Igår (var det väl?) fanns det rubriker i varje tidning om hur en man blivit "attackerad" av en varg när han "fridfullt" varit ute på harjakt (hm..). Jag läser knappt sådana artiklar längre eftersom det alltid är samma sak; en evig propaganda mot rovdjuren som påstås vara så farliga men av någon anledning alltid attackerar fridfulla män med gevär, och väldigt sällan bärplockande kvinnor (som dock ofta används som slagträ av män i insändare etc). Idag avfärdar dock en rovdjursexpert spåren som mannen visat och menar att vargen var en hund. Dessutom, inser jag när jag läser den attackerade mannens berättelse, så blev han ju aldrig biten eller något. Han kände nåt vid sidan, föll av förvåning (?) och såg vad han trodde var en varg. Så var det med de krigsrubrikerna om en vargattackerad man. Bah.
Någon skrev en insändare i lokaltidningen för ett tag sedan att han/hon (minns inte säkert) inte längre vågar promenera med sin hund i skogen av rädsla för rovdjur och nu är förpassad till stan. Okej? Hur många hundar dör i trafiken varje år? Hur många hundar blir attackerade och dör av andra hundar i städer varje år? Jag tror att det tillsammans handlar om åtskilliga hundra procent fler än de som går åt pga rovdjursattacker i skogen. Makalöst dumt.
Det konstiga är att vi gärna blandar dessa historier med andra om "mänskliga" djurplågare men då handlar det uteslutande om våra kära husdjur. Och självklart är det fruktansvärt, det vet ni att jag tycker. Men varför bara skriva om de söta djuren som människan plågar och beter sig illa emot? Få lite perspektiv, damnit.
Nä, det kanske är det man skulle arbeta med. Att öka medvetenheten och kunskapen om djur, inte minst rovdjur, i vårt samhälle. Då skulle också jag behöva utbilda mig mer för att kunna slå hål på alla dessa myter som finns, men det vore viktigt. Denna "artism" grundar sig med säkerhet på brist på kunskap, precis som alla andra icke rationella rädslor gör.
Edit: Vill betona att den attackerade mannen i artikeln säger sig se vargarna som sina vänner och troligen inte var den som skapade krigsrubrikerna.
Någon skrev en insändare i lokaltidningen för ett tag sedan att han/hon (minns inte säkert) inte längre vågar promenera med sin hund i skogen av rädsla för rovdjur och nu är förpassad till stan. Okej? Hur många hundar dör i trafiken varje år? Hur många hundar blir attackerade och dör av andra hundar i städer varje år? Jag tror att det tillsammans handlar om åtskilliga hundra procent fler än de som går åt pga rovdjursattacker i skogen. Makalöst dumt.
Det konstiga är att vi gärna blandar dessa historier med andra om "mänskliga" djurplågare men då handlar det uteslutande om våra kära husdjur. Och självklart är det fruktansvärt, det vet ni att jag tycker. Men varför bara skriva om de söta djuren som människan plågar och beter sig illa emot? Få lite perspektiv, damnit.
Nä, det kanske är det man skulle arbeta med. Att öka medvetenheten och kunskapen om djur, inte minst rovdjur, i vårt samhälle. Då skulle också jag behöva utbilda mig mer för att kunna slå hål på alla dessa myter som finns, men det vore viktigt. Denna "artism" grundar sig med säkerhet på brist på kunskap, precis som alla andra icke rationella rädslor gör.
Edit: Vill betona att den attackerade mannen i artikeln säger sig se vargarna som sina vänner och troligen inte var den som skapade krigsrubrikerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar