Inte helt oväntat har Papa Dee "talat ut". Utan att på något sätt lägga mig i skuldbördan så reagerar jag ändå över hans ordval i de intervjuer jag läst. I den ena beskriver han sin cell på häktet som sin "Guantanamo-cell" och i en annan säger han att han nu förstår varför organisationer som Amnesty finns. Självklart är man sig själv närmast och det har nog inte varit en dans på rosor, men lite perspektiv kanske inte är fel trots allt? Ungefär som fru Beltran som verkar tro att häktet fungerar som en sleepover.
1 kommentar:
Jag såg en bild i någon tidning, Aftonbladet tror jag, på Papa Dee och hans unga fru. De satt vid ett restaurangbord i den sydeuropeiska stad dom "flytt" till. En meter minst mellan dem. Hon såg ut som om hon inte sovit nånting och han satt och höll sig för pannan och såg ut som "se vad dom har gjort med mig, med MIG, detta är tortyr" typ. Klar Beltran-varning. Trodde det var HON som led av någon slags sjukdom och var den som blev skadad...
Skicka en kommentar