmpf. Jag lyckades i vart fall inte utlösa larmet, så det var ju bra.
Saknar mina Ratan-promenader. Även om jag hade musik i öronen då med så saknar jag stillheten omkring. Nu har jag vandrat runt i stan vilket inte alls är samma sak. Men ja... Det var skönt iaf. Även om jag fortfarande är mycket i huvudet så känner jag mig piggare för övrigt.

Rädsla för naturen

Igår (var det väl?) fanns det rubriker i varje tidning om hur en man blivit "attackerad" av en varg när han "fridfullt" varit ute på harjakt (hm..). Jag läser knappt sådana artiklar längre eftersom det alltid är samma sak; en evig propaganda mot rovdjuren som påstås vara så farliga men av någon anledning alltid attackerar fridfulla män med gevär, och väldigt sällan bärplockande kvinnor (som dock ofta används som slagträ av män i insändare etc). Idag avfärdar dock en rovdjursexpert spåren som mannen visat och menar att vargen var en hund. Dessutom, inser jag när jag läser den attackerade mannens berättelse, så blev han ju aldrig biten eller något. Han kände nåt vid sidan, föll av förvåning (?) och såg vad han trodde var en varg. Så var det med de krigsrubrikerna om en vargattackerad man. Bah.

Någon skrev en insändare i lokaltidningen för ett tag sedan att han/hon (minns inte säkert) inte längre vågar promenera med sin hund i skogen av rädsla för rovdjur och nu är förpassad till stan. Okej? Hur många hundar dör i trafiken varje år? Hur många hundar blir attackerade och dör av andra hundar i städer varje år? Jag tror att det tillsammans handlar om åtskilliga hundra procent fler än de som går åt pga rovdjursattacker i skogen. Makalöst dumt.

Det konstiga är att vi gärna blandar dessa historier med andra om "mänskliga" djurplågare men då handlar det uteslutande om våra kära husdjur. Och självklart är det fruktansvärt, det vet ni att jag tycker. Men varför bara skriva om de söta djuren som människan plågar och beter sig illa emot? Få lite perspektiv, damnit.

Nä, det kanske är det man skulle arbeta med. Att öka medvetenheten och kunskapen om djur, inte minst rovdjur, i vårt samhälle. Då skulle också jag behöva utbilda mig mer för att kunna slå hål på alla dessa myter som finns, men det vore viktigt. Denna "artism" grundar sig med säkerhet på brist på kunskap, precis som alla andra icke rationella rädslor gör.

Edit: Vill betona att den attackerade mannen i artikeln säger sig se vargarna som sina vänner och troligen inte var den som skapade krigsrubrikerna.