Att leka mekaniker

Kylan har kommit. Det är skönt på ett sätt. Det är som lättare att klä på sig än av sig. Eller ja, för mig är det så. Och kyla i ansiktet är ganska behagligt på nåt sätt. Det känns friskt. Lite som när vårsolen kommer.

I morse var det glashalt på smågatorna i Umeå när jag skulle fara hem från jobbet. Sådär kana-runt-halt, men det gick bra, trots sommardäck. Det är skönt på lördagmornarna när de enda som är ute är de få som ska eller har jobbat, samt en och annan halvklädd gångare som till synes är på väg hem från en sen efterfest eller ett förhoppningsvis trevligt hugg. Jag kunde iaf ta det lugnt hem. Mindre kul att kupévärmaren inte funkat så att bilrutorna var täckta med is. Det verkar som att uttaget i Mattias bil är kaputt, för den funkar i ett vanligt uttag här inne. Var ute en kortis och försökte se om jag kunde se vart uttaget liksom tar vägen ut i motorutrymmet, men jag såg inget så jag la ner mitt mekanikerförsök för idag. Mattias får väl lösa det själv när han kommer hem från sin helgutflykt imorgon.

Kanske jag skulle passa på och ta en promenad när jag trots allt känner mig ganska utvilad och pigg idag? Det var ganska skön luft ute.