Halkigt

Eftersom både jag och M har varit lite off har det inte bytts till vinterdäck på bilarna än, vilket annars skulle skett i slutet av förra veckan. Som tur är har det inte varit så kallt särskilt många gånger heller så att det känts som en risk att köra. Imorse var det tex plusgrader när vi for men så vid ett parti om kanske 50m på E4:an var det alldeles vitt och gnistrande. På andra vägbanan låg en bil med husvagn i diket som varit inne en sväng i mitträcket (vi såg ingen människa och trodde därför att det hänt tidigare imorse men just efter mötte vi utryckningen). Och just som jag konstaterat det kände jag hur jag tappade fäste med bilen. Skitläskigt! Nu hade jag inga bilar omkring mig och det gick inte så väldigt fort, vilket var tur för jag kände hur bilen liksom gled i lutningen på vägen. Som tur var hände inget mer, jag fick tillbaka kontrollen igen, men jag kan lova att mitt hjärta slog som tokars. Vi kunde lätt ha fått oss en tur in i mitträcket vi med.

Min rygg är fortfarande inte i form för ett däckbyte men M är något bättre så idag blir det däckbyte vill jag lova. Orkar inte han så får jag väl lägga ut ett par hundralappar på att någon annan gör det åt mig i år.

Dagsljus på egen risk

Idag valde jag mellan ett besök på simhallen och en långpromenad. Det var visserligen några minusgrader ute men vädret var vackert och jag tänkte att en dos dagsljus och friskluft vore det bästa. Och det var det väl, men samtidigt var det nästan omöjligt att få upp nån speciell fart då det var så halt överallt. Men, jag fick luft och ljus och fick dessutom se solen gå ner över Röbäcksslätten. Vackert.

Halkan är väl ytterligare en anledning till varför jag borde göra slag i saken och använda de där stavarna som står i hallen sedan 3-4 år tillbaka, alldeles oanvända. Idag tog jag faktiskt upp dem ur fodralet halvvägs innan jag la tillbaka dem igen. Jag vet inte varför det tar emot så pass. Some day, maybe.

Att leka mekaniker

Kylan har kommit. Det är skönt på ett sätt. Det är som lättare att klä på sig än av sig. Eller ja, för mig är det så. Och kyla i ansiktet är ganska behagligt på nåt sätt. Det känns friskt. Lite som när vårsolen kommer.

I morse var det glashalt på smågatorna i Umeå när jag skulle fara hem från jobbet. Sådär kana-runt-halt, men det gick bra, trots sommardäck. Det är skönt på lördagmornarna när de enda som är ute är de få som ska eller har jobbat, samt en och annan halvklädd gångare som till synes är på väg hem från en sen efterfest eller ett förhoppningsvis trevligt hugg. Jag kunde iaf ta det lugnt hem. Mindre kul att kupévärmaren inte funkat så att bilrutorna var täckta med is. Det verkar som att uttaget i Mattias bil är kaputt, för den funkar i ett vanligt uttag här inne. Var ute en kortis och försökte se om jag kunde se vart uttaget liksom tar vägen ut i motorutrymmet, men jag såg inget så jag la ner mitt mekanikerförsök för idag. Mattias får väl lösa det själv när han kommer hem från sin helgutflykt imorgon.

Kanske jag skulle passa på och ta en promenad när jag trots allt känner mig ganska utvilad och pigg idag? Det var ganska skön luft ute.